Så väljer du mellan omslag med vikt kant och öppet kantparti till en minizine

De här beteckningarna kan syfta på olika saker inom zinetillverkning. Här betyder omslag med vikt kant att omslaget sträcker sig runt framkanten – sidan mittemot ryggen – och viks tillbaka till en liten flik över sidornas kanter. Ett omslag med öppet kantparti slutar i höjd med inlagan och lämnar sidornas kanter synliga. Inget av uttrycken ändrar själva vikningen för en minizine av ett enda ark: sidorna skapas fortfarande genom vikningar och ett klipp, och vikningarna bildar ryggen. Brooklyn Public Librarys zinehandbok förklarar konstruktionen av en zine av ett enda ark och beskriver separat omslag för andra zineformat.

Om du menar en omslagspanel som viks vid ryggen snarare än en flik vid framkanten, kan du testa vikningen och sidordningen med en dummy. I en zine av ett enda ark är framsidan en panel av samma ark; den är inte automatiskt ett separat omslag som går runt hela zinen. Penrose Press guide till häften av ett enda ark skiljer på liknande sätt mellan den vikta ryggen och framkanten när den beskriver hur omslaget viks runt de andra sidorna.

En flik vid framkanten ger omslaget en bit material som sträcker sig förbi sidornas kanter, så att omslaget kan skydda dem när zinen är stängd. Det får också fram- och baksidan att kännas mer som ett omslag som går runt zinen. Det kan passa en liten minnessamling eller ett journalinlägg som hanteras ofta, eller en design där själva fliken kan rymma en liten titel, ett datum eller ett färgfält.

Nackdelen är att det krävs extra mätning och vikning. En för kort flik kanske knappt täcker sidorna; en för lång kan böja sig, fastna eller göra häftet svåröppnat. Många eller tjocka sidor kan också få omslaget att hamna snett. Se fliken som ett designval, inte som en garanti för hållbarhet: papperet, bindningen och hur zinen används spelar också roll.

En rak, öppen kant är det enklare valet när du vill att omslaget ska ha samma format som sidorna, hålla häftet tunt eller visa sidornas färger och lager. Du slipper också en extra vikning vid framkanten. Det kan vara praktiskt för en snabb minneszine av ett enda tryckt ark, där den vikta konstruktionen redan utgör omslag och rygg.

Nackdelen är att sidornas ytterkanter lämnas oskyddade. När arken ligger inuti varandra kanske kanterna inte linjerar exakt; en liten ”förskjutning” kan göra att de inre sidorna sticker ut förbi de yttre. Bestäm om du gillar det handgjorda uttrycket eller vill trimma bunten. BPL:s handbok påpekar att marginaler hjälper till att hålla innehållet fritt från kanterna och ger läsaren plats att hålla i zinen. I ett miniformat bör du hålla viktig text och bilddetaljer borta från både ryggen och framkanten.

Vik ett extra ark till den färdiga storleken innan du dekorerar omslaget och lägg i samma antal sidor som du tänker använda. Klipp ett omslag med flik och ett som slutar i höjd med sidorna. Stäng, öppna och hantera båda på det sätt du tror att du kommer att använda den färdiga zinen. Om den ska ligga i en ficka eller väska, testa även sådan hantering.

För en variant med vikt kant markerar du sidblockets framkant på omslaget och lägger sedan till en flik som är tillräckligt bred för att vikas över kanten utan att dra omslaget bort från ryggen. Ritsa vikningen lätt innan du viker tjockare omslagspapper. Prova först på spillpapper för att kontrollera att det inte spricker. För en variant med öppet kantparti riktar du in omslag och sidor vid ryggen och överkanten, och bestämmer sedan om framkanten ska lämnas ojämn eller trimmas. BPL:s guide rekommenderar marginaler runt bilder och text och beskriver hur man kan använda ett benfalsben eller ett annat slätt och stadigt verktyg för att göra vikningarna skarpa.

Om zinen bara hålls ihop av vikningarna i ett enda ark kan ett extra omslag påverka tjockleken och hur den stängs. Prova dummyn i sin slutligt vikta form. Om du lägger till vikta ark och binder ihop dem vid ryggen, se till att omslaget kan öppnas tillsammans med sidorna och inte håller emot. BPL:s handbok beskriver häftstygn och häftklamrar som alternativ för vikta zines, medan instruktionerna för en zine av ett enda ark bygger på själva vikningarna.

Pappersfibrernas riktning spelar roll när du gör en ny vikning. Böj en pappersbit försiktigt åt båda hållen. Det håll som går lättast är vanligtvis i fiberriktningen. Vik om möjligt omslaget i den riktningen och testa sedan med det faktiska papperet, eftersom tjockare papper kan bete sig annorlunda än sidorna. En vikning mot fiberriktningen kan se ojämn ut eller fjädra upp. Penrose Press guide visar också hur ett omslag kan formas om vid ryggen, men den valfria justeringen av ryggen är en separat finishteknik och inte en flik vid framkanten.

Välj ett omslag med vikt kant om sidornas kanter behöver skydd, du vill ha en detalj som går runt zinen och ett provexemplar stängs snyggt med fliken. Välj ett omslag med öppet kantparti om snabbhet, låg tjocklek eller synliga sidlager är viktigare och du är bekväm med oskyddade eller något ojämna kanter. Om båda ser bra ut väljer du utifrån hur zinen ska användas: en daglig anteckningsbok som ska få plats i fickan kan dra nytta av den extra omslagsytan, medan en zine som ska visas upp kan passa bättre med det enklare utseendet hos öppet kantparti.

Kontrollera tre saker på dummyn innan du tillverkar flera exemplar: omslaget stängs utan att fjädra upp; fliken skymmer ingen sida och fastnar inte; och omslagets tryckta motiv hamnar rätt efter vikningen. De kontrollerna säger mer om vilken finish som passar ditt papper och din layout än namnen på de två stilarna.

• USE BPL Zine Handbook (5.3 x 8.3 in) — vikning av minizine av ett enda ark, marginaler, omslagsmaterial och bindningsalternativ.
• How to Fold an 8-page “Instabook” from a Single Sheet of Paper — konstruktion av häfte av ett enda ark och ett alternativ för vikning av omslaget som finish.