Så får du plats med platta foton och upphöjda pappersminnen i en och samma bok

Lägg ut fotona och minnessakerna i den ordning du vill läsa dem. Notera vilka delar som är platta, vilka som är vikta eller sticker upp från sidan och vilka som är tunga eller ömtåliga. En vikt inbjudan, en dekoration av flera papperslager eller ett bifogat häfte kan bygga mer än en enda upphöjd form. Kontrollera både hur högt föremålet är ovanför sidan och hur stor yta det täcker: ett brett, tunt lager och ett litet, tjockt föremål skapar olika tryckpunkter.

Gör en enkel karta över de planerade sidorna. Markera de tjockaste tilläggen och sidorna mittemot dem. Bokens totala tjocklek är inte bara pappersbuntens tjocklek: monterat material bidrar också, och ett tjockt föremål på ena sidan kan trycka mot nästa blad när boken stängs. Sidkartan är ett praktiskt planeringshjälpmedel, inte en exakt teknisk beräkning. Den hjälper dig att se var du bör lämna en marginal, placera en distans eller flytta ett ömtåligt föremål till en separat förvaring.

Använd kopior av föremål som är svåra att stödja eller som du inte vill förändra. National Archives of Australia rekommenderar indirekta fästmetoder, till exempel fotohörn eller fickor av polyester och polypropen, för originalföremål. Det gör att föremålet kan tas bort och minskar direktkontakt med häftämnen. National Archives of Australia, ”Creating a scrapbook”

En bindning som fungerar för ett tunt fotoalbum kan få problem när sidorna har upphöjt material. Library of Congress rekommenderar att välja albumkonstruktion efter att ha övervägt innehållet, använda blad som är tillräckligt tjocka för att bära den extra vikten och hålla den totala storleken och vikten måttliga. De nämner också expanderbara format, till exempel en pärm med tre ringar, som ett alternativ. Library of Congress, ”Preservation Measures for Scrapbooks and Albums”

För en handgjord bok kan du överväga en konstruktion med falsar eller skyddsremsor: vikta remsor sys in i bokblocken för att reservera tjocklek åt material som ska läggas till senare. En bokbinderiordbok definierar en kompensationsbok som en bok med kompensationsfalsar dimensionerade för förväntade tillägg, avsedda att minska risken för att pärmarna glipar eller ryggen skadas. En praktisk guide till kompensationsböcker förklarar principen: falsarna tillför planerad volym vid ryggen för att balansera material som fästs på sidorna. Etherington & Roberts, ”guard book”

För ett färdigt album bör du kontrollera tillverkarens angivna sidkapacitet och bindningens konstruktion samt ta reda på om sidor kan läggas till eller tas bort. Utgå inte från att en tjockare pärm innebär att ryggen klarar ojämn volym. Om pärmarna buktar isär, boken vrider sig eller sidorna dras hårt vid fästpunkterna när boken stängs passar formatet dåligt för det planerade innehållet.

I en inbunden bok tillför kompensation volym vid ryggen för att ta hänsyn till tillägg på sidorna. Uppskatta de planerade tilläggen före konstruktionen genom att stapla representativa material: ett foto, dess monteringsstöd och ett prov på den tjockaste minnessaken, eller ett material med liknande tjocklek. Mät stapeln försiktigt utan att trycka ihop den. Upprepa med flera planerade sidor tillsammans, eftersom många små upphöjda detaljer kan ge märkbar tjocklek.

Använd måttet som en första uppskattning och gör sedan en modell. Ett publicerat exempel på en kompensationsbok använder en vikt fals av 90 gsm-papper för att kompensera för två fotografiska utskrifter på 120 gsm per sida. Det är ett genomarbetat exempel för just det papperet och den konstruktionen, inte en universell kvot för minnessaker med okänd tjocklek. Den användbara lärdomen är att anpassa falsarna efter de förväntade tilläggen och kontrollera resultatet i den faktiska bokkonstruktionen. Homemade, ”Guard book, a flat-opening structure for photographs and prints”

I ett enklare album med löstagbara sidor kan du i stället gruppera tjockare uppslag med tunnare, så att bokblocket byggs upp jämnare. Kontrollera ändå sidorna mittemot varje upphöjt föremål. Det är ett redaktionellt konstruktionsval, inte en ersättning för en bindning som är dimensionerad för den totala volymen. Undvik att samla alla skrymmande föremål på de första sidorna: ojämn tjocklek kan göra att boken står öppen eller belasta ena änden av ryggen mer än den andra.

Välj papper som är tillräckligt starkt för belastningen och har tydliga specifikationer för beständighet. ”Syrafritt” är i sig ingen garanti för stabilitet: National Archives of Australia hänvisar den som skapar klippböcker till permanent eller arkivbeständigt papper med en angiven standard och förklarar att papperskvalitet beror på mer än den ursprungliga surhetsgraden. De anger polyester, polypropen och polyeten som lämpliga plasttyper för fickor, men varnar för PVC. National Archives of Australia, ”Creating a scrapbook”

Använd fotohörn eller en lämplig fotosäker ficka för platta foton, så att bilden kan ligga på en stadig sida utan häftämne över hela baksidan. Library of Congress rekommenderar syrafritt material utan lignin, filmer av polyeten, polypropen eller polyester samt icke-häftande fotohörn som alternativ för album. Undvik gummiband, självhäftande tejp, gem och häftklamrar. Library of Congress, ”Preservation Measures for Scrapbooks and Albums”

Ge ett upphöjt pappersminne en stadig bas och undvik att låta föremålets vikt hänga från en smal flik eller en liten häftpunkt. En pappersficka eller ett hörnstöd kan passa ett löstagbart, platt minne. En vikt del kan hållas på plats av en ficka eller ett format stöd som låter den öppnas utan att tvinga vecket. Det är praktiska slutsatser utifrån bevarandekällornas rekommendationer om indirekt fästning och robust sidstöd; det exakta stödet beror på föremålets form och skick.

Om ett original är värdefullt, sprött, redan trasigt eller fäst på en äldre albumsida ska du inte dra loss det eller fästa det på nytt som del av ett nytt hobbyprojekt. National Archives rekommenderar att befintligt innehåll i klippböcker lämnas på plats när en borttagning kan skada det och att man rådfrågar en konservator om behandling. National Archives, ”Bound Materials”

Gör ett prov innan du monterar hela boken. Använd det faktiska sidpappret, bindningsfästet, fotomonteringen och den mest skrymmande typen av minnessak. Stäng boken försiktigt och kontrollera om fram- och bakpärmen ligger någorlunda parallellt, om sidblocket solfjädrar sig kraftigt mot framkanten och om något föremål trycks mot sidan mittemot. Leta efter tryck på veck, fotohörn och fästpunkter. Om modellen belastas hårt, minska antalet tillägg, lägg till eller justera kompensationen eller välj en bindning med större kapacitet.

Kontrollera sidan när den är delvis öppen och när den är stängd. Library of Congress rekommenderar att inte tvinga ett album att ligga helt plant och att stödja hela bladet när man vänder det, särskilt när tillagt material gör det tungt. De varnar också för att ett välvt eller vågigt uppslag kan bidra till att monterade föremål lossnar. Därför bör bladstödet ingå i konstruktionskontrollen: en sida som hänger eller böjs kring ett tungt tillägg behöver mer stöd eller en lättare layout. Library of Congress, ”Preservation Measures for Scrapbooks and Albums”

Gör sedan ett andra prov med ett platt foto på ena sidan och en upphöjd minnessak mittemot. Kontrollera att minnessaken inte präglar, repar eller fastnar i fotot och att sidvändning inte drar loss stödet. Den här kontrollen är särskilt användbar eftersom ett album kan gå att stänga och ändå utsätta ett enskilt föremål för besvärligt tryck.

En bok med upphöjda pappersdelar ska gå att stänga utan kraft. Använd inte en hårt åtdragen rem eller en tung hög för att pressa ihop en bok som naturligt står öppen; det kan överföra tryck till föremålen och bindningen. Förvara boken plant i en lämplig ask om den är skrymmande eller om lösa delar kan glida ut. Både Library of Congress och National Archives rekommenderar plan förvaring av klippböcker. National Archives påpekar att en specialanpassad ask kan skydda innehållet och hålla ihop lösa delar. Library of Congress, ”Preservation Measures for Scrapbooks and Albums” National Archives, ”Bound Materials”

Stöd boken och hela sidan när du läser, i stället för att låta ett tungt blad hänga fritt. Vänd sidorna långsamt och stanna om ett veck, en montering eller ett fäste börjar lossna. Målet är en bok vars konstruktion bär den extra tjockleken och där varje sida går att vända utan att föremålen utsätts för tryck, skrapning eller drag.

Det centrala konstruktionsbeslutet är att låta bokens struktur bära de tredimensionella tilläggen i stället för att förvänta sig att vanliga platta sidor ska klara dem. En tjocklekskarta, ett provuppslag och rätt dimensionerad kompensation hjälper dig att avgöra om den valda bindningen och stöden rymmer både fotografier och upphöjda pappersminnen.