Så bygger du ett solo-rollspel kring en rollfigurs omedelbara mål i stället för en enorm intrig

Ett användbart omedelbart mål beskriver en handling och ett resultat inom den närmaste tiden: ”Hitta den försvunna mässingsnyckeln innan museet stänger” eller ”Lämna en reparerad mekanisk fågel till urmakaren före solnedgången”. Det ska vara tillräckligt konkret för att föreslå nästa scen, men tillräckligt öppet för att du inte redan ska veta hur varje steg kommer att gå.

Prova den här meningsmallen: ”Innan [tydlig tidsgräns] vill min rollfigur [observerbar handling] så att [personligt eller praktiskt skäl].” Till exempel: ”Innan kvällsfärjan går vill Lio hitta kuriren som har hans systers karta så att han kan lämna den vid fyren.” Tidsgränsen skapar press, handlingen antyder platser och personer, och skälet ger resultatet betydelse. Exemplet är en påhittad speluppmaning, inte ett påstående om ett publicerat spel.

Håll målet litet till omfång eller tidsåtgång. ”Bli rikets främsta upptäcktsresande” beskriver en lång utveckling; ”få en vägvisare att gå med på att leda mig genom det norra passet” ger dig något att spela nu. En stor ambition kan finnas i bakgrunden, men börja med nästa steg som kan förändra rollfigurens situation.

Skapa bara så mycket rollfigursdetaljer att valen blir intressanta. Skriv ned vad rollfiguren vill just nu, vad hen kan göra och en relevant preferens, förpliktelse eller begränsning. För Lio kan det vara: tålmodig kartograf, känner hamnkvarteren, vägrar lämna kartan på en obevakad offentlig plats. De här detaljerna hjälper dig att besvara frågor under spelets gång utan att du behöver skriva en lång bakgrundshistoria.

Namnge sedan det första hindret. Det ska kräva ett beslut eller en handling, inte godtyckligt blockera målet. Kanske har kuriren redan gått ombord på färjan, och hamntjänstemannen vill inte säga vilken båt det gäller utan att få en anledning. Nu kan Lio undersöka saken, övertala tjänstemannen, hitta en annan väg eller besluta att kartan kan vänta. Varje alternativ leder till en egen scen och låter spelaren visa vad som är viktigt för rollfiguren.

Skriv ned hur framgång skulle se ut under den här spelomgången. ”Hitta kuriren och ta reda på om kartan går att få tillbaka” kan räcka; rollfiguren behöver inte genast lösa alla följder. En avgränsad slutpunkt hjälper dig att märka när äventyret nått en tillfredsställande paus.

Börja där rollfiguren kan agera: Lio kommer till hamnen medan den sista färjan håller på att lägga ut. Lägg till två eller tre detaljer som har betydelse för målet—tjänstemannen vid grinden, en hög med fraktsedlar, en båt som ska avgå—och börja med en fråga som rollfiguren kan besvara genom spel: ”Kan jag ta reda på vilken färja kuriren gick ombord på?”

Du kan själv besvara uppenbara fakta. Spara slumpen till osäkerheter som spelar roll: om tjänstemannen känner igen kuriren, om båten fortfarande går att nå eller om en användbar ledtråd dyker upp. Solosystem kombinerar ofta spelarens bedömning med slumpmässiga uppslag. Ironsworn har till exempel draget ”Ask the Oracle” för ja- och nejfrågor och idéuppslag; Mythic GME beskriver ja- och nejfrågor, slumpmässiga händelser, betydelsetabeller, listor och scenstruktur som verktyg för solospel. Ironsworns drag och Word Mill Games översikt över Mythic GME 2e förklarar hur dessa ingår i respektive system.

Om du inte äger något orakel kan du göra ett litet själv: skriv tre rimliga svar, numrera dem och slå en tärning. Håll alternativen knutna till situationen. För Lio kan utfallet vara ”tjänstemannen vet”, ”tjänstemannen behöver en gentjänst” eller ”kuriren reste med den tidigare båten”. Det här är en enkel egen spelprocedur, inte en regel från Ironsworn eller Mythic. Välj reglerna i ett publicerat spel om du vill använda just dess lösningsmetod; blanda inte mekaniker på måfå om det gör utfallen svårare att tolka.

Beskriv vad som förändrades efter ett tärningsslag eller ett orakelsvar och fråga sedan vad rollfiguren gör härnäst. Om tjänstemannen behöver en gentjänst kan Lio sortera felmärkta fraktsedlar i utbyte mot ett namn. Om kuriren reste tidigare kan Lio söka på avgångstavlan eller be en båtarbetare beskriva honom. Båda resultaten för det omedelbara målet framåt och skapar samtidigt en ny möjlig handling.

Använd en enkel scenloop:

Den här loopen speglar en viktig princip i Ironsworns regler: etablera fiktionen innan du väljer ett drag och låt dragets utfall förändra situationen. Reglerna säger också att säkra handlingar inte behöver ett drag och att du inte ska upprepa ett misslyckat försök utan en ny strategi för att fiska efter ett önskat resultat. Ironsworns vägledning om drag beskriver systemets detaljerade version av den här proceduren.

En följd ska komplicera, ändra riktning på eller klargöra situationen—inte bara utplåna målet. Om Lio får veta att kuriren tog den tidigare färjan är det ny information och en väg att följa. Om tjänstemannen vägrar hjälpa till kan avslaget leda till ett annat angreppssätt. Ett resultat som bara säger ”inget händer” är en signal om att lägga till en konkret förändring: tiden går, ett alternativ försvinner, en ledtråd dyker upp eller rollfiguren omprövar vad hen behöver.

Ett orakeluppslag är en källa till möjligheter, inte ett krav på att lägga till en storslagen konspiration. Tolka resultaten utifrån den aktuella scenen och rollfigurens uppgift. Om ett uppslag antyder ”ett dolt meddelande” kanske kurirens fraktsedel har en anteckning på baksidan. Du behöver inte göra anteckningen till en ledtråd i ett uråldrigt mysterium som omfattar hela kungariket, om inte den riktningen lockar dig.

Ett användbart test är: ”Ger resultatet rollfiguren ett nytt beslut som hänger ihop med målet?” Om ja, utveckla det. Om det introducerar ett orelaterat hot, en invecklad fraktion eller ett andra stort mål kan du antingen utelämna det eller anteckna det som en möjlig krok för framtiden. Mythics beskrivning framhåller uttryckligen att tolkningen ska utgå från den pågående kontexten, medan scenstrukturen hjälper till att ordna äventyret. Det gör det möjligt att överraska sig själv med uppslag och samtidigt hålla den aktuella situationen begriplig. Mythic GME 2e

Publicerade solospel visar olika sätt att tillhandahålla uppslag och struktur. Colostle beskriver hur spelets bok och en vanlig kortlek kan användas för att skapa ögonblick som spelaren tolkar och antecknar i en journal. Det är ett spels tillvägagångssätt, inte ett krav på att alla solo-rollspel ska använda kort eller dagboksskrivande. Colostles officiella översikt

I ett kort äventyr kan du bara följa sådant som kan förändra det omedelbara målet: kanske en förloppsmätare med tre rutor, en tidsgräns och en användbar resurs. Markera framsteg när rollfiguren får ett betydelsefullt spår, kommer till rätt plats eller får någons hjälp. Markera ett bakslag när tiden tar slut, en väg stängs eller en kostnad tvingar fram en ny strategi. Det här är frivilliga egna spelprocedurer; om ditt valda rollspel redan har förloppsmätare eller följder ska du använda dess regler i stället.

Bestäm ett slutvillkor före spelet. Det kan vara ”kuriren hittas”, ”färjan går och Lio väljer ett annat spår” eller ”kartans plats är känd, även om återhämtningen blir nästa spelomgångs mål”. När du slutar efter att situationen har förändrats får spelomgången en form utan att du tvingar fram en slutlig seger. I Ironsworn kan förloppsdrag lösa utsträckta utmaningar och berättelsebågar; reglerna skiljer dem från vanliga handlingsslag. Det är ett exempel på ett formellt system för att avgöra när en utmaning som byggts upp är redo att lösas, inte ett universellt krav för solo-rollspel. Ironsworns regler

Skriv i slutet en mening om vad som förändrades och en fråga som rollfiguren kanske vill utforska senare. ”Lio hittade kuriren, men kartan är redan på fyrön” avslutar den omedelbara sökningen och ger ett möjligt nytt mål. Du kan sluta där, fortsätta med det nya målet eller låta rollfiguren börja nästa spelomgång någon annanstans.

Skriv ned följande innan du börjar:

Börja sedan med den första scenen och upptäck resten genom spelet. Om rollfigurens nästa val är tydligt, agera på det. Om det inte är tydligt, ställ en fokuserad fråga, använd din procedur och tolka svaret utifrån situationen. Metoden håller förberedelserna korta samtidigt som varje scen får en uppgift: att förändra vad rollfiguren vet, kan göra, riskerar eller vill härnäst.