Så väljer du papper till ett risotryckt omslag och ett fotokopierat zineinnehåll

Risografmaskiner varierar. RISO anger 46–210 g/m² för en modell i SE-serien, medan CV1200 stöder 35–128 g/m²; ett papper som ligger inom en modells intervall kan alltså överskrida en annan modells gräns. Även papper som håller sig inom de angivna gränserna för format och vikt kan matas fram olika beroende på typ och förvaring. Kontrollera modellens pappersgränser med tryckeriet eller maskinoperatören innan du väljer ett kraftigt omslag. RISO SE-specifikationer och användarhandboken för RISO CV1200 visar varför en enda generell vikt rekommendation inte är tillförlitlig.

Välj obestruket papper till risografen. En guide från ett universitets tryckeri rekommenderar att undvika hala eller bestrukna papper, och en risografstudio förklarar att processen använder absorberande, obestruket papper för att begränsa kladd. En lätt strukturerad eller vellumliknande yta är ett alternativ; slätt obestruket papper kan också fungera. Ytan påverkar utseendet, så bedöm den med ett provtryck i stället för att enbart förlita dig på ytans benämning. Instruktioner för risograftryck från University of Utah Marriott Library, Risolve Studios pappersguide.

Använd en papperstyp och vikt som är godkänd för just den kopiatorn. Ett papper som beskrivs som ”omslagspapper” kan vara för styvt för kopiatorns pappersbana, även om risografen klarar det. Viktangivelser på pappersförpackningar kan också baseras på olika arkstorlekar, så jämför om möjligt g/m²; ”60 lb” betyder inte samma tjocklek för alla papperskategorier.

Ett omslag ska kännas annorlunda än inlagan, men ändå kunna vikas runt häftet utan att spricka vid ryggen eller göra motstånd i vecket. För ett kompakt zine med sadelhäftning kan du börja testa obestruket papper på cirka 150–200 g/m² som risografen klarar. Det här är ett praktiskt utgångsintervall, inte en maskinspecifikation: vissa studior rekommenderar tyngre papper, medan en viss risograf kan ha en lägre gräns. RISO SE-specifikationer

Ett omslag på omkring 200 g/m² eller mer kan kännas mer kartongartat och vara svårare att vika snyggt, särskilt runt ett tjockt häfte. Använd en bigapparat eller ett falsben för ett skarpare veck, och kontrollera om provet spricker när det viks. Om din design har stora, täta färgytor ska du granska provtrycket efter kladd eller färgöverföring innan du staplar färdiga omslag; Utah-guiden tar upp hala eller bestrukna papper som en risk för kladd, och tryckresultatet beror på papper och inställningar.

För de flesta tunna inlagor kan du prova vanligt, obestruket papper på 75–90 g/m² som kopiatorn godkänner. Om häftet har många ark minskar ett lättare papper bulk vid ryggen och gör det enklare att bläddra. Om trycket syns igenom för mycket eller pappret känns tunt, prova nästa tillgängliga vikt uppåt, men utgå inte från att kopiatorn klarar det utan problem. Xerox materialguide noterar att papprets matningsegenskaper beror på egenskaper som styvhet och fiberriktning, och att tyngre papper kan orsaka matnings- eller utskriftsproblem i vissa maskiner. Xerox guide för användning av färgmaterial

Kopieringspapper är ett rimligt standardval när inlagan huvudsakligen består av text eller enkla svartvita bilder. Ett slätare, vitare ark kan göra liten text skarpare; ett färgat eller mer strukturerat ark förändrar kontrasten och bildens karaktär. Resultatet beror på kopiatorns inställningar och skick, så kopiera en representativ sida på det faktiska papperet. Kontrollera fin text, grå ytor, helsvarta ytor och om trycket syns igenom på baksidan. Om du behöver att inlagan har en viss papperston ska du prova ett provark i stället för att förvänta dig att förhandsvisningen på skärmen ska kunna förutsäga resultatet.

Papper viks renare längs fiberriktningen. I handboken för RISO CV1200 står det att fiberriktningen ska följa matningsriktningen för att minska risken för matningsfel; Xerox guide beskriver att vikningen blir jämnare längs fiberriktningen och grövre och sprucken tvärs över den. Användarhandboken för RISO CV1200, Xerox guide för användning av färgmaterial

Planera så att fiberriktningen, när det är praktiskt möjligt, löper parallellt med häftets ryggveck, samtidigt som du följer skrivarens matningsriktning. Fråga pappersleverantören eller tryckoperatören om fiberriktningen inte är markerad. Du kan göra en enkel kontroll genom att försiktigt vika ett ark i två vinkelräta riktningar: vikningen längs fiberriktningen brukar bli jämnare. Förväxla inte maskinens föreskrivna matningsriktning med häftets slutliga vikning; arket kan behöva skäras eller påläggas för att uppfylla båda kraven.

Gör ett provhäfte med det avsedda sidantalet och slutformatet. Lägg i några ark av varje papperskandidat, tryck ett representativt risografomslag, kopiera inlagssidor och sätt ihop dem i den ordning du tänker använda i upplagan. Kontrollera matningsfel, buktning, toner- eller bläckmärken, läsbarhet, genomtryck, sprickor i vikningen och om det stängda häftet ligger tillräckligt plant.

Om du använder en risograf eller kopiator som delas med andra ska du fråga operatören innan du testar okända papper. Spara provinställningar, pappersnamn, vikt och fiberriktning tillsammans med provet, så att du kan upprepa resultatet. Förvaringen spelar också roll: RISO noterar att papper som håller sig inom maskinens specifikationer ändå kan orsaka matningsproblem beroende på papperstyp och förvaringsförhållanden. Förvara papperet plant och torrt, och låt inslaget papper anpassa sig till rummet innan du skriver ut om det har flyttats mellan miljöer med tydligt olika förhållanden. Användarhandboken för RISO CV1200

Börja med inlagan: välj kopiatoranpassat papper på cirka 75–90 g/m² och tryck och vik sedan ett prov. Välj ett separat, obestruket omslagspapper på cirka 150–200 g/m² bara om risografmodellen tillåter det; om omslaget är för styvt minskar du vikten. Kontrollera fiber- och matningsriktningen, sätt ihop ett komplett provhäfte och justera något av papperen innan du beställer mängden för upplagan. Den här ordningen knyter pappersvalet till de faktiska maskinerna, vikningen och häftets tjocklek i stället för att behandla g/m² som en garanti.

Det bästa papperet är det som matas fram i båda produktionsstegen och ger häftet det veck det behöver. Ett obestruket omslag med måttlig vikt och en kopiatorvänlig inlaga är vettiga första kandidater, men det är en kort provtryckning som gör dem till ett tillförlitligt val för just ditt zine.

• RISO, SE-specifikationer

• RISO, Användarhandbok för CV1200

• University of Utah Marriott Library, Instruktioner för risograftryck

• Risolve Studio, Papper

• Xerox, Guide för användning av färgmaterial