Så tar du prov på blandgarnad overshot för att upptäcka ojämn krympning innan du väver hela stycket

Overshot kombinerar en tuskaftsbotten med ett extra mönsterinslag. Tuskaftsinslagen och mönsterinslagen växlar, och designen innehåller mönsterpartier, tuskaftspartier och halvtoner. Provet behöver därför återge de olika partierna, inte bara visa en liten fläck med flotterande mönsterinslag. Vermont Weaving Supplies: Understanding Overshot

Differentiell krympning innebär att garner krymper olika mycket vid våtbehandling. Enbart fibernamnen räcker inte för att förutsäga resultatet: inte ens olika ullgarner krymper nödvändigtvis lika mycket. Handwoven: Harness the Power of Differential Shrinkage

En tät overshot-väv kan begränsa garnens rörelse, men tätheten utesluter inte risken för ojämn krympning. I sitt svar om ett overshot-överkast med bomullsbotten förklarar Madelyn van der Hoogt att merinogarnet i mönsterinslaget fortfarande kan filta ihop sig och krympa i en tät struktur. Därför är det kombinationen av garn, struktur och efterbehandling som behöver provas. Handwoven: Ask Madelyn—Yarn Shrinkage in Overshot?

Beskriv innan provvävningen vilken yta du vill ha i konkreta, observerbara termer: en plan botten, tydligt urskiljbara motiv, ett svagt upphöjt mönster eller avsiktlig rynkning. Bestäm också om raka kanter och jämna rapportmått är viktiga för stycket. Kriterierna hjälper dig att bedöma det färdiga tyget utan att förlita dig på en enda krympningsprocent.

Ashford rekommenderar en kvadrat på 6–8 tum som allmän utgångspunkt för vävprover, följt av våtbehandling och en ny bedömning av trådtätheten. För overshot bör du se det måttet som en utgångspunkt: gör provet större om det behövs för att få med hela motiv, bottenpartier och övergångarna mellan dem. Ashford: Let’s talk about setts…

För det här testet bör du få med minst två hela rapporter i den riktning du vill jämföra. Upprepade motiv visar om en förändring är konsekvent eller bara uppstår nära en kant. Ta med den planerade sidobården och ett representativt parti av ändbården eller fållen, om sådana ingår i designen.

Ett smalt prov är användbart för att sålla bland garnalternativ. Gör den slutliga bekräftelsen i den planerade vävbredden när det är praktiskt möjligt. New York Guild of Handweavers vägledning om provvävning beskriver prov i full bredd som det mest tillförlitliga alternativet för den aktuella vävstolen, bredden, trådtätheten och slagningen. Den noterar också att slagningen kan ändras när man byter vävstolstyp. Sally Orgren on Sampling

Om du tar provet i början av projektvarpen ska du reservera tillräcklig längd för att ta bort provet och knyta på igen. Gör uppehåll i projektet efter provvävningen tills du har bedömt det torra tyget. Om ett smalt prov inte ger ett säkert besked om kanternas beteende bör du göra en bekräftelse i full bredd innan du väver återstående längd.

Börja med den garnkombination du faktiskt tänker använda. Anteckna garnets namn, fiberinnehåll, grovlek, antal kardeler och eventuell angiven behandling för varje funktion: varp, tuskaft och mönsterinslag. Spara etiketterna med provet så att ett senare garnbyte inte råkar bli en del av jämförelsen.

Följande är en föreslagen jämförelseplan, inte ett standardiserat textiltest. Den isolerar en praktisk fråga: förbättrar ett byte av mönstergarn den färdiga strukturen?

Prov	Konstruktion	Syfte
A: avsedd kombination	Planerad varp, tuskaft och mönsterinslag; planerad trådtäthet och slagning	Fastställ hur det föreslagna stycket blir
B: jämförelse av mönstergarn	Samma varp, tuskaft, mönsterrapport och trådtäthet; alternativt mönstergarn	Jämför motivens form och yta efter efterbehandling
C: bekräftelse	Vald kombination i planerad bredd, med bårder	Kontrollera upplägget som ska användas för hela stycket

Välj om möjligt ett jämförelsegarn med liknande grovlek och konstruktion. Om alternativet är mycket grövre, fastare eller lösare spunnet ska du anteckna skillnaden. Jämförelsen kan ändå hjälpa dig att välja tyg, men den isolerar inte enbart krympningen hos fibern.

Håll varpspänning, trampning och slagning så jämna som möjligt. Anteckna både mönsterinslag och tuskaftsinslag per uppmätt sträcka, eller ange tydligt om ditt mått i inslag per tum omfattar båda. Om du senare provar en annan trådtäthet eller slagning ska du göra det som en separat jämförelse i stället för att ändra flera saker samtidigt.

Väv den faktiska overshot-sekvensen, med tuskaftsinslag, hela rapporter och planerade bårder. Följ mönsterrapportens notation noggrant och anteckna alla ändringar du gör i antalet mönsterinslag inom ett parti.

Följ den här märkningsordningen så att du hittar samma ställen efter efterbehandlingen:

1. Ge varje prov en kort beteckning och markera varpriktningen.
2. Fäst början och slutet innan du klipper, men lämna mätområdet fritt från fäststygnen.
3. Placera lösa markörer av en tråd med kontrastfärg på fyra punkter runt en inre rektangel. Dra inte åt markörerna och förbinda dem inte med en sträckt tråd.
4. Markera ett helt motiv inuti rektangeln för separata mått på bredd och höjd.
5. Fotografera provet bredvid en linjal så att beteckning och orientering syns.

Välj markörernas lägen så att de är lätta att känna igen i strukturen, till exempel samma gräns i på varandra följande rapporter. Mät mellan markörerna och ta inte med fransar eller en ojämn klippkant.

Om du vill ha en referens som inte efterbehandlats väver du ett extra, likadant parti. En orörd referens är särskilt användbar för att jämföra flotteringarnas tydlighet och ytstruktur. Om du klipper ett litet motiv itu kan just den struktur du ville bedöma försvinna.

Använd tre separata mätsteg: i vävstolen, avspänt efter att provet tagits ur vävstolen och torrt efter efterbehandlingen. Den här föreslagna dokumentationen skiljer på att tyget släpper från vävspänningen och de måttförändringar som efterbehandlingen orsakar.

Lägg provet plant när du mäter det efter att det tagits ur vävstolen och dra det inte till en fyrkant. Anteckna följande vid varje steg när det är praktiskt möjligt:

Mått	Var du mäter
Total bredd	På tre markerade tvärgående ställen
Inre bredd och längd	Mellan samma markörpunkter
Motivets bredd och höjd	Över det valda hela motivet
Bårdens form	Längs varje kant och där bården möter mönstret
Ytans utseende	Om botten ligger plant, flotteringarnas tydlighet och synlig rynkning

Behåll de tre breddmåtten i stället för att genast ersätta dem med ett medelvärde. Ett prov som främst smalnar av genom ett mönsterparti kräver ett annat beslut än ett prov som krymper jämnt.

Anteckna också eventuella ojämnheter som fanns redan före tvätten: en böjd bård, ojämn slagning eller ett motiv som är högre på ena sidan. Låt sådana skillnader synas i dokumentationen i stället för att automatiskt tillskriva dem våtbehandlingen.

Använd den efterbehandling du tänker ge hela stycket. Ett prov som efterbehandlas under andra förhållanden besvarar en annan fråga. För overshot med bomullsbotten och merinogarn i mönsterinslaget rekommenderar van der Hoogt särskilt varsam blötläggning och sköljning i kallt vatten utan omrörning som alternativ till kemtvätt. Hennes råd gäller den kombinationen och är inte ett universellt recept för alla tyger av blandgarn. Handwoven: Ask Madelyn—Yarn Shrinkage in Overshot?

Kontrollera garnproducenternas skötselråd innan du börjar och skriv ned den planerade metoden. Ta med vattentemperatur, tvättmedel och mängd, blötläggningstid, hantering, sköljning och torkmetod. Efterbehandla A och B under samma förhållanden.

Låt proverna torka utan att sträcka dem till rätt form för den första bedömningen. Mät dem torra innan eventuell pressning eller blockning. Om pressning ingår i den avsedda slutbehandlingen gör du det efteråt och antecknar observationerna separat. Då hålls tygets ursprungliga form efter efterbehandlingen isär från den form det får genom det extra steget.

Om vanlig framtida tvätt är viktig för projektet bör du tvätta och torka det valda provet ytterligare en gång enligt den planerade rutinen. Anteckna resultatet separat. Utgå inte från att den första efterbehandlingen speglar effekten av alla framtida behandlingar.

Beräkna krympningen vid våtbehandling för varje markerat mått utifrån måttet på det torra, avspända provet efter att det tagits ur vävstolen:

Krympning vid våtbehandling (%) = (före efterbehandling − efter efterbehandling) ÷ före efterbehandling × 100

Följande siffror är illustrativa och inte uppmätta resultat:

Markerat mått	Före efterbehandling	Efter efterbehandling	Minskning
Inre bredd	20 cm	18 cm	10%
Inre längd	25 cm	21 cm	16%
Valt motivs bredd	5 cm	4,2 cm	16%
Valt motivs höjd	5 cm	4 cm	20%

Här krymper den inre bredden med 10%, medan motivets bredd krymper med 16%. Skillnaden på sex procentenheter är skäl att undersöka området noga. Den fastställer inte mönstergarnets isolerade krympning, eftersom det är en sammanvävd textil som har mätts.

Mät de tre totala bredderna igen och jämför förändringarna var för sig. Titta efter rynkor bredvid mönsterpartier, smalare band, böjda bårder och skillnader mellan upprepade motiv. Här anges ingen godkänd procentsats: beslutet beror på vilken yta du ville ha.

För att planera ett färdigt mått dividerar du målet med den andel som återstår efter krympningen. Om bredden minskar med illustrativa 10% krävs en bredd på 30 ÷ 0,90, alltså cirka 33,3 cm, före efterbehandlingen för att få 30 cm färdig bredd. Att bara lägga till 10% ger 33 cm. Håll den här beräkningen åtskild från tillägg för indragning, vävstolssvinn och andra steg i vävplanen.

Bedöm provet mot dina ursprungliga kriterier när det har torkat helt. Använd följande beslut för att koppla observationerna till nästa användbara prov:

Observation	Nästa åtgärd
Rapporterna förändras konsekvent och ytan motsvarar dina önskemål	Bekräfta den valda kombinationen i projektets bredd om provet var smalt
Rynkningen samlas runt mönsterpartierna	Jämför det alternativa mönstergarnet innan du ändrar hela konstruktionen
Ojämnheten fanns redan före efterbehandlingen	Korrigera den dokumenterade vävavvikelsen och upprepa testet
Bara bårderna blir skeva	Prova övergången mellan bård och mönster igen och ändra en relevant detalj
Den avsedda efterbehandlingen ger en oönskad yta	Prova en annan garnkombination eller efterbehandlingsmetod innan du fortsätter
Provet förändras ytterligare vid den andra tvätten	Fatta beslut utifrån det senare resultatet och anteckna den ytterligare förändringen

Om du ändrar trådtätheten ska du ta ett nytt prov. Ashfords exempel visar att trådtätheten påverkar det färdiga tygets känsla och struktur; den är inte bara en justering av måtten. En tätare trådtäthet bör därför betraktas som en ny konstruktion att utvärdera. Ashford: Let’s talk about setts…

Spara det valda provet tillsammans med mönsterrapporten, garnuppgifterna, måtten och dokumentationen av efterbehandlingen. Fortsätt när just den kombinationen ger den rapportform, yta och de kanter du vill ha. Det användbara resultatet av att provväva overshot med blandgarn är en upprepningsbar plan för hela stycket, med både mätningar och ett färdigbehandlat tygprov att undersöka.

• Understanding Overshot — Vermont Weaving Supplies
• Let’s talk about setts… — Ashford Wheels and Looms
• Ask Madelyn: Yarn Shrinkage in Overshot? — Handwoven
• Sally Orgren on Sampling — New York Guild of Handweavers
• Harness the Power of Differential Shrinkage — Handwoven