Så förkortar du en invändig vikning som hindrar en papperstessell att ligga plant
För att förkorta en invändig vikning som lyfter en papperstessell öppnar du den tillräckligt mycket för att blotta den dolda fliken, kontrollerar var den tar emot och minskar flikens räckvidd genom att vika tillbaka den lite vid den fria änden. Stäng och testa innan du gör den nya vecket skarpt. Metoden passar en åtkomlig instoppad flik; ett veck som hänger ihop med andra vikningar kräver en annan korrigering.
Den här guiden är avsedd för den som viker papper och vill reparera en dekorativ tessell där undersidan verkar trång. Målet är att ta bort hindret och samtidigt behålla den synliga konturen och eventuella anslutande fickor användbara. Eftersom inget särskilt tessellmönster anges är stegen nedan en diagnostisk metod, inte en ersättning för formgivarens viksekvens.
Kontrollera om den invändiga vikningen verkligen behöver förkortas
Börja med att lägga tessellen på en slät, plan yta med den dekorativa sidan uppåt. Titta längs kanten för att hitta det upphöjda området. Vänd sedan på den och öppna bara fliken närmast området. Låt de omgivande vikningarna vara igenkännliga så att du kan lägga tillbaka lagren i samma ordning.
Stäng tessellen långsamt medan du håller uppsikt över den dolda fliken. Tar dess fria ände emot en motstående kant innan framsidan lägger sig? Buntas den ihop mot botten av en ficka? Eller lyfts tessellen även när fliken ligger utanför fickan? Svaren avgör om det är lämpligt att förkorta fliken.
Det finns en dokumenterad anledning att kontrollera frigången: formgivaren Michał Kosmulski rekommenderar att man lämnar en liten marginal mellan flikarna när man viker hans Building Block Units av tjockt papper, i stället för att låta flikarna mötas exakt. Marginalen ger utrymme för papperets tjocklek. Det talar för att undersöka om kanterna ligger för trångt, men visar inte att alla upphöjda tesseller har samma orsak. BBU-enhetsfamilj A: enkel
Använd den här beslutstabellen innan du lägger till ett veck. Den är ett praktiskt felsökningshjälpmedel som bygger på principen om frigång och vikstrukturerna som beskrivs nedan.
| Vad du ser | Vad du kan prova först |
|---|---|
| En fri invändig spets tar emot en annan kant, och ytan lägger sig när du lossar den | Prova att vika tillbaka lite vid spetsen |
| Fliken ligger diagonalt i fickan | Öppna igen och lägg den rätt i linje med den avsedda riktningen |
| En ås finns kvar när den misstänkta fliken har lossats | Undersök de underliggande vikningarna innan du förkortar något |
| Det besvärliga vecket fortsätter in i intilliggande former | Återgå till den dokumenterade viksekvensen |
| Ytan ligger jämnt men har en upphöjd stapel av lager | Kontrollera om den tjockleken ingår i utformningen |
Skilj en fri flik från ett sammanhängande invändigt veck
En fri flik har en åtkomlig ände som går att lyfta utan att någon annan del av tessellen hamnar snett. Där finns en punkt där du kan göra en liten justering. Här betyder ”förkorta” att minska hur långt den vikta fliken sträcker sig in i det tillgängliga utrymmet.
Ett sammanhängande veck är något annat. I en tessellering länkar veck samman vridna former över pappret. Madonna Yoders introduktion för nybörjare förklarar att vridningarna, deras kopplingar och avståndet mellan dem definierar mönstret. Om du flyttar ett sådant veck på egen hand kan därför mer än den besvärliga punkten förändras. Använd originalmönstret för att lösa den situationen. Så börjar du vika origamitesselleringar
Utgå inte från att ett veck blir kortare om du slutar trycka mitt på det. Ta först reda på vad som faktiskt tar emot: den fria änden, en sidokant eller en vikningspunkt. Spetsjusteringen nedan åtgärdar överflödig räckvidd vid en fri ände. Den hjälper inte om fliken är för bred för fickan.
Förbered tessellen för en kontrollerad justering
Ha originaldiagrammet eller handledningen nära till hands om du har en. Innan du öppnar tessellen mer, notera vilken flik som ligger ovanpå den andra och vilken kant som fungerar som riktmärke för inpassningen. En snabb skiss på ett separat papper kan bevara den informationen.
Du behöver en plan arbetsyta och eventuellt en linjal för att jämföra flikens räckvidd med det tillgängliga utrymmet. Ett falsben kan hjälpa till att göra ett etablerat veck skarpt. Yoder rekommenderar falsben eller ett liknande verktyg för att göra tesselleringens veck tydliga och lätta att hantera. Vänta med att pressa vecket hårt tills justeringen har klarat passformstestet. Så börjar du vika origamitesselleringar
Om konstruktionen är svår att öppna igen kan du först återskapa den aktuella fliken och fickan på ett papper som blivit över. Matcha originalpapperets egenskaper och mått så gott det går. Det viktiga testet är om den justerade fliken fortfarande går att stänga och ansluta som avsett.
Förkorta en fri invändig spets genom att vika tillbaka den lite
Följande steg är anpassade för en fri, dold flik. De tillämpar den dokumenterade principen om frigång mellan trångt placerade flikar; exakt hur stor justeringen ska vara måste du avgöra på din tessell.
- Frilägg hindret. Lyft det täckande lagret tills du ser den fria änden och kanten den tar emot. Platta inte till andra veck.
- Hitta det tillgängliga utrymmet. Håll den synliga sidan i avsett läge utan att tvinga den nedåt. Se hur långt den dolda spetsen sträcker sig in mot kanten som tar emot.
- Vik tillbaka lite. Vik den fria änden mot flikens egen mitt och låt den vikta delen stanna inuti tessellen. Om en rak ände möter ett rakt hinder kan du börja med ett veck parallellt med den änden.
- Gör ett lätt provveck. Tryck bara så mycket att justeringen håller under testet.
- Lägg tillbaka lagren i rätt ordning. För tillbaka fliken till fickan eller dess plats enligt den ursprungliga sekvensen.
- Släpp och kontrollera. Ta bort fingrarna helt. Kontrollera ovansidan, undersidan och de anslutande kanterna innan du bestämmer dig för att göra vecket skarpt.
Som ett illustrativt första försök kan du vika tillbaka ungefär en halv millimeter på en liten flik. Det är ett starttest, inte en standardmarginal. Om spetsen fortfarande tar emot öppnar du igen och ökar justeringen lite. Om det extra vikta lagret skapar en ny bula öppnar du igen och använder nästa avsnitt för att välja ett annat tillvägagångssätt.
Reparationen är klar när tessellen får tillräcklig frigång för att stängas naturligt. En stor tillbakavikning kan göra en användbar flik mindre och lägga fler lager inuti fickan. Kontrollera därför både passformen och anslutningen, i stället för att bara bedöma ovansidan.
Avgör om du i stället bör flytta den ursprungliga vikningen
En tillbakavikning håller pappret på plats och lägger till ett lager vid spetsen. Om fickan redan är trång på grund av sin tjocklek kan det vara en olämplig kompromiss. Ett annat alternativ är att vika om fliken med den avsedda kantinpassningen och korrigera ett tidigare felaktigt veck.
Flytta den ursprungliga vikningen bara om du förstår konstruktionen. Kosmulskis instruktioner för den enkla BBU-enheten använder till exempel en vikt kant för att placera den motsatta vikningen och anger ett förhållande mellan fliklängderna och enhetens mittdel. Det påminner om att bevara utformningens riktmärken när du justerar frigången. Det är ingen allmän instruktion om att flytta alla invändiga veck inåt. BBU-enhetsfamilj A: enkel
En veckning består också av motstående vikningar: Origami Guide visar hur man först viker pappret åt ena hållet och sedan viker tillbaka en flik med ett mellanrum. Om ditt besvärliga invändiga veck ingår i ett sådant par bör du undersöka båda vecken och avståndet mellan dem innan du ändrar något. Problemet kan vara en felplacerad tillbakavikning. Så gör du veck- och krimpvikningar
Om en flytt av den ursprungliga vikningen ändrar tessellens synliga storlek, flyttar ett hörn eller förvränger fickan ska du återställa den. Öppna det föregående konstruktionssteget eller gör om enheten med avsedda inpassningar och en måttlig frigång där formgivaren tillåter det.
Testa planheten utan att dölja det återstående problemet
Testa den reparerade tessellen löst innan du sätter in den i en större sammansättning. Lägg ned den, släpp den och betrakta ytan från bordshöjd. Vänd sedan på den och kontrollera att den förkortade fliken stannar kvar i fickan i stället för att glida ut.
Gör tre praktiska kontroller:
- Yta: Lägger sig det tidigare upphöjda området utan att du behöver hålla ned det med fingret?
- Kontur: Stämmer hörnen och kanterna fortfarande med tessellens avsedda form?
- Anslutning: Fäster den justerade fliken fortfarande tillräckligt bra i fickan eller den intilliggande enheten?
Om tessellen har en upprepad eller symmetrisk utformning kan du jämföra det ändrade området med motsvarande del. En ny ojämnhet i konturen tyder på att justeringen påverkat mer än frigången under ytan.
Bedöm planheten utifrån modellens avsedda yta. Origami Resource Center förklarar att plana tesselleringar ändå kan ha upphöjda åsar där flera papperslager överlappar. En stabil ås av flera lager skiljer sig alltså från en yta som buktar för att en invändig spets tar emot. Origamitesselleringar
Gör vecket skarpt först när tessellen passar
När tessellen går att stänga, behåller sin kontur och ansluter ordentligt öppnar du den precis tillräckligt för att göra den lyckade justeringen skarp. Lägg tillbaka lagren och upprepa det lösa bordstestet. Om tessellen lyfts igen kontrollerar du om fliken har återgått till det gamla vecket eller hamnat snett i fickan innan du gör en ny ändring.
En bra reparation tar bort ett specifikt hinder med en liten, synlig förändring. Hitta kontaktpunkten, justera en åtkomlig fri ände och testa hela tessellen efter varje ändring. Om det besvärliga vecket ingår i en sammanhängande struktur får du lösa det genom att återgå till mönstrets geometri och viksekvens.