Metlivi-bloggen

Så tar du reda på vilken ton en extension syftar på i ett slashackord

Räkna extensionen från ackordets grundton, som står före snedstrecket. Bokstaven efter snedstrecket anger bastonen. I C9/E är till exempel nionde tonen D, räknat från C, och E är den lägsta tonen. MuseScores officiella handbok skiljer på grundtonen, extensionerna och bastonen efter snedstrecket på det här sättet. MuseScore: Ackordsymboler

Den här guiden vänder sig till musiker som kan läsa grundläggande ackordnamn och vill identifiera den exakta tonen som anges av en 9, 11, 13 eller förändrad extension i ett slashackord. Metoden nedan skiljer på att hitta tonen och att välja var den ska spelas.

28 oktober 20266 min läsningAv Metlivi Editorial Team
Avsnitt 1

Vad anger de olika delarna av ett slashackord?

Läs C7(♯11)/E i tre delar: C anger grundtonen, 7(♯11) beskriver ackordets septima och förändrade extension, och /E placerar E i basen. Berklee beskriver dessa separata funktioner i sin notationsguide och använder C7/E som exempel på en alternativ baston. Berklee: Varför lead sheets?

Ett bra första steg är att täcka över snedstrecket och bastonsbokstaven medan du tolkar extensionen. Lös först C7(♯11) och lägg sedan till /E igen. Den här läsmetoden hindrar basanvisningen från att oavsiktligt bli en ny utgångspunkt.

Bastonen kan också ligga utanför ackordet som anges före snedstrecket. Open Music Theory ger C/F♯ som exempel: en C-durtreklang över F♯. Du använder fortfarande C när du tolkar eventuella extensioner som hör till C-ackordet. Open Music Theory: Ackordsymboler

Avsnitt 2

Hur omvandlar man 9, 11 och 13 till tonnamn?

Dessa tal beskriver sammansatta intervall, det vill säga intervall som sträcker sig längre än en oktav. För att hitta tonnamnet kan du förenkla en nona till en sekund, en undecima till en kvart och en tredecima till en sext. Ett sammansatt intervall behåller samma intervallkvalitet som motsvarande enkla intervall. Open Music Theory: Intervall och dyader

Extension Hitta denna skalgrad ovanför grundtonen Exempel från C
9 2:a D
11 4:e F
13 6:e A

Använd grundtonens durskala som referens för de oförändrade tonerna. Från D är referensskalan till exempel D–E–F♯–G–A–B–C♯. Dess andra, fjärde och sjätte skalgrad ger E, G och B. Metoden med durskalan fungerar eftersom intervallen ovanför tonikan är stora eller rena. Musikteori för 2000-talets klassrum: Introduktion till intervall

Den här skalan är ett hjälpmedel för beräkningen. Du behöver inte fastställa låtens övergripande tonart innan du tolkar den skrivna extensionen.

Avsnitt 3

Hur räknar man ut en förändrad extension?

Ett förtecken intill en extension förändrar dess grundintervall med en halvton. ♭9 sänker alltså nonan, ♯11 höjer undeciman och ♭13 sänker tredeciman. Den resulterande tonen behöver inte ha samma förtecken som står i symbolen: ett kors betyder ”höj den här extensionen”. Open Music Theory: Ackordsymboler

Så här gör du steg för steg:

  1. Skriv grundtonen, inklusive dess förtecken.
  2. Hitta skalgrad 2, 4 eller 6 i grundtonens durskala.
  3. Tillämpa extensionens kors eller b-förtecken.
  4. Skriv bastonen efter snedstrecket separat.
  5. Kontrollera att du har följt båda anvisningarna.

Som ett illustrativt exempel börjar D7(♯11)/F♯ med D. Den fjärde skalgraden är G, så undeciman är G; när den höjs blir den G♯. Den efterfrågade extensionen är alltså G♯, med F♯ i basen. Om du räknade från F♯ skulle du besvara en annan intervallfråga.

Behåll rätt stavning av tonen under beräkningen. Intervallnummer beror både på tonnamnen och på avståndet i halvtoner. Från D använder en undecima bokstaven G, så ♯11 är G♯ även om A♭ kan ha samma tonhöjd på ett liksvävande klaviaturinstrument. Open Music Theory: Intervall och dyader

Avsnitt 4

Hur ser genomräknade exempel på slashackord ut?

Följande exempel är beräkningar enligt reglerna ovan. Kolumnen för extension anger den efterfrågade tonen; den listar inte hela ackordet.

Ackordsymbol Grundton som används vid räkningen Beräkning av extension Extensionston Bas
C9/E C 9 → skalgrad 2 D E
Dm9/F D 9 → skalgrad 2 E F
G7(♭9)/B G A sänkt en halvton A♭ B
D7(♯11)/F♯ D G höjd en halvton G♯ F♯
B♭13/D B♭ 13 → skalgrad 6 G D
B♭7(♯11)/D B♭ E♭ höjd en halvton E♮ D

Den sista raden visar varför det är bra att först hitta den oförändrade skalgraden. B♭-dur har E♭ som fjärde skalgrad. När den tonen höjs blir den E natural. Om du satte ett kors direkt på E skulle extensionen bli fel.

Som en musikalisk kontroll anger Berklee G som tension 11 i D-mollseptima och E som tension 13 i G7. Dessa samband följer samma metod för att räkna från grundtonen. Berklee: Spänning och upplösning

Avsnitt 5

Ändrar minor, maj och add vilken ton som är nonan?

Läs varje tillägg som en separat anvisning. I Dm9/F ändrar mollkaraktären tersen i D-ackordet; dess oförändrade nona är fortfarande E. På samma sätt gäller en markering för stor septima septiman. Berklee skiljer mellan suffix för treklangens kvalitet, markeringar av septima och spänningstoner i sin förklaring av ackordsymboler. Berklee: Varför lead sheets?

Skillnaden mellan 9 och add9 påverkar de övriga ackordtonerna. C9/E innebär dominantseptiman B♭ tillsammans med D. Cadd9/E lägger till D till C-durtreklangen utan att antyda en septima. Båda har D som tillagd högre ton och E som baston. Open Music Theory: Ackordsymboler

När frågan är ”Vilken ton är extensionen?” räknar du först ut den tonen. När du ska spela hela ackordet tar du även hänsyn till anvisningarna om kvalitet och septima.

Avsnitt 6

Anger varje snedstreck en baston?

Kontrollera vad som står efter det. I C9/E följs snedstrecket av en tonbokstav. I C6/9 skiljer snedstrecket åt två siffror i beteckningen för ett sjätte- och nonackord. Steinbergs referens för Cubase Pro 15 listar 6/9 separat från exemplen med förändrad bas, som G7/D. Steinberg: Referens för ackordsymbolens snabbmeny

Därför kan C6/9/E läsas som ett C-ackord med sext och nona, med E i basen. Det första snedstrecket hör till 6/9; det avslutande /E anger bastonen. Om en trång notbild gör grupperingen otydlig kan du kontrollera partiturets notationsnyckel eller de utskrivna tonerna innan du väljer tolkning.

Avsnitt 7

Hur gör man svaret till ett spelbart ackord?

När du vet vilken ton extensionen avser väljer du ett voicing: hur tonerna fördelas mellan olika register. Berklee betonar i sina råd om pianovoicings att tersen och septiman är viktiga i septimackord och förklarar att en oförändrad kvint inte är lika viktig för deras grundläggande klang. Därför kan du skapa praktiska voicings utan att stapla varje tänkbar ackordton. Berklee Online: Pianovoicingtekniker

Spela E3–B♭3–C4–D4–G4 som en illustrativ klaviaturversion av C9/E, med vetenskaplig tonhöjdsnotation där mitt-C är C4. E är lägst, D ger nonan och de återstående tonerna kompletterar C-dominantnonackordet. Det här är ett möjligt arrangemang.

Kontrollera ditt eget resultat genom att skriva en kort anteckning intill symbolen: ”grundton C; nona D; bas E.” Jämför sedan de toner du valt med den anteckningen. Upprepa samma metod för en förändrad extension: identifiera grundtonen, räkna ut skalgraden, tillämpa dess förtecken och placera tonen efter snedstrecket lägst. Då får du en exakt ton att spela samtidigt som basanvisningen följs.

Avsnitt 8

Källor

Relaterad läsning

Fortsätt utforska detta ämne