Börja teckna med ett vardagsföremål och fyra små studier

Välj ett lagligt och säkert föremål som redan finns till hands: en kopp, sko, nyckel, vikt tygbit, blomkruka eller något annat som kan stå stilla. Placera det mot en enkel bakgrund och markera var du ska sitta eller stå. Använd ett ark indelat i fyra rutor eller fyra små ark, plus en blyertspenna, kulspetspenna eller ett annat välbekant verktyg. NGA:s lektion om vardagsföremål visar hur man tecknar välbekanta saker med papper och pennor, medan extra material är just valfritt. Köp inget set innan du har lärt dig vad ditt nuvarande verktyg klarar av. Anteckna föremål, synvinkel, ljuskälla, verktyg och datum.

Titta på föremålets yttre gränser och fyll den första rutan med lösa cirkulära eller riktade märken som ungefär motsvarar dess totala höjd, bredd och lutning. NGA beskriver klotter som ett snabbt sätt att hitta den övergripande formen. Håll verktyget i rörelse och låt linjerna överlappa; den här studien är inte en kontur som måste snyggas till. Jämför föremålets bredaste och smalaste delar i stället för att namnge varje detalj. Sluta när huvudformen ryms i rutan. Skriv en synlig styrka och en avvikelse, till exempel att bredden är för liten, utan att kalla teckningen bra eller dålig.

Använd längre, lösa streck i den andra rutan för att återge huvudriktningen, tyngden, böjen eller förhållandet mellan delarna. NGA skiljer gest från klotter som ett annat snabbt sätt att återge formen. En mugg kan ha en lodrät kropp och ett böjt handtag; en sko kan ha en lång sula och en upphöjd klack. Följ inte konturen långsamt än. Upprepa bara en riktningslinje när den gör strukturen tydligare. Bevara de tidiga märkena i stället för att sudda bort dem tills bara en perfekt kant återstår. Anteckna vilken linje som bäst uttrycker föremålets riktning.

Låt blicken följa föremålets synliga kant medan verktyget drar en lång konturlinje i den tredje rutan. NGA förklarar att kontur innebär att förenkla föremål till enkla linjer och former. Linjen kan korsa sig själv där en del överlappar en annan. Titta oftare på föremålet än på papperet och undvik att gång på gång rita över samma kant. Om konturen slutar på en annan plats än där den började, låt glappet vara kvar och markera det för jämförelse. Det här visar hur blicken och handen rörde sig, inte ett misstag som måste döljas.

Använd den fjärde rutan till att upprepa en enkel kontur och bara lägga till de största ljusa och mörka områdena. På NGA:s sida om grunderna står det att lätt och hårt tryck bygger upp ton och textur. Identifiera först det ljusaste området på papperet, ett mellantoneområde och den mörkaste synliga skuggan. Prova trycket i marginalen innan du använder det. Jämna inte ut varje övergång och hitta inte på skuggor ur minnet. Om verktyget inte går att variera i tryck på ett säkert sätt, ändra i stället avståndet mellan linjerna eller linjetätheten och anteckna anpassningen.

Lägg de fyra studierna bredvid varandra och jämför bara synliga egenskaper: övergripande proportioner, tydlighet i riktningen, sammanhängande kanter och skillnaden mellan ljust och mörkt. Varje studie hade ett eget syfte, så räkna inte ihop dem till ett poängtal. Välj en egenskap att fortsätta med, till exempel gestens lutning, konturens handtagsform eller tryckstudiens slagskugga. Skriv varför och hänvisa till det du ser. Spara de tre andra utan att sudda ut dem. Nästa artikel kan utveckla den valda studien; du behöver inte skapa fler motiv. Fyra små försök är en komplett första teckningsstund.