Köpt för mycket anteckningsmaterial? Använd det du redan har först

Den användbara frågan är inte vilken anteckningsbok som ser mest inspirerande ut på hyllan. Frågan är vilken kombination som skapar minst motstånd när du sätter dig för att skriva. En anteckningsbok som ligger plant och en penna som skriver pålitligt kan fungera bättre än en mer avancerad uppsättning som du känner att du måste använda på ett visst sätt.

Den officiella nybörjarguiden till Bullet Journal säger att en enkel uppsättning kan bestå av en anteckningsbok och en penna. I guiden om val av anteckningsbok står också att metoden fungerar i en vanlig anteckningsbok, även en som redan finns hemma. Därför är det rimligt att börja med att prova material du redan har. Tvåveckorsperioden och frågorna nedan är redaktionella förslag för att upptäcka vad som fungerar i praktiken; de är inte ett test av om en varaktig vana har bildats.

Börja med att begränsa valet till sådant du redan äger. Om du har flera alternativ kan du jämföra dem utifrån vad du faktiskt vill använda anteckningsboken till: fånga en tanke, skriva en kort daglig anteckning, göra en lista eller skissa. Välj ett syfte för testet. Förvara resten av materialet tillsammans så att du hittar det senare, utan att lägga fram det på skrivbordet som konkurrerande alternativ.

Gör en snabb bedömning:

Det här är ett hjälpmedel för att fatta beslut, inte ett objektivt produkttest. Om en penna hoppar över, läcker eller känns obekväm kan du prova en annan du redan har. Om en anteckningsbok är för stor för det du tänkt använda den till eller svår att öppna kan du välja en annan. Rätt val beror på den faktiska uppgiften och omgivningen; det finns ingen anteckningsbok eller penna som passar alla bäst.

Lägg åt sidan alternativ som inte klarar en grundläggande praktisk kontroll. Välj sedan det första godtagbara paret bland de återstående. Undvik att jämföra dekorativa detaljer om de inte påverkar om du tycker om att plocka fram det. Om flera par verkar lika användbara väljer du det som är enklast att ha redo på platsen där du tänker skriva.

Välj en återkommande stund som redan finns i din vardag, till exempel efter frukosten, under en regelbunden paus eller när du har ställt ner väskan hemma. En välbekant stund gör det praktiskt enklare att hitta anteckningsboken och komma ihåg testet. Välj en realistisk signal. ”Efter frukosten skriver jag en mening vid köksbordet” är lättare att känna igen än ”jag skriver när jag får en stund över”.

Följ sedan de här stegen:

Om du missar en dag kan det ge användbar information om upplägget; det är ingen skuld att betala av. Om anteckningsboken var utom räckhåll flyttar du den. Om skrivuppgiften kändes som läxa gör du den kortare eller väljer något roligare. Om stunden du valde sällan inträffar väljer du en mer pålitlig signal. Ändra om möjligt en sak i taget så att du märker vad som gjorde upplägget bättre.

Tänk dig att någon har tre anteckningsböcker och fyra pennor och vill skriva ner en iakttagelse efter lunch. Det här är ett illustrativt exempel, inte ett resultat från en rapporterad studie. Personen väljer en liten anteckningsbok och den penna som känns bekväm att skriva med och lägger båda bredvid sin vanliga lunchplats. Anteckningarna från två veckor visar nio enkla skrivstunder, två krångliga eftersom anteckningsboken låg i en väska och tre missade tillfällen de dagar personen åt någon annanstans.

Anteckningarna tyder på två olika problem: tillgänglighet vissa dagar och en signal som inte fungerar varje dag på samma plats. De visar inte att personen behöver en bättre anteckningsbok eller måste skriva varje dag. Personen kan behålla den nuvarande kombinationen men flytta den till en plats hen besöker efter lunch, eller välja en signal som fungerar mer tillförlitligt. Om det kändes roligt att skriva när allt fanns nära till hands är det användbar information som talar för att behålla upplägget. Om det kändes som ett måste även när allt var förberett kan personen välja en annan liten uppgift – eller avsluta testet.

Beslutsregeln är enkel: behåll en kombination som gjorde den tänkta aktiviteten tillräckligt enkel eller rolig för att du ska vilja fortsätta; byt bara ut den sak som återkommande skapade hinder; och släpp målet om själva aktiviteten inte passar dig. Pengar som redan har spenderats kan inte tala om vilket alternativ som är vettigt i dag. Du behöver inte använda allt material för att rättfärdiga att du äger det.

Lägg oanvända anteckningsböcker och pennor på en tydligt märkt plats, åtskild från materialet du använder i testet. Det minskar den visuella konkurrensen och gör materialet tillgängligt för en annan uppgift. När testet är slut kan du fundera på om något annat föremål löser ett specifikt problem – till exempel en anteckningsbok i fickformat om det återkommande hindret är att bära med sig den du har nu. Undvik att köpa något för att lösa ett problem du inte har märkt av när du använder materialet.

För framtida inköp rekommenderar den amerikanska Federal Trade Commissions vägledning om näthandel att du kontrollerar säljare och produkter, jämför alternativ, sätter dig in i leverans- och returvillkor och sparar inköpsunderlag. Det här är allmänna konsumentråd, inte en rekommendation att köpa skrivmaterial. I den här situationen är den enklaste tillämpningen att definiera uppgiften och de praktiska kraven innan du handlar, och kontrollera returvillkoren om de påverkar ditt beslut. Se FTC:s vägledning om näthandel.

Efter två veckor bör du ha ett tydligare svar på en enkel fråga: passade just den här anteckningsboken, pennan, uppgiften och signalen tillräckligt bra i vardagen för att du ska vilja fortsätta? Du betygsätter inte din disciplin, och testet lovar inget om vad som händer senare. Behåll upplägget om det känns meningsfullt att använda det, åtgärda det specifika hindret eller låt testet ta slut. Materialet är verktyg; värdet ligger i att medvetet välja vad du vill göra med det.