Bör du skriva av din handskrivna dagbok varje dag?
Om du tycker om att skriva för hand kan det antingen förlänga nöjet eller göra dagboken till ännu en uppgift att skriva av den varje dag. Det finns ingen universell regel för om kopiering av anteckningar bevarar eller förstör upplevelsen. Se avskrift som ett val: skriv först i anteckningsboken och kopiera sedan bara när det finns ett tydligt användningsområde för en digital version som motiverar den extra tiden. Ett kort test kan visa om du tycker om processen utan att den blir ett nytt dagligt måste.
Vad vill du att avskriften ska hjälpa dig med?
Börja med varför du vill ha en maskinskriven version. Den kan vara lättare att söka i, läsa när du inte har anteckningsboken med dig eller dela utvalda stycken ur. Om inget av det är viktigt för dig kanske avskriften innebär extra arbete utan att ge särskilt mycket tillbaka. Om något av det däremot är viktigt kan du välja vad du kopierar i stället för att göra varje handskriven sida till en skrivuppgift.
Den avvägningen är en praktisk bedömning, inte ett forskningsresultat om vad som gör dagboksskrivande roligt. Arkivinstitutioner beskriver avskrift som användbart för åtkomst och sökning: USA:s nationalarkiv uppger att avskrivna handlingar blir lättare att läsa, söka i och använda. Library of Congress guide till avskrift förklarar också att en avskrift kan ge en mer lättläst version att arbeta med, samtidigt som en digital bild bevarar en referens till originalet. Det är skäl till varför en dagboksskrivare kan uppskatta en avskrift; de visar inte att det blir bättre för någon att skriva av sin privata dagbok.
Hur märker du om skrivandet håller på att bli mindre roligt?
Lägg märke till vad som händer före, under och efter några skrivstunder. Förkortar du anteckningen eftersom du redan tänker på att skriva av den? Känns det tillfredsställande att kopiera, som att återuppleva dagen, eller känns det som att hinna ikapp med oavslutat pappersarbete? Tar du fortfarande fram anteckningsboken när du har något att skriva? De här frågorna är en enkel självkontroll, inte ett validerat test.
Gör ett kravlöst test genom att låta den handskrivna anteckningen vara det fullständiga originalet och välja ett av tre alternativ efteråt: skriv av den, gör ett kort digitalt register eller gör ingenting. Jämför efter en vecka vilket alternativ som kändes användbart och vilket som kändes som en syssla. Du behöver inte bedöma skrivandets kvalitet eller uppfylla någon daglig kvot. Målet är att ta reda på om det extra steget passar din rutin.
Vilka enklare alternativ finns till en fullständig avskrift?
Välj det minsta format som fyller ditt syfte. Om du främst vill kunna hitta saker senare kan ett register räcka: anteckna datumet och några neutrala sökord, till exempel ”tågresor”, ”trädgård” eller ”receptidé”. Om du vill bevara en viss anteckning i ett lättläst format kan du skriva av bara den sidan. Om du vill ha en digital kopia som referens kan det kräva mindre arbete att fotografera eller skanna sidan, även om det inte gör själva handstilen sökbar.
Du kan också sätta gränser för avskriften. Du kan till exempel bara kopiera anteckningar som du tror att du kommer att vilja läsa igen, eller avsätta en kort stund en gång i veckan i stället för att skriva av efter varje skrivstund. Det här är praktiska anpassningar, inte regler som stöds av arkivvägledning. Nationalarkivets instruktioner gäller avskrift av historiska offentliga handlingar för att de ska gå att hitta i kataloger. De ger därför användbara idéer om arbetsprocessen, men föreskriver inte hur ofta en personlig dagbok bör skrivas av.
Hur kan du göra avskriften hanterbar om du väljer att skriva av?
Håll avskriften skild från själva skrivandet. Skriv klart den handskrivna anteckningen utan att stanna för att skriva av varje mening. Sätt senare en rimlig gräns, till exempel en anteckning eller en kort stund, och sluta när du nått den. Då blir det lättare att se handskriften och maskinskrivandet som två aktiviteter med olika syften, i stället för att låta den andra avbryta den första.
När du skriver dagbok privat kan du själv välja hur nära du vill följa sidan. Nationalarkivet rekommenderar sina avskrivare att skriva orden som de står, inklusive versaler, förkortningar och felstavningar, och säger att exakt formatering inte behövs för att göra texten sökbar. För eget bruk kan du avgöra om det är viktigt att bevara ordalydelse, styckeindelning, överstruken text eller stavning. En trogen avskrift är användbar om du vill jämföra den med anteckningsboken; en lätt redigerad kopia kan vara enklare att läsa. Märk redigerad text som redigerad så att du kan skilja den från originalet.
Om ett ord är svårt att läsa kan du markera det som osäkert eller lämna en anteckning om att återkomma till det senare. Nationalarkivet rekommenderar att använda markeringen ”[oläsligt]” när dess volontärer inte kan tyda ett ord och föreslår att jämföra liknande bokstäver på andra ställen i samma dokument. Om du använder den metoden för en personlig dagbok kan den hindra en frustrerande paus från att bli en lång stund av tydningsarbete. Du kan också hoppa över det svåra stycket och gå vidare.
En enkel tumregel
Fortsätt bara att skriva av dagboken varje dag om nyttan motiverar den extra tiden och du inte börjar undvika att skriva i anteckningsboken. Om du tycker om att läsa anteckningar igen men inte vill kopiera varje rad kan du övergå till utvalda sidor eller ett kort register. Om maskinskrivandet får dagboksskrivandet att kännas som ett måste kan du ta en paus; den handskrivna anteckningsboken är fortfarande din dagbok.
Din rutin kan ändras beroende på varför du vill ha en digital version. Den användbara frågan är inte om alla bör skriva av dagboken varje dag, utan om just det här extra steget hjälper dig att uppskatta, hitta eller läsa din egen text igen. Börja med anteckningsboken, prova ett enklare alternativ och behåll bara det som förtjänar sin plats.