Hur AI-kompanjoner kan hjälpa människor att välja en skärmpaus

En användbar pausuppmaning utgår från ett mål som användaren själv har valt. Någon kanske säger: ”Påminn mig när jag har läst klart det här kapitlet”, ”Fråga mig när vi är klara med planeringen” eller ”Föreslå en paus efter tre omgångar”. Det här skiljer sig från en allmän sammanställning av skärmtid: uppmaningen är knuten till en specifik aktivitet och en avslutningspunkt som personen känner igen.

Kompanjonen kan bekräfta överenskommelsen med enkla ord: ”Jag hör av mig när vi är klara med dispositionen.” Om avslutningspunkten är oklar kan den ställa en kort följdfråga, till exempel om användaren menar det aktuella avsnittet eller hela dokumentet. Den bör inte dra slutsatser om ett pausschema utifrån privata användningsmönster, såvida personen inte uttryckligen har bett om den typen av anpassning.

Det här tillvägagångssättet ser pausen som ett val i sitt sammanhang. I Googles redogörelse för utvecklingen av funktioner för digitalt välbefinnande invände vissa användare mot vägledning som kändes föreskrivande eller skuldbeläggande. Teamet beskriver hur de i stället började fokusera på medvetenhet och produktens standardinställningar, snarare än att tala om för människor hur de borde använda sin tid. Den erfarenheten stöder en designprincip för kompanjoner: bjud in till ett val och låt användaren avgöra vad som känns användbart. Google Design, ”Designing UX Wellbeing”

En påminnelse bör komma vid den avslutningspunkt som användaren har valt, inte efter ett godtyckligt tidsintervall som avbryter en mening, skiss eller konversation. Om användaren har bett om en förvarning kan kompanjonen ge en sådan; annars är en enda uppmaning vid den överenskomna tidpunkten en rimlig utgångspunkt. Aviseringen bör ange vad den gäller och erbjuda enkla val som ”Ta en paus”, ”Lite till” eller ”Stäng av den här påminnelsen”.

Nielsen Norman Groups vägledning om aviseringar betonar att tidpunkten beror på vilken åtgärd som krävs och att en användbar avisering tydligt besvarar omedelbara frågor. Tillämpat här ger ”Du har gjort klart utkastet till avsnittet som du valde som avslutningspunkt. Vill du pausa nu, fortsätta eller stänga av den här påminnelsen?” sammanhang och gör det enkelt att fortsätta. Det här är en tillämpning av allmän vägledning om aviseringar, inte ett uppmätt resultat för AI-kompanjoner. Nielsen Norman Group, ”Designing Useful Smart Home Notifications”

Trappa inte upp uppmaningen om användaren ignorerar den. Att upprepa den, skuldbelägga personen eller undanhålla användbart innehåll tills hen lämnar enheten skulle förvandla en frivillig inbjudan till press. Om användaren väljer ”Lite till” kan kompanjonen fråga när den ska höra av sig igen, eller helt enkelt vänta, beroende på användarens inställning. Om hen väljer ”Stäng av den här påminnelsen” ska valet gälla utan diskussion.

Personen bör kunna ställa in, ändra, skjuta upp och stänga av pausuppmaningar. En kompanjon kan erbjuda ett litet antal begripliga alternativ, som ”efter den här uppgiften”, ”vid en tid jag väljer” eller ”bara när jag frågar”, och göra det aktiva valet synligt. Den bör också förklara vad uppmaningen registrerar. En påminnelse som är knuten till slutet av ett skrivpass behöver till exempel inte innebära att en daglig historik över appanvändning samlas in.

Befintliga funktioner på enheter visar olika grader av kontroll. Apples dokumentation om Skärmtid beskriver schemalagd skärmfri tid, tidsgränser och appar som personen kan hålla tillgängliga. Googles dokumentation för Pixel beskriver apptimers som stänger en app när den valda tidsgränsen går ut, med möjlighet att ta bort timern för att använda appen igen före midnatt. Det här är exempel på enhetskontroller, inte bevis för att AI-kompanjoner redan erbjuder dem. De visar också varför en kompanjon bör förklara om den ger en mild påminnelse eller upprätthåller en gräns: de alternativen lämnar olika mycket kontroll hos användaren. Apple Support, ”Set Screen Time Schedules and Time Allowances in Screen Time on iPhone” och Google Pixel Help, ”Manage how you spend time on your Pixel phone or Pixel tablet with Digital Wellbeing”

En uppmaning kan göra övergången konkret genom att föreslå en eller två små kreativa aktiviteter som inte kräver att personen återvänder till skärmen: skissa av ett föremål i närheten, skriva några rader för hand, arrangera blommor, vika papper eller ägna några minuter åt ett pågående hantverk. Förslagen bör vara frivilliga, konkreta och lätta att ignorera. Den som vill ha en lugn paus kanske inte vill ha något förslag alls.

Aktiviteten bör passa stunden och personens uttalade önskemål. Om personen har bett om idéer som använder material hen redan har till hands kan kompanjonen ta hänsyn till det. Om den inte vet vilka material som finns tillgängliga bör den fråga eller föreslå en aktivitet som inte kräver några. Presentera inte en kreativ uppmaning som en garanterad fördel eller som ett mått på om pausen lyckades. Det enda observerbara resultatet är om personen valde att prova den.

En studie från 2021 om stöd vid datoranvändning undersökte 68 deltagare och rapporterade att de tyckte att pauser bort från datorn var mer hjälpsamma än pauser framför skärmen. Studien noterade också att vanliga verktyg kunde vara lätta att ignorera och otillräckligt anpassade. Den här mindre studien är ett användbart underlag för design, inte ett bevis för att en viss aktivitet fungerar för alla. En försiktig produktmässig slutsats är att erbjuda ett relevant alternativ offline och låta användaren välja. ”Changing Computer-Usage Behaviors: What Users Want, Use, and Experience,” ACM / arXiv

En väl utformad paus har ett tydligt slutläge. Innan pausen kan kompanjonen erbjuda sig att lämna en kort anteckning: ”Nästa steg: välj en rubrik för det sista avsnittet.” Det ger användaren en enkel väg tillbaka om hen återvänder. Nielsen Norman Groups vägledning om avbrott i komplexa arbetsflöden rekommenderar att hjälpa användare som behöver återuppta arbetet genom att bevara sammanhanget, bland annat med anteckningar och åtkomst till tidigare arbete. Tillämpat på en kompanjon kan en kort sammanfattning som användaren har godkänt vara till hjälp utan att personen behöver hålla samtalet öppet. Nielsen Norman Group, ”Designing for Long Waits and Interruptions”

Återkomstanteckningen bör vara frivillig och kortfattad. Användaren kanske hellre avslutar interaktionen, lämnar enheten i ett annat rum eller återkommer senare utan någon sammanfattning. Kompanjonen kan respektera varje val genom att undvika uppföljningsmeddelanden som är utformade för att locka tillbaka personen till samtalet.

Ett kort förlopp kan omsätta de här idéerna i praktiken:

Fråga efter en avslutningspunkt. ”Vill du att jag hör av mig när du har läst klart det här avsnittet?”

Bekräfta valet. ”Jag frågar en gång när avsnittet är klart. Du kan fortsätta eller stänga av det här.”

Ge uppmaningen vid den överenskomna tidpunkten. Nämn den avslutade uppgiften och erbjud en paus, mer tid eller att inte få fler påminnelser.

Föreslå en liten offlineaktivitet bara om användaren vill. Håll förslaget konkret och anpassat efter personens önskemål.

Gör det enkelt att avsluta. Erbjud en valfri anteckning inför återkomsten och låt sedan personen gå utan fler uppmaningar.

För produktteam är kärnfrågan om funktionen hjälper personen att följa sin egen avsikt. En avslutningspunkt som användaren har valt, en uppmaning utan påtryckningar, justerbar tidpunkt, en valfri offlineaktivitet och ett tydligt avslut gör avsikten möjlig att omsätta i handling och låter användaren behålla kontrollen.