Så väljer du en dekorativ ryggsöm till ett handgjort häfte

En enda sektion, även kallad signatur, är en grupp ark som vikts tillsammans längs ett gemensamt veck. Vid en pamflettsöm går tråden genom hål som stansats längs vecket. Library of Congress instruktioner börjar med minst två folier samlade till en signatur och visar sedan en sömsekvens med tre hål. Library of Congress, “Pamphlet Stitch—Instruction Sheet”

Det här passar bra när omslaget viks runt sidorna och du vill att ryggvecket ska fungera som gångjärn. Det är inte samma sak som japansk stickbindning, som är avsedd för lösa ark som binds genom ena kanten, eller koptisk bindning, där flera sektioner länkas samman över en synlig rygg. Om häftet är så tjockt att den vikta sektionen buktar ut eller inte går att stänga ordentligt bör du tänka om kring konstruktionen innan du lägger till mer dekorativ tråd: fler sömpunkter löser inte problemet med ett överfullt veck. Center for Photography at Woodstock beskriver pamflettsöm som en handsydd metod för vikt papper och japansk stickbindning som en metod för lösa ark. CPW, “Bookcraft: Binding Structures & Techniques”

Mönstret med tre hål placerar en sömpunkt nära huvudänden, en nära fotänden och en i mitten. Mellan ändpunkterna syns en lång, rak söm, som bryts av sömpunkten i mitten. Det här är oftast det enklaste valet när du vill att ryggen ska se ut som en enkel handgjord detalj snarare än en tät utsmyckning. Library of Congress visar sömvägen med tre hål och beskriver hur tråden knyts runt den mittersta ryggsömmen för att avsluta arbetet.

Stäng häftet och markera mittpunkten på vecket innan du stansar. Markera sedan de två yttre sömpunkterna på lika avstånd från ändarna. Placera dem tillräckligt långt från över- och underkanten för att papperet inte ska bli skört vid hålen; det exakta avståndet beror på häftets storlek, så prova med vikt papper om du är osäker. Kontrollera att varje markering ligger exakt på vecket. Om ett hål hamnar på sidan kan vecket dras snett när du spänner tråden.

Ett mönster med fem hål lägger till två sömpunkter mellan mitten och ändarna. Resultatet blir en mer uppdelad rad av synlig tråd, och tråden passerar fler gånger genom vecket. Den extra visuella rytmen kan passa ett häfte vars omslag redan har flera små designdetaljer. Fler sömpunkter längs vecket hjälper också till att hålla ihop sidorna, men får inte en alltför tjock enskild signatur att fungera som flera separata sektioner.

Fördela de fem markeringarna jämnt: ett hål i mitten och två spegelvända par på var sida. Gör en mall i full storlek på restpapper, vik den, lägg den längs häftets rygg och överför markeringarna. Då blir mönstret symmetriskt och mellanrummen vid huvud- och fotänden jämna. Använd mönstret med tre hål om ryggen är kort; fem tätt placerade hål kan se röriga ut och lämnar mindre papper mellan hålen.

Se tråden som en del av sidornas formgivning. En färg som ligger nära omslagets ger en diskret linje; en kontrasterande färg gör varje söm tydlig. En tunnare tråd ger ett finstämt uttryck, medan en tjockare tråd gör hålen och korsningarna mer framträdande. Det här är designval, inte fasta regler: prova mot det faktiska omslagspapperet, eftersom en tråd som ser balanserad ut på ett prov kan bli dominerande i ett litet format.

Gör ett prov med samma vikta papper och omslagsmaterial innan du bestämmer dig för det färdiga häftet. Stansa det tänkta hålmönstret, sy några gånger och granska ryggen både stängd och öppen. Om tråden skär in i vecket kan hålen vara för trånga för trådens tjocklek, eller så är tråden för hårt spänd. Om sömmarna hänger kan du justera spänningen försiktigt och jämnt i stället för att rycka åt enskilda delar. Provet visar också om den valda färgen försvinner, dominerar eller passar ihop med närliggande illustrationer.

Om du vill ha en rad med långa dekorativa linjer på utsidan av ryggen kan långstygn passa bättre än en vanlig pamflettsöm. American Bookbinders Museum beskriver långstygn som en metod där man syr direkt genom varje signatur och ryggen, vilket skapar synliga dekorativa linjer utan lim. American Bookbinders Museum, “Workshop: Long Stitch Binding”

Den konstruktionen kräver en annan plan för sömmen och omslaget: tråden måste gå genom ryggmaterialet såväl som genom sektionen. För ett första, enkelt häfte med vikt omslag är pamflettsöm ett rakare val. Välj långstygn när de synliga strecken på utsidan är centrala för designen och du kan tänka dig att planera öppningarna i omslaget och prova att de ligger rätt före monteringen.

Använd den här snabba beslutsvägen innan du stansar det slutliga exemplaret:

• En vikt sektion, enkel tråddetalj: välj pamflettsöm med tre hål.

• En vikt sektion, tätare synligt mönster: prova pamflettsöm med fem hål i full storlek.

• Långa streck genom ett förberett ryggomslag: utforska långstygn och prova först trådens väg genom omslaget.

• Lösa, ovikta ark: välj en konstruktion avsedd för ark i stället för att sy genom en signaturs veck.

Kontrollera före sömnad att sidorna och omslaget har samma veck, att markeringarna är centrerade och spegelvända, att hålen ligger på vecket och att provtråden inte trängs eller river sönder papperet. Sy genom vecket i den ordning som visas i Library of Congress guide och knyt sedan tråden runt ryggsömmen. Öppna häftet försiktigt och kontrollera att sidorna går att vända utan att tråden dras åt eller vecket deformeras. Om mönstret känns för rörigt eller vecket belastas kan du gå tillbaka till en enklare sömlayout eller minska signaturens tjocklek.

En dekorativ rygg fungerar bäst när mönstret följer häftets konstruktion: tre hål för en tydlig, avskalad linje, fem för en mer uppdelad linje och långstygn för en avsiktligt synlig trådväg genom omslaget. Bestäm dig utifrån ett vikt prov och sy sedan det färdiga häftet på samma sätt.

• Library of Congress, “Pamphlet Stitch—Instruction Sheet”

• Center for Photography at Woodstock, “Bookcraft: Binding Structures & Techniques”

• American Bookbinders Museum, “Workshop: Long Stitch Binding”