Så övar du på att teckna byggnader från foton innan du skissar utomhus

Börja med en enkel byggnad sedd från ett hörn, till exempel ett hus, en butik eller en mindre offentlig byggnad. En vy från hörnet visar två fasader och gör det lättare att se djup än en vy rakt framifrån. Undvik en livlig gatuscen när du övar första gången: träd, bilar, skyltar och tak som överlappar varandra kan skymma byggnadens grundform.

Använd ett foto där taklinjen, byggnadens bas och några öppningar syns. En skarp bild med jämn belysning är lättare att läsa än en där djupa skuggor döljer halva fasaden. Om du har flera foton av samma byggnad väljer du det med tydligast silhuett och minst skymmande objekt. En teckningslektion om att arbeta utifrån fotografier rekommenderar på liknande sätt att börja med ett relativt enkelt, lådformat motiv och jämföra vyer från olika vinklar (Drawing from a Photograph 1).

Innan du börjar teckna bestämmer du vad du vill öva på: att placera hela byggnaden, förstå ett hörn i perspektiv eller förhålla fönster och dörrar till fasaden. En kort studie bör ha ett huvudsyfte. Det valet vägleder vad du mäter och vad du kan utelämna.

Lägg fotot bredvid skissboken eller skriv ut det i en behändig storlek. Rita med lätt hand in byggnaden som några få stora former: den främre fasaden, sidofasaden, taket eller överkanten och marklinjen. Lägg bara till de största avbrotten i konturen, till exempel en utskjutande veranda, ett torn eller ett stort träd som skymmer konturen.

Kontrollera byggnadens totala bredd och höjd innan du ritar fönster. Jämför måtten som ett förhållande: ser byggnaden till exempel ungefär dubbelt så bred ut som den är hög, eller närmare en och en halv gång så bred? Måttet kan vara ungefärligt; syftet är att hindra den första silhuetten från att bli hoptryckt eller utdragen. En instruktionsövning i proportioner rekommenderar att jämföra uppmätta längder och arbeta del för del för att bevara proportionerna mellan olika delar (Proportion Tips).

Ett användbart test är att kisa mot fotot. Om byggnadens silhuett och de största ljusa och mörka ytorna fortfarande framträder innehåller din grundskiss tillräckligt med information för tillfället. Om konturen redan är svår att urskilja förenklar du den igen i stället för att lägga till dekorlister.

Leta efter linjer som är parallella på byggnaden, till exempel taklinjer, fönsterrader, gesimser eller en väggs nederkant. På fotot kan de vinklas mot en eller flera flyktpunkter. Förläng försiktigt två eller tre tydliga linjer i tanken eller på ett genomskinligt lager. Deras riktning ger dig en vägledning för motsvarande linjer i skissen.

I en vy från ett hörn avtar de två synliga fasaderna vanligtvis i olika riktningar, så varje uppsättning horisontella linjer kan sikta mot en egen flyktpunkt. I en vy rakt nerför en gata eller korridor kan många linjer som avtar i perspektiv sikta mot samma punkt. Läromaterial om perspektiv beskriver enpunktsperspektiv för vyer längs en axel och tvåpunktsperspektiv för föremål eller byggnadshörn, där horisonten motsvarar betraktarens ögonhöjd (Perspective I: Geometry, One-Point and Two-Point).

Tvinga inte varje linje att mötas i en synlig punkt på sidan. En flyktpunkt kan ligga långt utanför fotot eller teckningen. Jämför i stället lutningarna: om taklinjen på sidofasaden stiger lite när den avtar i referensbilden, låter du motsvarande linje stiga ungefär lika mycket. Vertikala linjer i en fotograferad byggnad kan också konvergera om kameran lutades uppåt eller nedåt. Det är en perspektiveffekt, inte nödvändigtvis ett fel i byggnaden; MIT:s lärobok i beräkningsfotografi förklarar hur kamerans lutning får parallella vertikala linjer att konvergera i bilden (Perspective Distortion and Its Correction).

Den praktiska lärdomen inför en första utomhusskiss är att observera det du faktiskt har framför dig. Använd fotot för att öva på att lägga märke till konvergens, men utgå inte från att alla vertikala linjer måste vara helt lodräta. Om referensbilden visar tydlig konvergens bestämmer du om du vill behålla den eller förenkla den när du tecknar på plats.

När huvudformen känns stabil placerar du öppningarna genom att jämföra deras positioner med större avgränsningar. Ställ frågor som: Sitter fönstret på bottenvåningen mitt på fasaden? Är dörren närmare hörnet än den bortre kanten? Hur mycket väggyta finns mellan fönstrens överkant och taklinjen? Sådana jämförelser är ofta mer användbara än att gissa placeringen av varje fönster för sig.

Du kan använda en penna som ett enkelt proportionellt mätverktyg. Håll den på armlängds avstånd, blunda med ena ögat och markera ett avstånd med tummen. Jämför byggnadens höjd med dess bredd, eller ett fönsters höjd med höjden på en del av väggen. Håll armen utsträckt och behåll samma position medan du jämför. Samma grundläggande mätmetod beskrivs för både fotografier och verkliga motiv i proportioneringsövningen som nämndes ovan.

Överför förhållanden, inte absoluta mått. Ett fönster kan vara för litet i skissen även om det är placerat på rätt ställe; jämför dess höjd och bredd med den intilliggande väggen och andra öppningar. Börja med några enkla rektanglar och dela upp eller förfina dem först när fasaden ser rätt ut.

Prova den här övningssekvensen med en referensbild. Börja med att ägna två minuter åt en miniatyrskiss som inte är större än några centimeter och bara visar silhuetten och de två synliga fasaderna. Gör sedan en andra liten skiss med horisonten, de huvudsakliga riktningarna som avtar i perspektiv och de största öppningarna. Vänd till sist fotot nedåt och teckna byggnaden en gång ur minnet. Ta bara med dess övergripande form och ett särdrag.

Minnesversionen är en övning i informationsinhämtning: den visar vilka förhållanden du faktiskt lade märke till och vilka detaljer du kopierade utan att förstå dem. Om byggnaden blir oigenkännlig tittar du på referensbilden igen och identifierar den strukturella ledtråd du missade. Det kan vara en hög mittsektion, ett flackt takfall, en dörr som inte sitter mitt på fasaden eller vinkeln mellan de två fasaderna. Lägg till den ledtråden i dina anteckningar inför utomhusskissen.

Se till att övningsbladet är användbart snarare än välputsat. Anteckna om horisonten är hög, låg eller ungefär mitt på; notera om hörnet är skarpt eller trubbigt; och ange en proportion som du vill kontrollera utomhus. Då får du en kort påminnelse i stället för en färdig teckning att återskapa.

Vid byggnaden väljer du en bekväm plats att stå på och gör en ny miniatyrskiss. Börja med att avgöra hur mycket av byggnaden som får plats på sidan och var dess överkant och bas ska ligga. Jämför sedan vinkeln på linjerna som avtar i perspektiv med din fotostudie. Den verkliga scenen kanske inte har samma synvinkel som fotot, så använd studien som en påminnelse om vad du ska titta efter, inte som en mall.

Kontrollera tre förhållanden innan du lägger till detaljer: hela byggnadens bredd i förhållande till höjden, vinkeln på taket eller gesimsen och placeringen av en större öppning. Om de stämmer någorlunda lägger du bara till de kännetecken som hjälper till att identifiera byggnaden. En skylt, skorsten, markis eller särpräglad dörröppning kan vara viktigare än att rita varje fönster exakt.

Vyn utomhus ger också information som fotot kanske döljer: hur byggnaden möter marken, vad som skymmer dess kontur och hur dess sidor förhåller sig till närliggande byggnader. Lägg märke till skillnaderna och låt skissen återge den synvinkel du faktiskt har. Övningsfotot har fyllt sin funktion när det hjälper dig att göra de här iakttagelserna mer medvetet.

Skissen ser platt ut. Kontrollera om de två synliga fasaderna har olika riktningar och om deras över- och underkanter har konsekventa lutningar. Markera hörnets kontur tydligare och jämför varje linje som avtar i perspektiv med de andra på samma fasad.

Fönstren hamnar ur linje. Återställ riktningen på fasadens horisontella linjer och placera sedan fönstren längs den riktningen. Jämför varje öppnings position med väggens bredd i stället för att placera dem en i taget på ögonmått.

Byggnaden ser ut att falla bakåt. Titta igen på kameravinkeln i referensbilden. Om vertikala linjer konvergerar kan det bero på att kameran lutades. Bestäm om du vill återge effekten eller hålla vertikalerna mer upprätta för att få en enklare skiss. En teckning från ett foto kan bevara bildens perspektivprojektion, medan en skiss från verkligheten måste utgå från den faktiska synvinkeln.

Teckningen blir överfull av detaljer. Gå tillbaka till silhuetten och de största indelningarna. Om motivet fortfarande känns igen utan de mindre markeringarna utelämnar du dem. När du övar utomhus hjälper några få korrekta förhållanden dig oftast mer än en fasad fylld med osäkra linjer.

Innan du ger dig ut ser du till att fotostudien innehåller en tydlig silhuett av hela byggnaden, en anteckning om vyens horisont och riktningarna som avtar i perspektiv, några uppmätta förhållanden mellan fasaden och öppningarna samt ett särdrag som gör byggnaden karakteristisk. På plats börjar du om med de stora formerna och kontrollerar dessa förhållanden mot byggnaden framför dig.

Rutinen knyter ihop fotoövning och observation. Du övar på att förenkla, jämföra och placera byggnaden och använder sedan samma beslut för att komma i gång med en utomhusskiss på ett tydligt sätt.