Vilka material behöver du för att sy en liten anteckningsbok för hand som ligger plant?

Ett häftstygn sammanfogar ett vikt lägg, även kallat en signatur, inuti ett vikt omslag. Det är ett praktiskt förstahandsval för ett litet häfte eftersom det bara kräver en nål och tråd, och sömmen går genom mittvecket. American Bookbinders Museum beskriver det som en bindning för zines och pamfletter med en signatur, och påpekar att en enda signatur begränsar hur många sidor den kan rymma, särskilt när pappret är tjockt. American Bookbinders Museum: ”Saturday’s Bookbinding Tutorial”

Den begränsningen är viktig när du börjar med lösa ark: stygnet syr inte ihop en hög med platta, ovikta sidor. Vik arken på mitten så att de bildar inlagor i varandra och sy sedan genom det gemensamma vecket. Om anteckningsboken ska innehålla många blad, ovanligt tjockt papper eller flera separata vikta lägg, är det ett tecken på att du bör välja en metod för flera sektioner i stället för att försöka pressa in en överdimensionerad bunt i en enda häftstygnsbindning. Museet skiljer mellan häftstygnsbindning med en signatur och sömnad av flera signaturer över bindtrådar för en mer avancerad bok.

För en kompakt anteckningsbok är tre hål en bra start: ett hål mitt i vecket och ett nära vardera änden. University of Illinois Library använder tre hål i sin pamflettaktivitet och beskriver materialet som några ark, tråd, en nål och linjal, med omslagspapper och syl som tillval. I instruktionerna läggs arken och omslaget i en vikt bunt innan hålen markeras och görs. University of Illinois Library: ”Pamphlet Bindings: A History & DIY Activity”

Papprets fiberriktning är den riktning som fibrerna i många maskintillverkade ark är starkare orienterade åt. Cornell University Librarys konserveringstutorial säger att maskintillverkat papper har denna orientering och att ett veck tvärs över fiberriktningen kan bli buckligt eller ojämnt. Det praktiska testet är att böja arket försiktigt åt båda hållen: riktningen där det böjs lättare visar fiberriktningen. Ett rivtest följer också oftast fiberriktningen lättare, men att böja en provbit är mindre förstörande. Cornell University Library: ”Paper”

Innan du skär eller viker sidorna, testa ett extra ark och markera fiberriktningen lätt. Placera arken så att fiberriktningen löper från anteckningsbokens överkant till nederkant, parallellt med ryggvecket. Kontrollera omslagspappret på samma sätt: Cornell påpekar att även kartong och pärmpapp har en fiberriktning, så omslaget kan göra motstånd vid vikningen även om textpappret fungerar bra. Om du har blandade papper och inte kan rikta in alla ark, gör först en liten provmodell och se om vecket blir buckligt eller gör motstånd.

Börja med bara några ark och gör en provvikning till din första lilla pamflett. I University of Illinois aktivitet används två till sex pappersark som ett spann för projektet, inte som en universell kapacitetsgräns. American Bookbinders Museum varnar för att tjockare papper minskar antalet sidor som är praktiskt i en enda signatur. Tillsammans pekar dessa två råd mot en användbar tumregel: bedöm den invikta bunten, inte bara antalet platta ark.

Vik ihop de tilltänkta arken en gång med omslaget runt utsidan och stäng bunten. Om de innersta bladen bågnar kraftigt, vecket blir tjockt eller omslaget inte ligger runt lägget utan att fjädra upp, minska antalet ark eller välj tunnare papper. Det här är en praktisk vägledning, inte en uppmätt tjockleksgräns: papprets vikt säger inte allt om hur styvt ett visst papper känns i vecket. Om anteckningsboken ska gå lätt att öppna vid varje uppslag, håll lägget litet och gör en provmodell innan du bestämmer dig för pappret.

Använd ett enda ark omslagspapper eller tunn kartong, vikt runt textlägget. University of Illinois föreslår uttryckligen omslagspapper som ett valfritt ytterlager; i deras exempel viks omslaget tillsammans med de inre arken. Ett omslag som är något tyngre än sidorna ger utsidan ett skyddande lager samtidigt som det ingår i samma sydda vikning. För den här lilla, enkla konstruktionen bör du inte börja med styva pärmar: de viks inte runt signaturen på samma sätt och kräver en annan omslagskonstruktion.

Testa omslaget genom att vika en provbit i den tänkta riktningen. Det ska gå att göra ett veck utan att pappret spricker eller gör så mycket motstånd att anteckningsboken dras upp. Kontrollera dess fiberriktning på samma sätt som du kontrollerar textpappret. Om fiberriktningen löper åt fel håll för ryggen, ta ett annat ark, ändra skärplanen eller räkna med att omslaget kan vara svårare att vika. Här är riktningen och papprets faktiska vikbarhet mer användbara kontroller än att bara välja efter ett GSM-tal.

En liten bindning behöver en tråd som kan dras genom hålen utan att skapa för stora hål eller en klumpig knut. University of Iowa Libraries anger bokbindarnål och linnetråd för sin beskrivning av pamflettsömnad och uppskattar att det går åt ungefär två och en halv rygglängd tråd i deras exempel med fem stationer. Det är en användbar utgångspunkt för ett prov med tre hål, men lämna lite extra för att hantera tråden och knyta. University of Iowa Libraries: ”Pamphlet Binding”

University of Rhode Islands bibliotekstekniska avdelnings arbetsbeskrivning anger linnetråd och bivax; den förklarar att vaxning hjälper tråden att glida genom hålen och knuten. University of Rhode Island Library Technical Services: ”Pamphlet Binding” För en personlig anteckningsbok är linnetråd för bokbindning ett enkelt val. Testa tråden och nålen tillsammans på vikta provbitar: nålsögat ska rymma tråden och den trädda nålen ska gå genom de planerade hålen utan att riva sönder pappret eller kräva kraft. En trubbig bokbindarnål kan vara lättare att styra genom förborrade hål än en vass synål. Vax är valfritt; om du använder det räcker ett lätt drag för att göra tråden lätthanterlig utan att täcka den helt.

Lägg fram de exakta arken och omslaget du tänker använda och kontrollera följande punkter i ordning:

Fiberriktning: Varje maskintillverkat ark och omslaget viks lättare när fiberriktningen är parallell med ryggen. Testa provbitar åt båda hållen.

Lägg: Den vikta bunten går att stänga utan en tjock rygg eller en stark tendens att fjädra upp. Minska antalet ark om den inte gör det.

Omslag: Ett enda följsamt, något tyngre ark omsluter signaturen och viks tillsammans med den.

Tråd och nål: Tråden går genom nålsögat och ett provhål utan större motstånd; lämna tillräckligt med längd för att sy och knyta.

Bindningsplan: Ett enda litet lägg passar för trehålsbindning med häftstygn. En tjockare bunt eller flera lägg kräver en annan sömnadsplan.

När kontrollerna är klara viker du ihop signaturen och omslaget, markerar mitten och två jämnt fördelade hål nära ändarna på vecket och gör hål genom de inriktade lagren med en syl eller ett annat kontrollerat hålverktyg. I University of Illinois tutorial visas sömvägen genom de tre hålen: börja i mitten, gå genom de båda ändhålen i tur och ordning, återvänd till mitten och knyt ihop trådändarna. Dra åt så att överskottet försvinner medan du syr, men dra inte så hårt att vecket bucklas. University of Illinois Library: ”Pamphlet Bindings: A History & DIY Activity”