Så undviker du sökordsöverfyllnad och skyddar artikelns kvalitet

Skriv en mening innan du börjar redigera som beskriver sidans syfte: ”Efter att ha läst den här sidan kan läsaren ___.” Till exempel: ”Efter att ha läst den här guiden kan en redaktör identifiera onaturliga upprepningar och bearbeta ett utkast samtidigt som viktiga produkt- och processtermer bevaras.” Använd sedan den meningen som måttstock för varje stycke.

Ta sedan reda på vilka ord sidan faktiskt behöver. Vissa termer går inte att ersätta utan att precisionen försämras: ett juridiskt eller tekniskt namn, en produktmodell, ett filformat, en funktion som riktar sig till kunder eller den exakta benämningen som används i ett gränssnitt. Upprepning är inte automatiskt sökordsöverfyllnad. En term kan behöva återkomma för att läsaren ska veta exakt vilket objekt, steg eller villkor texten handlar om.

Dela in nödvändig terminologi i tre grupper:

Behåll de två första grupperna när de fyller en funktion på sidan. Granska den tredje. Fråga: ”Vilken fråga från läsaren besvarar den här frasen?” Om svaret är ”ingen”, ta bort den eller flytta in den i en mening där den fyller ett tydligt syfte.

Det här tillvägagångssättet följer Googles vägledning om innehåll för människor: innehåll ska i första hand skapas för människor, ge ett betydande mervärde, ha en beskrivande titel och inte bara skriva om andra källor. (Creating helpful, reliable, people-first content)

En granskning av upprepningar är en genomgång, inte en jakt på en magisk procentsats. Det finns ingen universell, säker sökordstäthet att sikta på. Samma term kan passa tre gånger i en kort definition, men vara överdriven om den förekommer tre gånger i en enda mening.

En praktisk granskningsordning:

En enkel granskningstabell kan synliggöra problemet:

I Googles exempel på överträdelser av skräppostreglerna ingår ord eller fraser i block som låter onaturliga eller förekommer utan sammanhang, bland annat när samma ord upprepas så ofta att resultatet låter onaturligt. (Keyword stuffing) Granskningen bör därför bedöma hur texten låter och vilket sammanhang den står i, inte bara räkna förekomster.

Det går snabbt att läsa högt, eftersom örat lägger märke till mönster som ögat har lärt sig att hoppa över. Läs inledningen, rubrikerna och eventuella täta avsnitt högt. Lyssna efter fraser som känns som etiketter snarare än som en del av en mening, flera nästan identiska fraser eller formuleringar som någon inte naturligt skulle använda för att förklara ämnet.

Granska sedan meningarnas syfte. Fyll i följande mening för varje mening i texten: ”Den här meningen hjälper läsaren att ___.” Bra svar är exempelvis ”välja mellan två alternativ”, ”utföra steg tre”, ”förstå ett undantag”, ”känna igen en begränsning” eller ”tolka exemplet”. Svaga svar är exempelvis ”ta med måltermen” eller ”upprepa poängen ovan”.

Exempel före och efter:

Före:

En webbplatsredaktör bör granska sökordsöverfyllnad i webbplatsinnehåll. Sökordsöverfyllnad i webbplatsinnehåll kan göra webbplatsinnehåll repetitivt. För att undvika sökordsöverfyllnad i webbplatsinnehåll bör webbplatsredaktörer ta bort sökordsöverfyllnad från webbplatsinnehåll.

Efter:

Granska varje upprepad fras i sitt sammanhang. Behåll termen när den identifierar ämnet eller förhindrar tvetydighet. Ta bort kluster som inte tillför någon ny instruktion eller skillnad.

Omarbetningen tar bort upprepningar, men gör inte texten vag. Den ersätter ett cirkelresonemang med en handling och en beslutsregel. Om en kärnterm behövs kan du använda den igen där den tydliggör vad texten handlar om: ”På en sida med produktspecifikationer ska det officiella funktionsnamnet finnas kvar i installationsstegen.” Det är användbar precision, inte synonymtrixande.

Synonymbyte är en dålig metod för att åtgärda ett repetitivt upplägg. Det kan skapa felaktiga skillnader: ”avbryt”, ”pausa” och ”radera” kan låta olika, men beskriver olika åtgärder. Det kan också göra texten onaturlig, särskilt om en välbekant teknisk term byts ut enbart för att undvika upprepning.

Använd den här metoden i fem steg när du skriver om texten:

Exempel:

Före:

Välj en lätt bärbar dator för resan. En lätt bärbar resedator är enklare att bära med sig. Lätta bärbara datorer för resor är användbara när du reser ofta. Om du behöver en bärbar dator för resan ska du välja en lätt bärbar dator för resan.

Efter:

Om du reser ofta med flyg bör du jämföra vikten med batteritiden, skärmstorleken och laddningsalternativen. Den lättaste modellen är inte automatiskt det bästa valet om batteriet inte räcker under en vanlig arbetssession.

I den andra versionen nämns ämnet en gång, följt av kriterier för valet och ett villkor. Den är mer specifik eftersom den hjälper läsaren att välja. Det behövs inte fyra varianter av samma fras.

Upprepningar finns ofta kvar i sidelement eftersom redaktörer bara granskar brödtexten. Granska titel, H2-rubriker, länktext, bildtexter, bilders alternativa text, metadatafält och uppmaningar till handling som ett sammanhängande system.

Rubriker: Varje rubrik bör berätta vilken fråga avsnittet besvarar för läsaren. Undvik att upprepa samma fras i varje rubrik när avsnitten i själva verket handlar om olika uppgifter. ”Så väljer du”, ”Det här ska du kontrollera” och ”När du bör bearbeta texten” kan vara tydligare än tre rubriker byggda på samma sökord. Google rekommenderar rubriker som hjälper användare att navigera i innehållet och säger att huvudrubriken eller sidtiteln bör ge en beskrivande och hjälpsam sammanfattning. (SEO Starter Guide)

Länkar: Länktexten bör berätta för läsarna vad de hittar härnäst. ”Läs mer om sökordsöverfyllnad” kan vara användbart när det faktiskt är dit länken leder. Det är däremot onödigt att upprepa samma länkade fras överallt på sidan. Länka till en relevant resurs när den ger ytterligare belägg eller hjälper läsaren att fortsätta med uppgiften. Google beskriver länkar som ett sätt att koppla samman användare och sökmotorer med relevanta sidor och rekommenderar bra länktext. (SEO Starter Guide)

Alt-text: Beskriv bildens innehåll och funktion, inte frasen du vill upprepa. I en instruktionsskärmbild kan du identifiera den aktuella kontrollen eller skärmstatusen. För en dekorativ bild kan ett tomt alt-attribut vara lämpligt. W3C:s beslutsträd i bildguiden skiljer mellan dekorativa och informativa eller funktionella bilder och uppmanar skribenter att skriva alternativa texter som passar bildens syfte. (W3C Image Decision Tree) Google beskriver också alt-text som kort, beskrivande text som förklarar bildens samband med innehållet. (SEO Starter Guide)

Du kan till exempel ersätta ”sökordsöverfyllnad artikel sökordsöverfyllnad SEO sökordsöverfyllnad” med ”Redaktör granskar upprepade fraser i ett utkast”. Den senare formuleringen beskriver bilden eller illustrationen. Den är inte ett tillfälle att upprepa sidans ämne.

Läs efter bearbetningen bara titeln, inledningen, rubrikerna, länktexterna, bildtexterna och den första meningen i varje avsnitt. Den här komprimerade versionen bör fortfarande förmedla sidans löfte och upplägg. Om den låter som en lista med sökfraser behöver sidans struktur ses över.

Läs sedan brödtexten utan att leta efter målfrasen. Kontrollera att varje stycke tillför en definition, handling, ett villkor, exempel, belägg eller en användbar övergång. Sök därefter efter den exakta frasen igen och granska varje förekomst som finns kvar. Behåll frasen om en borttagning skulle göra ämnet oklart, ändra betydelsen, skada ett officiellt namn eller göra en instruktion tvetydig. Annars kan du korta ned, slå ihop eller ta bort den.

Ta inte i tysthet bort användbar precision. Bevara modellnamn, standarder, kommandon, fältetiketter, målgruppskvalificeringar, mått som finns i källmaterialet och undantag. Målet är inte variation för variationens skull, utan ett tydligt samband mellan ordvalet och läsarens behov.

Kontrollera till sist att sidans titel, rubriker, länkar och bildbeskrivningar alla stödjer samma uppgift. I Googles vägledning betonas innehåll som är hjälpsamt, tillförlitligt, lättläst och välorganiserat samt skapat för människor. (Creating helpful, reliable, people-first content) Se den vägledningen som en kvalitetskontroll för redaktörer, inte som ett löfte om ett visst sökresultat.