Så styr du var partiella gobelängrader slutar på en roterande solvstång

Ett skäl är öppningen mellan höjda och sänkta varptrådar. På en enkel roterande solvstång höjs den ena gruppen trådar när stången vrids åt ena hållet och den andra gruppen när den vrids åt andra hållet. Mirrix beskriver mekanismen i Skälbildning för gobelängvävning.

I praktiken innebär det att en öppning tvärs över vävstolen inte kräver att inslaget löper över hela bredden. Du kan dra ut en nål eller en liten bunt inslagstrådar halvvägs över och låta den återstående varpen vara orörd av den färgen. Varpen som tråden vänder runt bildar kanten på det vävda området.

För tydlighetens skull kallas här en färd genom ett skäl för ett inslag. Ett utgående inslag följt av ett återgående inslag i motsatt skäl bildar en sekvens med två inslag. Genom att räkna dem var för sig blir instruktionerna om slutpunkten lättare att följa.

Börja med en korrekt varpad vävstol och en kort vävd grund. Kontrollera att växling av stången ger två tydliga, motsatta skäl. Formgivaren Maria Sigma betonar jämn varpspänning och förklarar den roterande stångens roll när den skiljer åt växelvisa trådar i Varpa en ramvävstol (solvstång).

Välj gränsen utifrån de faktiska varptrådarna. ”Stanna nära mitten” är svårt att upprepa; ”vänd runt varp 8, räknat från vänster” pekar ut en tråd som du kan hitta. Räkna de aktiva varptrådarna vid vävytan och följ varje tråd ner till den vävda kanten om det öppna skälet gör det svårt att se var de ligger.

För ett fristående färgfält identifierar du dess första och sista varptråd. För gränsen mellan två fält identifierar du mellanrummet mellan deras kantvarptrådar. Det här är två närbesläktade men olika referenser: ett fält som täcker varp 1–8 slutar runt varp 8, medan gränsen mot ett fält som täcker varp 9–16 ligger mellan varp 8 och 9.

En pappersmall bakom varpen kan hjälpa dig att följa en planerad kontur. En sådan mall kallas ofta för en kartong; Claudia Chases handledning, publicerad av Gist Yarn, visar metoden i Gobelängvävning på en Mirrix-vävstol. Använd den utvalda varptråden som den omedelbara referenspunkten när du lägger in varje inslag.

Övningen nedan använder ett exempelområde med 16 varptrådar, där färgen till vänster tilldelas varp 1–8. Siffrorna är koordinater för övningen, inte obligatoriska inställningar för vävstolen. Använd det varpavstånd som stången och vävstolen är avsedda för.

1. Hitta varp 8. Följ den ner till den vävda grunden och hitta mellanrummet direkt efter den, mellan varp 8 och 9.
2. Öppna det första skälet. För inslaget genom öppningen från vänster och täck bara varp 1–8.
3. Gå ut vid den valda gränsen. För ut hela nålen eller bunten inslagstrådar mellan varp 8 och 9. Kontrollera att den inte råkat gå runt varp 9.
4. Lämna tillräckligt med inslag. Låt den inlagda tråden bilda en grund båge i stället för att dra den rak och sträckt.
5. Byt till det motsatta skälet. Gå tillbaka mot vänster genom varp 8–1. Vändningen för tråden runt varp 8.
6. Lägg till rätta och granska sekvensen. Kontrollera att vändningen omsluter varp 8, att varptrådarna har jämnt avstånd och att de två inslagen går växelvis över och under samma trådar.

Den strukturella kontrollen är viktigare än åt vilket håll just din stång vrids. I tuskaft vänder varje följande inslag på det föregåendes förhållande mellan över- och undertrådar. Art Institute of Chicago visar detta i Vävstrukturer. Om returen följer exakt samma bana som det utgående inslaget bör du kontrollera skälet innan du fortsätter.

Upprepa övningen med samma varp som vändpunkt för att öva på en lodrät kant. Låt tråden vara kvar till nästa sekvens; en partiell rad innebär att vävriktningen ändras, så du behöver inte klippa av inslaget vid varje vändning.

I ett enkelt prov med två färger tilldelar du den andra färgen till varp 9–16. I ett skäl väver du den vänstra färgen mot gränsen från vänster och den högra färgen mot gränsen från höger. Byt skäl och för sedan båda färgerna tillbaka mot respektive ytterkant.

Den här metoden kallas möte och isärgående: intilliggande inslag löper i motsatta riktningar i samma skäl. Chases handledning hos Gist Yarn förklarar att om du upprätthåller detta förhållande kan färgerna röra sig in i intilliggande områden samtidigt som rätt skäl bevaras.

I den här övningen arbetar du med båda färgerna i det aktuella skälet innan du vrider stången. Då får du en enkel rytm: båda går inåt, du byter skäl och båda går utåt. Det gör det också lättare att se om någon färg har missat ett inslag.

Flytta inte en gräns bara för att en varptråd verkar otäckt efter ett inslag. Rebecca Mezoff förklarar att en tråd mellan färger som närmar sig varandra kan täckas i följande skäl. Hon rekommenderar också att du slutför sekvenser med två inslag innan du avgör att en färg inte kan flyttas dit du tänkt. Se Fyra saker en gobelängvävare behöver komma ihåg.

Välj sammanfogning innan du upprepar en gräns uppåt. Separata vändvarptrådar, en gemensam vändvarp och sammanlänkade inslag ger olika förbindelser mellan färgområdena.

Gränsmetod	Var inslagen vänder	Vad du kan förvänta dig
Slitgobeläng	Varje färg vänder runt sin egen intilliggande kantvarp	Områdena förblir åtskilda längs gränsen
Kileffekt	Intilliggande färger vänder runt en gemensam varptråd	Den gemensamma varptråden förbinder områdena
Hopflätning	Intilliggande inslag länkas samman mellan varptrådarna	Inslagen förbinds över gränsen

Art Institutes Vävstrukturer förklarar skillnaderna och varför upprepade möten utan kileffekt eller hopflätning bildar en slits. Två färger kan alltså sluta exakt där det är tänkt och ändå lämna en öppning: en exakt slutpunkt skapar inte i sig en förbindelse.

I räkneövningen visar gränsen mellan en färg på varp 1–8 och en annan på varp 9–16 en slits. Om du vill ha en sammanfogad gräns bör du planera en sammanfogningsmetod uttryckligen i stället för att dra ihop de två fristående kanterna hårt.

När du har fått kläm på en upprepad vändning kan du ändra varpen där tråden vänder enligt en nedskriven sekvens. Följande exempel visar en plan för att bredda det vänstra fältet. Slutför varje sekvens med två inslag innan du går vidare till nästa rad.

Sekvens med två inslag	Vändvarp för det vänstra fältet	Första varptråden i det högra fältet vid en slitsgräns
1	8	9
2	8	9
3	9	10
4	9	10
5	10	11

Med den här planen kan du kontrollera den avsedda ändringen: håll gränsen på samma ställe i två sekvenser och flytta den sedan en varptråd åt höger. Båda färgerna måste följa den ändrade fördelningen. Annars kan en oavsiktlig överlappning eller ett otäckt område uppstå.

Se tabellen som en övning i urval, inte som en förutsägelse av den färdiga vinkeln. Den anger den horisontella förflyttningen i varptrådar, medan det lodräta avståndet beror på hur höga dina inpackade sekvenser faktiskt blir. Jämför vävstegen med din mall medan du arbetar. Mezoffs råd att slutföra sekvensen med två inslag är särskilt användbart innan du ändrar bredden.

Kontrollera först trådens bana, sedan mängden inslag och därefter arbetsutrymmet. Den ordningen hjälper dig att skilja en felplacerad vändning från en korrekt placerad vändning som förvrängts av spänningen.

• Färgen sträcker sig en varptråd för långt: Följ den yttersta vändningen. Om den omsluter nästa varptråd bör du ta upp sekvensen och gå ut genom det tidigare mellanrummet.
• Returen följer det utgående inslaget: Kontrollera att stången öppnade det motsatta skälet och att ingen tråd missades när inslaget lades in.
• En varptråd verkar otäckt: Kontrollera igen efter nästa inslag innan du lägger till ett extra varv.
• En öppning växer mellan färgerna: Kontrollera om du gör fristående slitskanter trots att du tänkt skapa en sammanfogad kant.

Om vändvarpen böjer sig mot färgfältet bör du granska hur mycket inslag du lämnat. Mirrix förklarar att inslaget behöver extra längd för att gå runt varpen när skälet byts. Guiden Undvik indragning rekommenderar att du lägger inslaget i kurvor eller bubblor och håller kantvändningarna täta utan att dra varpen inåt. Gör samma kontroll vid en inre vändkant.

Om växlande åsar bildas bör du kontrollera att båda inslagen har fått ungefär lika mycket inslagstråd. Mezoff pekar också ut vävning för nära skälbildningsstången som en bidragande orsak till ojämnheter på ytan i Ytan på din gobeläng: spelar de där knölarna någon roll?. Se till att du har tillräckligt arbetsutrymme genom att använda de justeringsmöjligheter som finns på din vävstol.

Innan du bygger vidare uppåt bör du väva flera sekvenser med två inslag vid en och samma räknade slutpunkt. Granska vändningen, slutför returen och kontrollera den intilliggande färgen. När den lilla gränsen fungerar jämnt kan du använda en nedskriven sekvens av vändvarptrådar för att styra varje breddändring.

• Maria Sigma, Varpa en ramvävstol (solvstång).
• Mirrix Looms, Skälbildning för gobelängvävning.
• Gist Yarn, Gobelängvävning på en Mirrix-vävstol med Claudia Chase.
• Art Institute of Chicago, Vävstrukturer.
• Rebecca Mezoff, Fyra saker en gobelängvävare behöver komma ihåg.
• Mirrix Looms, Undvik indragning.
• Rebecca Mezoff, Ytan på din gobeläng: spelar de där knölarna någon roll?.