Så korrigerar du en radförskjutning vid vikningen i dubbelvävd kypert
För att korrigera en radförskjutning vid en vikning i dubbelvävd kypert behöver du först ta reda på om avvikelsen beror på ett missat inslag, ett lager med fel fas eller solvningen vid vikningen. Återställ sedan det korrekta förhållandet mellan de två halvorna av varje rad som går över hela bredden. Om du lägger till ett inslag i ett lager utan att kontrollera detta förhållande kan du skapa ett nytt fel.
Den här guiden är avsedd för en vävare som använder skaftvävstol och felsöker dubbelvävd kypert där diagonalen ska fortsätta över det utvikta tyget. Exemplet använder en fyraradig 2/2-kypertrepris, vävd i två lager på åtta skaft. Skaftnumren och tramporna beror på din bindning; det finns ingen universell trampuppknytning för dubbelvävd kypert. Madelyn van der Hoogt förklarar detta beroende i sin vägledning om att omvandla mönster till dubbelväv.
Vad ska stämma över vikningen?
Utgå från hur du vill att det färdiga utvikta tyget ska se ut. En obruten kypert ska följa den avsedda trådbindningen över mitten, även i övergången mellan den sista varptråden i den ena halvan och den första i den andra. Två lager kan var för sig visa en regelbunden diagonal men ändå mötas fel.
När tyget öppnas ändrar det undre lagret riktning. Jennifer Moore beskriver det som upp och ned och bakvänt i förhållande till hur det ligger på vävstolen. Därför är det inte ett tillförlitligt test av det färdiga mönstret att jämföra de synliga ovansidorna på båda lagren. Läs Moores förklaring i ”Weaving a Good Fold”.
När du felsöker bör du skilja mellan ett skyttelvarv, som går genom ett lager, och en rad över hela bredden, som fortsätter genom båda halvorna runt vikningen. Märk de avsedda raderna över hela bredden R1, R2, R3 och R4. Använd märkningarna tillsammans med dina faktiska trampnummer så att du kan skilja mönstrets position från vävstolens rörelser.
Beror problemet på en radförskjutning, ett solvningsfel eller ojämnt avstånd?
Innan du ändrar något jämför du tyget med den avsedda bindningsritningen för hela det utvikta tyget. Tabellen nedan är ett diagnostiskt hjälpmedel som bygger på att man granskar radordning, varpordning och lagrens riktning var för sig. Observationerna visar vad du bör kontrollera, men fastställer inte i sig orsaken.
| Det du observerar | Kontrollera först | Användbar jämförelse |
|---|---|---|
| Mönstret stämde först, men fick sedan ett hack | Missat, upprepat eller felaktigt skyttelvarv | Hitta den sista korrekta raden över hela bredden |
| Båda halvorna ser regelbundna ut, men skarven har varit fel från början | Lagrets relativa mönsterfas eller det undre lagrets riktning | Jämför båda halvorna i utviket läge |
| Samma smala område i varpriktningen är fel genom flera repriser | Solvningen vid vikningen eller lyftkombinationen | Följ just de varptrådarna genom varje rad |
| Trådbindningen stämmer, men mitten ser tät eller gles ut | Avståndet vid vikningen och hanteringen av inslaget | Jämför trådarnas avstånd med det omgivande tyget |
En tät vikning är ett separat problem från felaktig trådbindning. Moore pekar på att tyget dras in vid den vikta kanten, vilket gör att varptrådarna packas ihop. Använd över- och undersekvensen för att avgöra om du har en strukturell avvikelse innan du justerar avståndet. Hennes handledning om vikningar tar upp skillnaden i praktiska termer.
Hur fastställer du det korrekta förhållandet mellan de båda lagren?
Gör en referens som visar hela det utvikta tyget, inklusive minst en fullständig mönsterrepris på vardera sidan om den tänkta vikningen. Markera vikningen mellan de faktiska varptrådarna som ligger intill varandra. Om du börjar varje halva vid början av en lämplig repris kan den avsedda fortsättningen förändras.
Kerstin Fröberg visar detta med en pappersvävd 2/2-kypert. När pappersmodellen viks kan båda sidorna granskas, vilket hjälper till att fastställa solvning, trampning och trampuppknytning för de två lagren. Hennes exempel använder notation för sänkande skäl, så de markerade rutorna måste omvandlas för en vävstol med höjande skäl. Följ den ursprungliga metoden med pappersvävning i ”To weave double width”.
Använd modellen eller en motsvarande bindningsritning för att göra ett kort arbetsblad för korrigeringen:
- Numrera mönsterraderna över hela bredden.
- Markera vilken halva som blir det övre lagret och vilken som blir det undre.
- Anteckna trådbindningen i vardera halvan i dess faktiska riktning på vävstolen.
- Koppla trådbindningen till skaften och skälen i din bindning.
- Kontrollera varptrådarna närmast intill vikningen genom hela reprisen.
Utgå inte från att korrigeringen alltid är ”förskjut det undre lagret en rad framåt”. Digital Weaving Norways ursprungliga designhandledning omvandlar den undre halvan genom att både vända den horisontellt och invertera dess trådbindningsrepresentation. Det visar varför riktning och sida måste fastställas innan du bedömer fasen. Se ”How to design a double weave folded in left side”.
Hur håller du reda på raderna genom skyttelsekvensen?
Vid en vikning åt vänster, med början vid den öppna kanten till höger, går skytteln genom det övre lagret mot vikningen, genom det undre lagret bort från den, tillbaka genom det undre lagret och sedan genom det övre lagret. Digital Weaving Norway visar uttryckligen denna väg genom övre–undre–undre–övre lager. I deras handledning visas de fyra riktningarna.
Tabellen nedan är ett exempel på hur du kan hålla reda på skyttelvarven i en fyrradig repris. U(R1) betyder skälet i det övre lagret som bildar dess del av raden R1 över hela bredden; L(R1) betyder motsvarande skäl i det undre lagret när hänsyn tagits till riktningen. Det här är funktionsbeteckningar, inte trampnummer eller instruktioner att använda identiska lyft.
| Skyttelvarv | Lager och riktning | Avsedd del av raden |
|---|---|---|
| 1 | Övre, från höger till vänster | U(R1) |
| 2 | Undre, från vänster till höger | L(R1) |
| 3 | Undre, från höger till vänster | L(R2) |
| 4 | Övre, från vänster till höger | U(R2) |
| 5 | Övre, från höger till vänster | U(R3) |
| 6 | Undre, från vänster till höger | L(R3) |
| 7 | Undre, från höger till vänster | L(R4) |
| 8 | Övre, från vänster till höger | U(R4) |
Det ger dig tre saker att kontrollera vid varje varv: lager, riktning och mönsterrad. Fröberg förklarar också att åtta skyttelvarv bildar de fyra raderna över hela bredden i hennes kypertrepris. Hennes analys följer hur mönstret fortsätter runt vikningen.
Hur korrigerar du en förskjutning som orsakats av ett vävfel?
Om den tidigare delen av tyget stämmer med referensen går du bakåt till den sista korrekta raden. Säkra din plats i bindningen innan du tar bort inslag: anteckna vilken sida skytteln är på, vilket lager det senaste varvet gick genom och vilken mönsterrad som senast bekräftats.
Följ sedan den här korrigeringssekvensen:
- Följ den senaste inslagsvägen och jämför med dina anteckningar för varje skyttelvarv.
- Hitta det första varv som avviker från avsett skäl, lager eller riktning.
- Ta upp varven efter den punkten och arbeta bakåt genom de skäl de faktiskt gick genom.
- Ta även bort det felaktiga varvet.
- Fortsätt från motsvarande position i den korrigerade sekvensen.
Anta till exempel att varv 6 använde L(R4) trots att den verifierade planen angav L(R3). Ta upp efterföljande varv och det felaktiga varvet, och väv sedan om varv 6 med rätt skäl. Exemplet visar hur du håller reda på varven; det föreskriver ingen lyftplan för en ospecificerad solvning.
Undvik att lägga in ett extra varv i det undre lagret bara för att den halvan ser ut att ligga en rad efter. Kontrollera var skytteln skulle komma ut och vilken rad över hela bredden det varvet skulle slutföra. Korrigeringen måste återställa både trådbindningen och den avsedda vägen runt vikningen.
Vad gör du om förskjutningen har funnits sedan den första reprisen?
Jämför bindningen med referensen för hela bredden innan du tar upp en stor del av tyget. Ställ tre separata frågor: Är den undre halvan ritad på rätt sida? Ligger dess varptrådar i rätt ordning? Väljer varje skyttelvarv den del av den avsedda raden över hela bredden?
Om den befintliga solvningen kan skapa den nödvändiga trådbindningen ändrar du lämpliga poster i trampuppknytningen, lyftplanen eller trampningen och provar resultatet i bindningsritningen. Om den inte kan det räcker det inte att bara förskjuta trampningen: korrigera den berörda solvningen innan du väver om. Handwovens omvandlingsexempel visar varför skaftindelning och trampuppknytning måste övervägas tillsammans; i deras upplägg med höjande skäl måste hela det övre lagret höjas undan när det undre lagret vävs. Se det förklarade åttaskaftsexemplet.
Använd trådarna vid vikningen som en exakt kontrollpunkt. Skriv för varje rad om var och en av de intilliggande trådarna ska ligga över eller under inslaget i det utvikta tyget. Jämför kraven med vad din bindning faktiskt åstadkommer. Då kan du översätta ett skenbart ”hack” i diagonalen till specifika trådbindningar som du kan korrigera.
Hur verifierar du korrigeringen innan du fortsätter?
Väv en kort provsektion som täcker hela mönsterreprisen. I det enkla exemplet ovan granskar du alla fyra rader över hela bredden. Kontrollera den övre halvan, den undre halvan i dess utvikta riktning och övergången över vikningen. Att en enskild rad stämmer räcker inte för att visa att hela reprisen är korrekt.
När trådbindningen stämmer bedömer du avståndet vid vikningen separat. Moore rekommenderar att lämna tillräckligt med inslag i skälet och undvika att dra i tyget vid den vikta kanten. Hon råder också att prova en mekanisk justering av vikningen i taget, eftersom flera samtidiga justeringar kan skapa ett för stort mellanrum. Hennes praktiska råd om vikningar förklarar alternativen.
Ha den korrigerade sekvensen av skyttelvarv bredvid vävstolen och markera tydligt var du befinner dig. Fortsätt när båda lagren bildar de avsedda raderna över hela bredden och raderna möts rätt vid vikningen. Då får du en upprepningsbar korrigering som utgår från tygets struktur i stället för ett gissat extra inslag.