Så gör du en enkel ljudkarta över en park, trädgård eller gata

En ljudkarta kombinerar en ungefärlig rumslig skiss med korta observationer. Den ska göra det möjligt för den som läser att svara på fyra frågor: Var befann sig lyssnaren? Åt vilket håll kom varje ljud? Hur långt bort verkade det vara? När under lyssningsperioden hördes det? Royal Horticultural Societys övning placerar lyssnaren i mitten och använder pilar för att visa varifrån ljuden verkar komma. En lektion i ljudkartläggning från Prince William Sound Regional Citizens’ Advisory Council lägger till ungefärligt avstånd, ljudtyp och frekvens eller antal förekomster. RHS: ”Draw a sound map”, PWSRCAC: ”Sound Mapping”

Håll kartan enkel. Anteckna vad du kan höra från en enda lyssningsposition, inte vad som hörs i hela området. Ett ljud kan komma utifrån den ritade gränsen, studsa mot byggnader eller maskeras av ett annat ljud. Markera vad du uppfattade och visa osäkerhet i stället för att gissa varifrån det kom exakt.

Välj en plats där du kan stå stilla i flera minuter utan att blockera en gångväg eller behöva hålla koll på var du sätter fötterna. En parkbänk, kanten av en trädgård eller en lugn plats intill en byggnad kan fungera. Om du gör en karta inomhus, välj en plats där du hör flera olika ljud i stället för en plats som domineras av en tv eller radio. PWSRCAC:s lektion nämner att ljudkartläggning kan göras både inomhus och utomhus. PWSRCAC: ”Sound Mapping”

Rita en enkel gräns eller ungefärlig form för området du kan identifiera. Sätt ett X eller en prick i mitten och märk den ”lyssnare”. Välj ett fast landmärke framför dig – till exempel en grind, gångväg eller byggnad – och markera det högst upp på sidan. Skriv ”vänd mot [landmärke]” intill kartan. Då får riktningarna en fast referens även om sidan inte är orienterad mot norr. Om du vet väderstrecket kan du även markera norr, men det är valfritt.

Skriv platsens namn eller en enkel beskrivning, datum och starttid. Anteckna hur länge du lyssnade när du är klar. Om du senare återvänder för att jämföra kartor, försök att stå på samma plats och vara vänd åt samma håll. Annars antecknar du ändringen, eftersom en annan lyssningsposition påverkar vilka riktningar och avstånd du uppfattar.

Vänta med att rita och lyssna i ungefär en minut. Sensory Trust föreslår att man står stilla en kort stund, till exempel fem minuter, och antecknar varifrån ljuden kommer. PWSRCAC:s övning använder en lyssningsperiod på fem till tio minuter. Det här är användbara exempel, inte fasta krav: välj en tidsperiod som passar platsen och den tid du har. Sensory Trust: ”Sound maps”, PWSRCAC: ”Sound Mapping”

När du hör ett ljud gör du en liten markering i den riktning det verkar komma från. Placera ljud som verkar nära intill dig och ljud som verkar avlägsna längre bort. Sidan behöver ingen exakt skala. Lägg till en anteckning som ”avstånd ungefärligt” så att den som läser förstår att avstånden bygger på din uppskattning när du lyssnade, inte på uppmätta avstånd.

Beskriv det du hör innan du anger vad som kan ha orsakat det. ”Lågt, jämnt brummande” är en direkt observation; ”luftkonditionering” är en tolkning. Om du känner igen källan med säkerhet kan du lägga till den efter beskrivningen: ”lågt, jämnt brummande, troligen ventilation”. Om du inte kan avgöra källan skriver du ”oklar källa”. RHS-övningen uppmuntrar deltagarna att gissa om ett ljud kommer från ett djur eller en mänsklig källa, men det ska tydligt framgå att det är en gissning. RHS: ”Draw a sound map”

Om flera ljud överlappar markerar du dem separat när du kan skilja deras riktningar åt. Om ett ljud maskerar ett annat eller gör det svårt att placera källan antecknar du ”delvis maskerat” eller använder en symbol för osäkerhet. Det är svårare att lokalisera ljudkällor i ett livligt ljudlandskap, även i tekniska inspelningar, vilket OpenSoundscapes dokumentation om akustisk lokalisering förklarar. Därför bör en handritad karta inte ge intryck av en precision den inte kan erbjuda. OpenSoundscape: ”Acoustic localization”

Använd några återkommande markeringar och förklara dem i en teckenförklaring. Till exempel:

Ringarna anger kategorier, inte måttenheter. Förklara dem med enkla ord om det är till hjälp – till exempel ”nära = tydligt nära; långt bort = hörbart men svårt att placera” – och ange inte fot eller meter om du inte faktiskt har uppskattat eller mätt avståndet. Använd ord, enkla teckningar eller ljudhärmande uttryck för att beskriva ljudkvaliteter: ”pip-pip”, ”skrammel”, ”jämnt brus”. PWSRCAC:s lektion nämner teckningar, symboler, beskrivningar och ljudhärmande uttryck som sätt att registrera ljud och rekommenderar att man anger plats, beskrivning och hur ofta ett ljud hördes. PWSRCAC: ”Sound Mapping”

Skriv den övergripande starttiden och lyssningsperiodens längd nära rubriken. För enskilda händelser använder du en enkel tidsangivelse, till exempel 2 min eller 09:14, beroende på om du vill ange förfluten tid eller klockslag. En kort anteckning kan visa båda: 09:14 / 2 min: tre skarpa rop, uppe till höger, långt bort. För ett ihållande ljud antecknar du när du lade märke till det och om det fortsatte till slutet: 09:12–09:18: lågt trafikbrus, till vänster/framme, jämnt.

Om det blir svårt att lyssna när du ska hålla reda på varje händelses tid delar du upp perioden i några intervall – till exempel minut 0–2, 2–4 och 4–6 – och antecknar intervallet intill varje markering. Ange intervallens längd i teckenförklaringen. Då visar kartan både var ljuden hördes och när de förekom, utan att bli ett ordagrant protokoll. Om exakt tid är viktig använder du en klocka i stället för att uppskatta i efterhand ur minnet.

Föreställ dig att du sitter på en trädgårdsbänk och tittar mot en grind. På sidan står lyssnaren i mitten, grinden högst upp och anteckningen tisdag, 09:12; lyssning: 6 min. Du hör ett ihållande, lågt brus framför dig och till vänster, några korta rop högt upp till höger och ett enstaka skrammel bakom dig. Du vet inte vad som orsakade skramlet.

På kartan kan du placera ≈ lågt brus i området längst till vänster och skriva 0–6 min intill. Markera tre små symboler för ropen i det övre högra området och skriv 1, 3, 5 min. Skriv clatter? bakom lyssnaren och ange 4 min. Teckenförklaringen förklarar att ringarna anger upplevt avstånd, att ? markerar en osäker källa och att grinden är högst upp på sidan. Det här är ett illustrativt exempel, inte en beskrivning av en faktisk lyssningssession.

Lägg märke till att ljudbeskrivningarna och positionerna hålls åtskilda från påståenden om källan. Om du senare identifierar bruset som trafik eller ropen som fågelläten lägger du till det som en reservation i en anteckning efter lyssningssessionen, i stället för att i tysthet ändra den ursprungliga observationen.

Kontrollera innan du går att någon annan kan orientera sig utifrån sidan. Se till att kartan anger lyssnaren, landmärket du är vänd mot, datum, starttid, lyssningsperiodens längd och teckenförklaringen. Kontrollera att varje symbol är förklarad och att varje ljud har en riktning eller en tydlig markering för osäkerhet. Om du har använt avståndskategorier ser du till att det framgår av teckenförklaringen att de är ungefärliga.

Kontrollera också om någon pil visar en rörelse du egentligen inte hörde, om du av misstag har behandlat en möjlig källa som säker eller om överlappande ljud behöver en anteckning om maskering. Det räcker med en snabb genomgång. Målet är en lättläst rumslig dokumentation av en enda lyssningsperiod.

Gör en ny karta från samma plats när du vill jämföra lyssningsperioder, och märk varje session separat med tid och förhållanden. PWSRCAC:s lektion föreslår att ljudkartläggning upprepas på olika platser, vid olika tider på dagen eller under olika årstider. Jämförelserna är meningsfulla bara om skillnaderna dokumenteras. En karta från en annan tid kan återspegla förändringar i aktivitet eller väder, liksom skillnader i vad du råkade lägga märke till. PWSRCAC: ”Sound Mapping”

Flytta till en ny plats när du vill kartlägga ett annat perspektiv, men börja då på en ny karta och markera den nya lyssnarpositionen och riktningen du är vänd åt. Om uppgiften är att lokalisera en källa exakt, uppskatta ljudtrycket eller jämföra ljudnivåer räcker den här lyssningsbaserade kartan inte till. Instrumentbaserad lokalisering bygger på synkroniserade inspelningar från kända mottagarpositioner och uttryckliga kontroller av positionsuppskattningarna. Det är en annan metod än en enkel observationskarta. OpenSoundscape: ”Acoustic localization”

En användbar färdig ljudkarta kan vara liten: en fast lyssnarposition, tydligt angivna riktningar, ungefärliga avstånd, en begriplig teckenförklaring, korta ljudbeskrivningar och tidsangivelser. Märk osäkra intryck som osäkra, så bevarar sidan vad du hörde och var du uppfattade ljuden under just den lyssningsperioden.