Så skriver du en korrekt artikelsammanfattning för sök

Börja inte med att korta ner rubriken. Börja med att plocka ut fyra saker ur den färdiga artikeln:

Det här är en redaktionell metod, inte en formel för sökmotorer. Den förebygger ett vanligt misstag: att beskriva ett brett ämne i stället för den faktiska sidan. ”Att skriva bättre sammanfattningar” är ett ämne. ”En metod i fem steg för att omvandla en färdig artikel till en korrekt sammanfattning och metabeskrivning” är en uppgift.

Tänk dig till exempel en färdig sida för webbredaktörer. Målgruppen är redaktörer, uppgiften är att ta fram en sammanfattning av sidan och en metabeskrivning, svaret är att identifiera målgrupp, uppgift, svar och värde och sedan komprimera dem mening för mening, och det särskiljande värdet är en checklista som skiljer underbyggda fakta från marknadsföringspåståenden. Dessa fyra punkter ger råmaterialet till alla delar som visas på sidan.

De här delarna ska stämma överens, men de ska inte vara kopior av varandra.

Titeln är sidans etikett. Googles riktlinjer rekommenderar unik, beskrivande och kortfattad titeltext, och varnar för överdriven användning av sökord och upprepade standardtexter. Se Googles riktlinjer för hur du påverkar titellänkar. Titeln behöver därför tydligt ange sidans ämne och uppgift. Den behöver inte rymma alla fördelar eller delämnen.

Sammanfattningen på sidan, som ofta kallas ingress eller artikelöversikt, är redaktionell text som läsaren kan se. Den kan ange den avsedda läsaren, beskriva svaret och förklara sidans avgränsning. Eftersom läsarna ser den på sidan ska den vara naturlig löptext, inte en lista med söktermer.

Metabeskrivningen är HTML-metadata, inte brödtext. Google beskriver den som vanligtvis en kortfattad sammanfattning på en eller två meningar och rekommenderar att den är kort, unik för sidan och fokuserar på de mest relevanta punkterna. Googles SEO-startguide förklarar dess funktion och att sökutdraget i stället kan hämtas från sidans innehåll.

Det inledande stycket påbörjar artikelns resonemang. Det kan upprepa en viktig fras från sammanfattningen för att ge sammanhang, men ska genast gå vidare till svaret. Slösa inte bort det på att upprepa en marknadsföringsversion av metabeskrivningen.

En tillförlitlig sammanfattning är komprimerad innebörd, inte borttagna ord. Utgå från artikelns starkaste meningar och korta ner dem i fyra steg.

1. Markera faktastommen:

Läs rubriken, inledningen, mellanrubrikerna, slutsatsen och eventuella exempel. Markera meningar som anger läsaren, uppgiften, svaret, villkoren och det särskiljande värdet. Hoppa över bakgrundsbeskrivningar, upprepade förklaringar och detaljer som behövs först senare i artikeln.

2. Omvandla faktastommen till påståenden:

Skriv om de markerade delarna till korta, kontrollerbara påståenden:

Ett påstående ska kunna styrkas genom att hänvisa till en mening, ett avsnitt, ett exempel eller en uttrycklig begränsning i artikeln. Om du inte hittar stöd ska du ta bort påståendet eller revidera artikeln innan du sammanfattar den.

3. Sätt ihop påståendena i prioritetsordning:

Använd en mening för uppgiften och svaret. Använd en andra mening för det särskiljande värdet eller avgränsningen. Ett användbart mönster är:

För [målgrupp] förklarar artikeln hur man [uppgift] genom att [metod]. Den visar också [särskiljande värde eller begränsning].

Tillämpat på exemplet:

För webbredaktörer förklarar artikeln hur man skriver en korrekt artikelsammanfattning och metabeskrivning genom att identifiera sidans målgrupp, uppgift, svar och särskiljande värde. Den skiljer också mellan synlig text på sidan och sökutdrag och ger en checklista mening för mening för att ta bort påståenden utan stöd.

Det här är ett arbetsutkast, inte en obligatorisk mall. Ändra formuleringen om artikeln är en jämförelse, handledning eller beslutsvägledning.

4. Ta bort allt som sidan inte kan belägga:

Ta bort påståenden som ”förbättrar rankningen”, ”garanterar fler klick”, ”den perfekta längden” eller ”fungerar för alla sökmotorer” om inte artikeln innehåller lämpliga belägg. Även då ska du undvika att göra osäkra utfall till löften. Google påpekar att utdrag kan variera beroende på sökfråga, eftersom de utformas för att matcha sökningen och ofta hämtas från sidans innehåll. Den officiella dokumentationen om utdrag beskriver detta beteende.

En komprimerad mening är lyckad när den bevarar sidans faktiska uppgift och villkor, inte när den når ett godtyckligt teckenantal.

Skriv sammanfattningen på sidan först, eftersom den har mest utrymme att förklara omfattningen. Utforma sedan metabeskrivningen utifrån samma verifierade fakta i stället för att hitta på en mer tilltalande version.

Anta att den färdiga artikeln lär ut en redigeringsprocess i tre steg: identifiera sidans syfte, komprimera svaret till två meningar och kontrollera varje påstående mot artikeln. En sammanhängande uppsättning kan se ut så här:

Titeln är kortast eftersom den identifierar sidan. Sammanfattningen på sidan ger besökaren en anledning att läsa vidare. Metabeskrivningen förhandsvisar uppgiften med en formulering anpassad för sökresultat, utan att lova ett visst utfall. Det inledande stycket börjar lära ut metoden.

Gör inte de fyra delarna mekaniskt identiska. Upprepning kan vara användbar för tydlighetens skull, men varje fält ska fylla en funktion. Undvik också att pressa in ett sökord i varje mening. Google varnar särskilt för att sökordslistor och överdriven användning av sökord inte ger läsarna en tydlig bild av sidans innehåll. Googles vägledning om metabeskrivningar rekommenderar i stället beskrivande text som är specifik för sidan.

Korrekthet handlar inte bara om att fakta stämmer, utan också om att den avsedda läsaren snabbt förstår vad texten utlovar. Digital.govs officiella klarspråksguide säger att innehåll för allmänheten ska vara tydligt och lätt att förstå, utformas för en specifik målgrupp och testas för att säkerställa att målgruppen förstår det. Läs serien Klarspråksguide.

För redaktörer innebär det att abstrakta etiketter ersätts med konkreta uppgifter. ”Ramverk för innehållsoptimering” säger mindre än ”en metod för att sammanfatta en färdig artikel”. Ersätt uppblåsta verb med handlingar som går att observera: ”identifiera”, ”jämföra”, ”beräkna”, ”välja”, ”kontrollera” eller ”skriva”. Gör nödvändiga villkor tydliga: ”för en färdig artikel”, ”med hjälp av belägg som redan finns på sidan” eller ”när sidan innehåller en jämförelse”.

Välj ett konkret substantiv i stället för en rad synonymer. En sammanfattning som säger ”artikelöversikt, innehållssynopsis, sidabstrakt och redaktionell resumé” kan låta heltäckande, men ger inte läsaren tydligare förväntningar. Välj den term målgruppen använder, definiera den vid behov och använd de sparade orden till att förklara omfattningen eller värdet.

En bearbetning till klarspråk ska också synliggöra osäkerhet. ”Sökmotorer kan skriva om eller ersätta utdraget” är mer användbart än att antyda att metabeskrivningen exakt styr vad som visas. Sidan kan påverka kvaliteten och korrektheten hos den beskrivning som kan väljas, men den kan inte garantera ett visst utdrag.

Använd den här checklistan för att granska den färdiga artikeln och de fyra utkastade delarna:

Läs till sist sammanfattningen bredvid artikelns första skärmbild. Läsaren ska snabbt hitta svaret som utlovas. Sök sedan i artikeln efter varje sakpåstående i metabeskrivningen. Om ett påstående saknas ska du antingen lägga till den förklaring som behövs i artikeln eller ta bort det ur beskrivningen. Sammanfattningen är en del av sidans redaktionella överenskommelse med läsaren: den ska göra artikeln lättare att välja och förstå, inte få den att verka mer omfattande än den är.