Så delar du en skrivuppgift med en vän och skapar två separata texter

En användbar gemensam skrivuppgift ger er båda en utgångspunkt utan att styra mot samma handling eller slut. Prova en öppen situation, som ”En välbekant plats är annorlunda när du kommer dit strax före soluppgången” eller ”Någon hittar ett föremål som verkar tillhöra en granne.” Var och en kan bestämma vilka som är där, vad föremålet är, hur platsen ser ut och om texten blir en scen, ett brev, en dikt eller en kort reflektion.

Innan ni bestämmer er för en skrivuppgift kan ni fråga varandra vilken sorts skrivande som känns rolig i dag. Ni kanske väljer något humoristiskt, stämningsfullt, mystiskt eller grundat i en vardagsiakttagelse. Om en idé känns för snäv kan ni öppna upp den: byt ut en detaljerad instruktion mot en fråga, bild eller miljö. Purdue OWL rekommenderar att avgränsa ämnet utifrån syftet och använda brainstorming för att få fram möjliga idéer. För en aktivitet med en vän innebär det att välja en premiss som är tillräckligt tydlig för att komma i gång och tillräckligt öppen för att var och en ska kunna göra den till sin egen. Purdue OWL:s guide till förskrivande

En snabb formel för att skapa en skrivuppgift är: en plats + en förändring + en öppen fråga. Till exempel: ”I slutet av en lång eftermiddag finns det ett rum i stadsbiblioteket som ingen minns att de sett förut. Vad finns där inne?” Begränsa uppgiften till en eller två meningar. Lägg till högst en valfri begränsning, som att skriva i presens eller ta med ett visst ljud. För många instruktioner kan få övningen att kännas som ett prov.

Håll inbjudan konkret och kravlös: ”Vill du testa en skrivuppgift i 20 minuter tillsammans i helgen? Vi kan skriva var för sig och bara dela om vi känner för det.” En bestämd tidsram och frivillig delning gör det tydligt för var och en vad de tackar ja till. Den andra personen kanske föredrar att skriva en annan dag, använda en annan skrivuppgift eller vara med i samtalet utan att skriva; se det som helt vanliga val.

Kom överens om de praktiska detaljerna i förväg: när ni ska börja, om ni ska träffas på plats eller på nätet och hur länge ni vill skriva. Om ni träffas på plats kan ni sitta på ett kafé, i ett bibliotek eller i ett kök. På nätet kan ni ses via video eller bara skicka ett meddelande till varandra när skrivstunden börjar och slutar. Välj det som passar bådas scheman. En kort aktivitet behöver inte bli ett återkommande åtagande.

Innan ni börjar skriva kan ni bestämma vad ”separata texter” betyder för er. Ni kan dela bara den ursprungliga skrivuppgiften och sedan skriva i olika anteckningsböcker eller dokument. Kom överens om att var och en får hitta på olika karaktärer, miljöer, genrer och slut, och att ingen behöver låna från den andras utkast. Om ni vill bygga vidare på varandras idéer kan ni göra det som en separat, uttrycklig variant av övningen.

Det är också bra att bestämma hur mycket ni ska dela. Ni kan läsa upp hela texten, dela ett stycke, beskriva idén utan att visa utkastet eller hålla texten privat. Ni kan komma överens om att fråga innan ni tar ett foto, skickar texten vidare eller tar fram någons utkast igen senare. Det här är praktiska förväntningar för en aktivitet med en vän: de tydliggör vad var och en känner sig bekväm med att dela och ger utrymme att ändra sig.

Sätt en timer på 10 till 20 minuter, eller välj en annan tidslängd som känns lagom. Ägna den första minuten åt att läsa om skrivuppgiften och anteckna några möjliga riktningar. Välj sedan en och fortsätt skriva. En skissartad scen, en lista med bilder, en dialog eller en halv sida med anteckningar räknas som en början; ni behöver inte få fram en färdig text under den första skrivstunden.

Prova den här korta följden för att komma förbi den tomma sidan:

Om du kör fast kan du skriva en medvetet enkel mening om vad som händer härnäst och sedan göra den mer specifik. Purd ue OWL:s guide till förskrivande föreslår brainstorming, att prata igenom en idé, sammanfatta den och skriva ett utkast. Den påpekar också att skribenter kan växla mellan de här arbetssätten i stället för att följa en bestämd ordning. Du och din vän kan var och en använda den lilla omstart som hjälper, utan att jämföra hur snabbt eller hur mycket den andra skriver. Purdue OWL om brainstorming och att skriva utkast

När skrivstunden är över kan ni jämföra vilka vägar era texter tog. Den gemensamma skrivuppgiften kan leda till en humoristisk scen för den ena och en stillsam beskrivning för den andra. För att synliggöra skillnaden kan ni prata om var och ens val: ”Jag gjorde rummet välkomnande genom att lägga till musik” eller ”Jag lät föremålet fungera som en ledtråd.” Då handlar samtalet om hantverk och tolkning i stället för att rangordna resultaten.

Om ni vill göra en andra omgång kan ni ändra en del av skrivuppgiften i stället för att be båda härma den andras utkast. Ni kan behålla miljön men ändra tid på dygnet, behålla föremålet men byta till en annan karaktärs perspektiv eller behålla inledningsmeningen och välja en annan form. Ett annat alternativ är att skriva en kort fortsättning som besvarar en fråga som lämnats öppen i den egna texten. Var och en bestämmer fortfarande vad som ska vara kvar och i vilken riktning texten ska utvecklas.

Innan ni läser upp något kan ni säga vad som skulle vara till hjälp: någon som bara lyssnar och uppskattar texten, en iakttagelse om en målande detalj, en fråga om ett oklart ögonblick eller några förslag inför nästa utkast. Säg också till om du inte vill ha respons. En tydlig önskan hindrar en avslappnad skrivstund från att oväntat förvandlas till ett redigeringsmöte.

Om någon ber om respons kan du börja med att säga vad du förstod och vad som fångade din uppmärksamhet. Ställ sedan en avgränsad fråga, som ”Vilken del skulle du vilja utveckla?” eller ”Vill du höra var jag tyckte att det behövdes fler detaljer?” Håll kommentarerna till din upplevelse som läsare: ”Jag var osäker på var karaktären befann sig i den här scenen” ger skribenten något konkret att fundera på utan att du tar över texten.

Universitetens skrivcenter ger praktiska råd som passar bra även vid informell respons mellan vänner. Texas A&M:s skrivcenter rekommenderar att först fokusera på helheten, fråga om sådant som är oklart och låta skribenten själv bestämma vad hen gör med kommentarerna. George Mason Universitys skrivcenter föreslår också att man svarar som läsare, uppmärksammar vad som fungerar och förklarar varför man ger ett visst förslag. Texas A&M University Writing Center om respons mellan skribenter och George Mason University Writing Center om att ge respons

Ett enkelt utbyte kan ta bara några minuter per person: läs upp eller sammanfatta texten, nämn ett ögonblick som stannade kvar hos dig, ställ en fråga och låt sedan skribenten själv bestämma om hen vill prata om det. Ni kan hoppa över vilket moment som helst, byta roller eller avsluta efter uppläsningen. Respons är en inbjudan att fundera över en annan läsares reaktion, inte en lista med ändringar som måste göras.

Avsluta med att fråga vad var och en vill göra härnäst: behålla utkastet, bearbeta ett stycke, spara skrivuppgiften till en annan dag eller sluta för tillfället. Om ni vill göra om aktiviteten kan ni bestämma en ny tid, men bara om båda är intresserade. En enda trevlig skrivstund är fullständig i sig; den behöver varken en fortsättning eller ett färdigt resultat.

Det bästa upplägget är enkelt: välj en öppen skrivuppgift, kom överens om tiden och ramarna för vad ni delar, skriv var för sig och utbyt sedan bara den respons som var och en vill ha. Då får ni en gemensam utgångspunkt och utrymme för två helt fristående texter. Låt inbjudan vara frivillig, responsen konkret och besluten ligga hos var och en.