Jämför två inspelningar av samma sats utan att rangordna musikerna

Ange samma kompositörstillskrivning, verk, sats och, där det framgår, utgåva eller arrangemang samt medverkande, datum, längd, källa och laglig länk för A och B. Jämför inte en hel sats med ett utdrag, originalversionen för orkester med ett arrangemang eller en livevideo med redigerat ljud utan att ange den skillnaden. Speltiden i sig bevisar inte tempot eftersom repriser eller klipp kan skilja sig åt. Om identiteten inte går att matcha bör du avbryta och hitta två bättre dokumenterade versioner i stället för att låtsas att materialet är likvärdigt.

Välj inledningen, en igenkännbar återkomst eller central förändring och det sista avsnittet. Hitta dem separat i varje inspelning utifrån hörda händelser, inte identiska tidsstämplar. Skriv en kort ledtråd, till exempel solistens entré, hela ensemblens återkomst eller en upprepad avslutningsfigur. Försök inte tvinga fram synkroniserad uppspelning. Hållpunkterna gör underlaget jämförbart även när den totala speltiden skiljer sig åt. Om en ledtråd saknas på grund av en utgåva eller ett klipp ska du notera den strukturella skillnaden och inte ersätta den med ett orelaterat ögonblick.

Beskriv vid varje hållpunkt det relativa tempot, mellanrummen, pauserna och hur snabbt övergångarna kommer. Använd snabbare, långsammare, jämnare, friare eller längre paus endast i direkt relation mellan A och B. Dra inte slutsatser om kvalitet utifrån den totala speltiden. Carnegie Halls Toolbox behandlar tempo och rytm som lyssningsbegrepp, inte som bedömningsregler. Om en repris, ett klipp, applåder eller en talad introduktion påverkar spåret ska du lämna det utanför tidsjämförelsen eller markera att jämförelsen är begränsad.

Lyssna efter starkare och svagare partier, gradvisa eller plötsliga förändringar, sammanhängande eller separerade ansatser och hur de framträdande och bakgrundslig lagren balanseras. Carnegie Halls aktiviteter under Listen and Learn hjälper dig att fokusera på artikulation och klangbild, en i taget. Använd markörer i spåret och beskriv det som går att observera. Dra inga slutsatser om musikernas privata avsikter och hävda inte att en balans är den rätta. Om uppspelningsutrustning eller volyminställningar skiljer sig åt ska du jämna ut dem i rimlig grad eller markera att underlaget är otillräckligt, i stället för att premiera den starkare filen.

Jämför hur den sista igenkännbara idén närmas och klingar av: tempot fram till kadensen, tystnadens längd, om den sista tonen hålls ut eller klipps av, balansen mellan lagren och rummets klang när den hörs. Skilj om möjligt mellan inspelningsakustik och framförande; mikrofonperspektivet kan påverka hur nära och balanserat ljudet verkar. Philharmonias resurser kan hjälpa dig att identifiera instrumentfamiljer, men inspelningsinformationen är fortfarande den auktoritativa källan för vilka som medverkar. En exakt skillnad i avslutningen räcker och behöver inte bli en helhetsbedömning.

Välj A, B, båda eller ingen för en senare genomlyssning och ange ett fält: tydligare insats i ett lager, föredraget tempo vid den centrala hållpunkten, en dynamisk övergång du vill höra igen eller helt enkelt att den är lättare att komma åt. Beskriv valet som personligt och gällande just nu. Rangordna inte musiker och generalisera inte utifrån en sats till deras övriga verk. Spara identitetsuppgifterna för de två versionerna, hållpunkterna, de fyra jämförelsefälten och valet av vilken du vill lyssna på igen. En senare version kan bli ett nytt par, men den här jämförelsen stannar vid två.