Så stänger du en collagejournal som har blivit för tjock

En tom journal är byggd kring ett visst sidblock: sidorna, falsarna, ryggen och pärmarna fungerar tillsammans som en struktur. Varje fastklistrad pappersbit, utvikbar flik, upphöjd dekoration eller tjockt lager lim bygger på djupet, ofta ojämnt. Då kan en del bli mycket tjockare än resten, så att pärmarna inte går ihop utan att man trycker. Northeast Document Conservation Center (NEDCC) beskriver tillagda pappersbitar som en orsak till att klippboksinbindningar buktar och utsätts för onödig belastning. Library of Congress rekommenderar också att klippböcker hålls måttliga i storlek och vikt. NEDCC, ”Förvaring och hantering av böcker och pappersföremål”, Library of Congress, ”Bevarandeåtgärder för klippböcker och album”

Det viktigaste att undersöka är inte bara den totala tjockleken, utan var den finns. En jämnt fyllig journal kan bete sig annorlunda än en med några tjocka partier nära början eller slutet. Det här är en praktisk slutsats utifrån hur tillagt material får inbindningar att bukta och hur ojämnt tryck kan påverka pappersföremål i förvaring. Det är ingen universell reparationsmetod.

Lägg journalen på en ren, plan yta och låt pärmarna vila i sitt naturliga läge. Tvinga den inte att öppnas eller stängas helt. Titta på den från sidan och jämför framkanten (sidkanterna mittemot ryggen) med ryggkanten. Se efter om pärmarna lutar isär jämnt eller om några sidor bildar en tydlig utbuktning. Kontrollera om det finns lösa föremål mellan sidorna, skrymmande vikta fickor, tjocka lager av pappersbitar och dekorationer som fastnar i motstående sida.

Vänd sidorna långsamt och stöd hela sidan medan du gör det, särskilt när den är tung av tillägg. Library of Congress avråder från att tvinga en klippbok att ligga helt platt och rekommenderar att tunga sidor får stöd. Även National Archives rekommenderar att inbundna volymer hanteras utan att böjas mer än deras naturliga rörlighet medger. Library of Congress, National Archives, ”Inbundet material”

Var uppmärksam på varningstecken: ett växande mellanrum mellan pärmen och sidorna, lösare sömmar, en sprucken eller lossnad rygg, sidor som rivs nära inbindningen eller collagebitar som lyfter när du vänder blad. Sådana tecken tyder på att strukturen redan är belastad. Sluta hantera det utsatta området. Om journalen har stort personligt värde eller om det som sitter fast är ömtåligt bör du fråga en bok- eller papperskonservator innan du tar bort något. Självhäftande lager kan riva sönder sidan eller skada material under dem.

Börja med lösa föremål i stället för att dra loss fastsatt collage. Ta bort bokmärken, lösa inklistrade bilagor och andra delar som går att lyfta ut utan att rycka. Förvara dem i ordning i ett märkt kuvert eller en mapp bredvid journalen och anteckna vilken sida eller vilket uppslag de kommer från. Då bevaras kopplingen samtidigt som onödig volym tas bort från inbindningen. NEDCC rekommenderar att tillfälliga bilagor tas bort när det är möjligt för att minska belastningen på inbindningen, och att man håller reda på delar som förvaras separat om det är för många för att ligga säkert i boken. NEDCC

Ta sedan reda på vilka tillägg som går att lossa utan att skada sidan eller närliggande material. I en enklare journal kan det till exempel vara en löstagbar pappersficka eller ett löst kort. Om något sitter fast ordentligt, fastnar i en annan sida eller ingår i en komposition med flera lager ska du inte se ”ta bort volym” som ett skäl att bända loss det. National Archives varnar för att det kan vara svårt att ta bort dokument från klippboksidor utan att skada dem och rekommenderar att innehållet får sitta kvar när det är osäkert om det går att ta bort utan skador. Anvisningarna gäller arkivmaterial, men försiktigheten kring fastsatta lager är tillämplig även här. National Archives

Undvik att pressa ihop den stängda journalen under tunga föremål, spänna ett gummiband hårt runt den eller snabbt försöka laga ryggen med tejp eller lim. Tryck kan platta till upphöjt collage ojämnt och överföra belastning till ryggen eller sidornas fästen. En hårt åtdragen rem kan också skada inbindningen. Om journalen inte stängs av sin egen vikt ska du låta den vila öppen så långt den naturligt går, med stöd på båda sidor, eller förvara den plant i en låda som rymmer dess faktiska tjocklek. NEDCC rekommenderar att klippböcker förvaras plant och varnar för att för hårt åtdragna remmar kan skada inbindningar.

En journal som inte längre stängs ordentligt behöver inte tvingas igen för att förvaras. Lägg den plant så att hela ytan får stöd. Undvik att stapla andra böcker eller föremål ovanpå, eftersom det ökar trycket på de tjockaste partierna. NEDCC rekommenderar att klippböcker förvaras liggande, enskilt eller i staplar om två, och att skyddslådor mäts vid inbindningens tjockaste punkt. National Archives påpekar på liknande sätt att en överfull klippbok kan vara för skrymmande för att stängas ordentligt och rekommenderar plan förvaring i en låda för att skydda innehållet. NEDCC, National Archives

För en journal som används till vardags kan en ren, stadig behållare med tillräckligt utrymme för upphöjda sidor vara ett enkelt skydd. Den får inte sitta så trångt att pärmen eller collaget fastnar när du lägger i eller tar ut journalen. Om det finns lösa delar ska du förvara dem i separata, märkta omslag i stället för att skjuta in skrymmande fodral eller mappar mellan de inbundna sidorna. Extra omslag kan öka belastningen. National Archives varnar särskilt för att bilagor och fodral kan belasta inbindningen om de tillför för mycket tjocklek. National Archives

För att journalen ska fortsätta vara användbar kan du sprida ut tredimensionella inslag över fler sidor i stället för att bygga upp ett tjockt parti. Använd färre överlappande lager på varje uppslag, välj tunnare papper till stora bakgrundsområden och spara upphöjda dekorationer till enstaka blickfång. Det här är en praktisk designslutsats: om pappersbitar får inbindningar att bukta och skapar belastning bör det minska den lokala volymen om tilläggen fördelas och deras djup begränsas. Det garanterar inte att en viss journal klarar en viss mängd.

Se skrymmande fickor, vikta delar och lösa minnessaker som bilagor som kan förvaras separat. Du kan märka ett litet kuvert med datum eller uppslag och förvara det i en låda tillsammans med journalen. Skriv en kort anteckning i boken för att bevara kopplingen. Om du väljer eller gör en journal för collage som ska byggas på över tid kan en expanderbar konstruktion passa bättre. Library of Congress nämner expanderbara albumformat som ett alternativ för klippböcker som ska hålla länge. Library of Congress

Ta en paus innan du lägger till ännu ett tjockt föremål: placera det på den tänkta sidan och stäng pärmarna försiktigt utan att trycka. Om pärmarna genast fjädrar isär eller sidan bildar en tydlig upphöjning kan du välja en plattare variant, flytta föremålet till ett separat omslag eller använda en annan journal som är gjord för större volym. Den här enkla kontrollen hjälper dig att agera innan upprepade tillägg ökar belastningen ytterligare.

Om ryggen har spruckit, pärmleden håller på att lossna, sömmarna går upp eller fastsatt collage inte går att ta bort utan att riva sönder det ska du sluta försöka laga det med hushållstejp eller lim. Det kan behövas en reparation av inbindningen eller ett nytt skyddande omslag. Yale University Library uppger att konservatorer ibland stabiliserar inbindningar, stöder sidor och lägger till ryggdistanser för att kompensera för överfullt innehåll. Det är specialistbehandlingar, inte en anledning att själv kila in material i en enkel journal. Yale University Library, ”Så tar du hand om Yale Librarys album och klippböcker”

Om du vill fortsätta använda en personlig journal är den skonsammaste ordningen enkel: undersök var volymen finns, ta bara bort lösa tillägg eller sådant som går att lossa säkert, förvara boken plant utan tryck och gör framtida tillägg tunnare. Låt inbindningen sätta gränsen. Collaget kan fortsätta vara en del av journalens berättelse utan att ryggen och sidorna behöver bära alla minnessaker innanför pärmarna.