Så hanterar du trådspänningen när pressning lämnar mellanrum mellan boksektionerna

Börja med att skilja mellan ett mellanrum som syns när textblocket är stängt och ett som uppstår när du öppnar ett uppslag mellan sektionerna. Notera om det förekommer överallt, vid ena änden eller intill en viss sömstation. Dessa iakttagelser ger en bättre utgångspunkt än att pressa om hela boken gång på gång.

När boken öppnas förändras förhållandet mellan intilliggande falsar. Steere förklarar att falsarna rör sig oberoende av varandra i viss mån och att ett ofärdigt textblock utan förstyvningsmaterial eller lim kan glipa synligt när det öppnas. Sömmen, stöden och förstyvningsmaterialen påverkar alla den rörelsen. Om du därför bedömer spänningen enbart utifrån hur en öppnad, ofärdig rygg ser ut kan du spänna åt i onödan. Material och mekanik vid bokkonservering: Del II

Använd följande som en felsökningsordning som bygger på dessa strukturella principer, inte som en mätstandard. Undersök både tråden och pappret, inte bara mellanrummet.

Iakttagelse	Vad du bör undersöka härnäst	Första åtgärd
En synlig lös trådögla följer med mellanrummet	Slakhet i den aktuella sömmen	För samman sektionerna och ta stegvis upp den åtkomliga slakheten
Glipan är främst vid huvud eller fot	Förbindelsen mellan sektionerna i änden	Kontrollera att kastsömmen följer det sömmönster du använder
Tråden sitter på plats, men ryggen är fortfarande voluminös	Trådens tjocklek och den sammanlagda ryggsvällningen	Jämför materialen i ett litet prov innan du syr om hela boken
Glipan uppstår främst när du öppnar boken	Den ofärdiga ryggens rörelse	Bedöm den tillsammans med den planerade förstyvningen och ryggbehandlingen
Falsen veckar sig när du spänner åt	För hög spänning eller olämpligt hålavstånd	Sluta spänna och granska den berörda sömstationen

Håll intilliggande sektioner sammanpressade medan du drar åt tråden. I Jana Boucs instruktioner för journalbindning rekommenderas särskilt att hålla ihop sektionerna och dra tråden åt sidan, parallellt med pappersytan, i stället för uppåt. Då kan du sätta stygnet på plats utan att dra direkt mot hålkanten. Janas steg för journalbindning

Följ den här arbetsordningen för sektionen du syr just nu:

1. Rikta in den med den sydda bunten och håll falsen mot föregående sektion.
2. Titta efter en ögla som inte sitter på plats inne i falsen.
3. Dra åt den åtkomliga slakheten vid den aktuella sömstationen och håll draget nära papprets plan.
4. Fortsätt längs sömmen och kontrollera varje åtkomligt trådspann innan du gör ändförbindelsen.
5. Släpp taget och kontrollera att sektionerna förblir inriktade utan att falsarna veckar sig.

Den här ordningen tillämpar Boucs instruktioner om att sätta tråden på plats och dra i den; den är inte ett specificerat spänningstest. Målet är att tråden ska sitta på plats och falsen vara odistorderad. Se inte det sista draget i slutet av en sektion som ersättning för att kontrollera de föregående stygnen.

Om det misstänkta trådspannet redan är låst under senare sömmar kan du behöva sprätta upp fram till det. Då blir tråden åtkomlig för kontroll, i stället för att du försöker rätta till ett oidentifierat problem från den ände du arbetar med.

Kontrollera förbindelsen mellan sektionerna i båda ändarna. I Brian Sawyers instruktioner för bandssöm kopplar kastsömmar ihop intilliggande sektioner vid huvud och fot just för att förhindra glipor vid dessa annars osydda kontaktpunkter. Jämför den faktiska trådens väg med det mönster du valt, särskilt där glipan börjar. Sy ihop sektionerna — DIY Bookbinding

Om en förbindelse saknas måste sömmen korrigeras; extra drag någon annanstans skapar inte den förbindelsen. Om sömmen följer rätt väg bör du jämföra utseendet på de båda ändarna innan du fortsätter. Peachey påpekar att för hög trådspänning kan ge ett böjt textblock som är tunnare vid kastsömmarna, och betonar vikten av jämn spänning. En guide till ryggsvällning

Gör detta till en kontrollpunkt efter varje ny sektion: granska huvudet, granska foten och titta sedan längs hela ryggen. Det är lättare att undersöka en förändring när du vet vilken sektion som orsakade den.

Ryggsvällning är den extra tjocklek vid ryggen som uppstår av sytråden. Peachey nämner trådens tjocklek och hårdhet, papprets egenskaper, sektionernas uppbyggnad, sömsättet och sammanpressningen som bidragande faktorer. En tjock eller hård tråd kan ge en betydande volym även när sömmen sitter åt. Sammanpressningen under sömnaden påverkar också resultatet. En guide till ryggsvällning

När tråden väl sitter på plats är ytterligare åtdragning ett dåligt sätt att undersöka materialvolymen. Gör i stället en liten jämförelse med samma papper och sömmönster. Prova en tunnare tråd och håll de övriga valen oförändrade. Leta efter en kombination som går att sätta på plats utan att falsarna deformeras och som ger en rygg med hanterbar volym.

Granska också hålen. Sawyer rekommenderar att öppningarna bara ska vara stora nog för att nålen ska kunna passera. Vid sömnad runt band ska de två hålen enligt honom vara något bredare än bandet för att undvika veck. Dessa detaljer hjälper dig att skilja ett spänningsproblem från ett förberedelseproblem. Förbered sektionerna för sömnad — DIY Bookbinding

Använd ett kort provtextblock för att isolera den faktor du misstänker. I Henry Heberts projekt med sömnadsmodeller hölls papper, tråd, antal sektioner och antal folier per sektion konstanta medan olika sömkonstruktioner jämfördes. Modellerna uppvisade olika öppningsegenskaper när stöden och sömmen ändrades. Det visar varför ett resultat från en viss bindningskonstruktion inte automatiskt kan bli en regel för en annan. Sömnadsmodeller

För din egen jämförelse förbereder du två små buntar med samma papper, falsar, hålplaceringar och antal sektioner. Ändra bara en sak: ordningen för att spänna tråden, trådens tjocklek eller sammanpressningen under sömnaden. Skriv ned vad du ändrade så att jämförelsen förblir användbar.

Granska båda buntarna stängda, med jämförbart tryck, och öppnade till ungefär samma lägen. Notera lösa öglor, veck i falsarna, inriktning och var glipor uppstår. Det här är sådant du ska observera, inte förutsägbara resultat. Om du ändrar flera saker samtidigt säger det snyggare provet mindre om vilken justering som hjälpte.

Omsömnad är det praktiska nästa steget när ett identifierat sömnadsproblem inte längre går att komma åt: en missad ändförbindelse, instängd slakhet eller ett deformerat parti som du inte kan korrigera lokalt. Sprätta upp till det berörda området och håll sektionerna i rätt ordning. Granska sedan pappret innan du syr genom de befintliga hålen igen.

Om tråden sitter på plats och den återstående glipan främst uppstår när boken öppnas bör du bedöma det planerade slutsteget. I Sawyers metod för helbindning hålls det inriktade textblocket i en press innan ryggen får lim och gasväv. På så sätt ingår ryggens sammanhållning i en definierad bindningsordning. Limma ryggen — DIY Bookbinding

Använd den limbehandling som anges för den konstruktionen. I Boucs instruktioner för journalbindning ska limmet strykas jämnt över ryggen, samtidigt som man undviker att det tränger in mellan sektionerna och ut på sidkanterna. De föreskriver inte att en öppen glipa ska fyllas med lim. Janas steg för journalbindning

Innan du bestämmer dig för att limma, identifiera vad du faktiskt ser: ett löst stygn som behöver rättas till, en materialkombination med för stor volym som bör omprövas eller en öppningsrörelse som du bör bedöma genom den planerade ryggbehandlingen. Då får varje nästa steg ett tydligt syfte, och extra tryck eller trådspänning blir inte standardsvaret på varje glipa.

• En guide till ryggsvällning — Peachey Conservation
• Material och mekanik vid bokkonservering: Del II. Sömningens inverkan på ryggens struktur — The Book & Paper Gathering
• Janas steg för journalbindning — Jana Bouc
• Förbered sektionerna för sömnad — DIY Bookbinding, Brian Sawyer
• Sy ihop sektionerna — DIY Bookbinding, Brian Sawyer
• Sömnadsmodeller — Work of the Hand, Henry Hebert
• Limma ryggen — DIY Bookbinding, Brian Sawyer