Så visar du att ett ackord fortsätter in i nästa takt
Visa att ett noterat ackord fortsätter in i nästa takt utan att spelas igen genom att binda varje ton som ska hållas till samma tonhöjd i nästa takt. Skriv de nödvändiga notvärdena på båda sidor om taktstrecket och bind sedan samman de matchande nothuvudena. Musikern slår an ackordet en gång och håller det under hela den bundna notlängden. Steinbergs guide till bindebågar och legatobågar förklarar denna fortsättning utan ett nytt anslag.
Den här guiden vänder sig till dig som skriver eller redigerar standardnoter. Uppgiften är att ange exakt vilka toner som ska fortsätta ljuda, hur länge och var nästa anslag sker.
Vad betyder en bindebåge över taktstrecket?
En bindebåge slår ihop notvärden för toner med samma tonhöjd till ett enda uthållet ljud. Det andra nothuvudet anger mer tid, inte ett nytt anslag. När ett helt ackord fortsätter får varje ton i ackordet sin egen bindebåge. Om bara vissa toner fortsätter binder du endast dem. Exempel på bindebågar och ackordnotation visar både bindebågar för hela och delar av ackord.
Anta till exempel att ackordet består av C4, E4 och G4, där siffrorna anger oktaver. Om alla tre tonhöjder fortsätter oförändrade in i nästa takt binder du C4 till C4, E4 till E4 och G4 till G4. Om du skriver en skiss kan oktavbeteckningarna hjälpa dig att skilja en ton som hålls från en ny ton som spelas en oktav högre eller lägre.
Hur delar du upp ackordets längd mellan takter?
Börja med att bestämma när tonen ska börja och sluta. Räkna ut hur mycket tid som återstår före taktstrecket och ange resten av längden i nästa takt. Bundna notvärden adderas; taktstrecket anger var notvärdet måste delas upp i notskriften. Förklaringen av bundna notvärden beskriver hur de adderas.
Här följer ett illustrativt exempel i 4/4, där varje fjärdedel räknas som ett slag. Du vill att C4–E4–G4 ska börja på slag 4 och vara i tre slag. Takter kan planeras så här:
| Plats | Noterat innehåll | Vad musikern gör |
|---|---|---|
| Takt 1, slag 1–3 | Tre fjärdedelspauser | Väntar på att ackordet ska börja |
| Takt 1, slag 4 | Ackord i fjärdedelsnoter: C4–E4–G4 | Spelar ackordet en gång |
| Över taktstrecket | Tre bindebågar mellan matchande tonhöjder | Fortsätter att hålla alla tre tonerna |
| Takt 2, slag 1–2 | Ackord i halvnoter: C4–E4–G4 | Håller ackordet utan ett nytt anslag |
| Takt 2, slag 3–4 | Halvpaus | Släpper ackordet på slag 3 |
Beräkningen är ett slag före taktstrecket + två slag efter det = tre slag ljud. Varje hel takt innehåller fortfarande fyra slag. Exemplet skiljer mellan två saker som är lätta att blanda ihop: hur länge ackordet ljuder och det totala rytmiska innehållet i varje takt.
Om du i stället vill att ackordet ska börja på slag 3 och fortsätta genom hela nästa takt, använder du ett ackord i halvnoter som binds till ett ackord i helnoter. Med samma antagande om 4/4 blir det två slag plus fyra slag, alltså sex slag sammanlagt.
Vilka toner ska du binda när ackordet ändras?
Kontrollera fortsättningen ton för ton. En matchande tonhöjd kan fortsätta hållas även när harmonin omkring den ändras. LilyPonds officiella notationsreferens stöder uttryckligen bindebågar för delar av ackord och kopplar samman matchande tonhöjder när ackord binds. LilyPonds referens om bindebågar innehåller exempel.
Anta att C4–E4–G4 blir C4–F4–A4 vid nästa taktstreck. Om du vill att C4 ska fortsätta medan de andra tonerna ändras binder du endast C4. E4 och G4 slutar, medan F4 och A4 börjar vid sina noterade anslag. Det här är ett illustrativt exempel på regeln för bindebågar på delar av ackord.
Använd den här beslutstabellen innan du lägger till några bågar:
| Avsedd handling i nästa takt | Notationsbeslut |
|---|---|
| Hålla alla tonhöjder ljudande | Bind alla matchande nothuvuden |
| Hålla endast utvalda tonhöjder ljudande | Bind endast de valda tonerna |
| Spela samma ackord igen | Lämna det nya anslaget obundet |
| Flytta en ton till en annan tonhöjd eller oktav | Skriv den nya tonen utan en bindebåge från den gamla tonhöjden |
En användbar redigeringsfråga är: ”Börjar just den här tonen om här?” Besvara frågan separat för varje ton. Två identiska ackordformer kan kräva ett nytt anslag; två olika ackordformer kan ha en gemensam ton som hålls kvar.
Varför fungerar det inte med en legatobåge över ackordet?
En legatobåge och en bindebåge kan se likadana ut, men de anger olika instruktioner. En bindebåge kopplar samman matchande tonhöjder utan ett nytt anslag. En legatobåge anger artikulation eller frasering och kan sträcka sig över flera toner. En enda stor legatobåge ovanför två ackord anger alltså inte att alla toner i dem ska hållas kvar. Steinbergs förklaring av skillnaden mellan bindebågar och legatobågar beskriver skillnaden.
Om ett ackord ska hållas genom flera takter fortsätter du bindebågarna mellan efterföljande noterade toner. Varje enskild bindebåge kopplar ett nothuvud till nästa; den sammanhängande kedjan bildar en bindebågskedja. Kontrollera varje mellanliggande koppling i stället för att rita en enda båge över hela frasen. Steinbergs förklaring av bindebågskedjor beskriver denna struktur.
Hur skriver du in ett ackord som fortsätter i notationsprogram?
Skriv först in notvärdena och tonhöjderna och använd sedan programmets kommando för bindebågar. Följande arbetsflöden gäller de dokumenterade produkterna och lägena; en genväg i ett annat program eller en äldre version kan fungera annorlunda.
MuseScore Studio: bind ackord som redan finns
I normalläget måste båda ackorden redan finnas. Markera alla toner i det första ackordet som ska fortsätta och tryck sedan på T eller klicka på knappen för bindebågar. MuseScore skapar en bindebåge från varje markerad ton, så att du kan binda ett helt ackord på en gång. Markera bara en ton om endast den ska fortsätta. MuseScore Studio-handboken: ”Redigera noter och pauser” beskriver arbetsflödet.
Kontrollera markeringen innan du använder kommandot. I det här arbetsflödet kopplar du samman befintliga noter. Handboken skiljer detta från notinmatningsläget, där kommandot för bindebågar automatiskt lägger till en mottagarnot. Skillnaden är viktig när du ska felsöka en oväntad extraton. MuseScores anvisningar för bindebågar i normalläget förklarar båda beteendena.
Dorico Pro 6.2: låt notvärdet gå över taktstrecket
Dorico skapar automatiskt bindebågar när ett inmatat notvärde måste delas upp vid ett taktstreck. Handboken ger exemplet att skriva in en halvnot när det bara finns plats för en fjärdedel i takten: Dorico skapar då två fjärdedelar med bindebåge emellan. Du kan också koppla samman befintliga matchande noter i läget Write med T eller verktyget Bindebåge. Dorico Pro 6.2: ”Skriva in bindebågar” beskriver dessa alternativ.
Doricos taktarts- och notgrupperingsinställningar kan påverka hur ett notvärde visas. Om du behöver en viss uppdelning kan du läsa instruktionerna om Force Duration i stället för att justera bågar så att de liknar bindebågar. Samma handbok förklarar att påtvingade notvärden bevarar angivna rytmiska indelningar när de ryms i takten. Doricos vägledning om notvärden och gruppering beskriver detta villkor.
När passar ”låt klinga” bättre?
Använd vanliga bindebågar när fortsättningen har ett bestämt rytmiskt slut. En laissez vibrer, eller ”låt klinga”-bindebåge, har en öppen ände och anger att ljudet inte ska dämpas när den noterade tonens längd tar slut. Den har ett annat syfte än en bindebåge som slutar vid en mottagarnot. LilyPonds förklaring av laissez vibrer beskriver skillnaden.
Innan du väljer tecken bör du avgöra om instruktionen är ”håll tonen genom dessa räknade slag” eller ”låt tonen klinga”. För det första använder du notvärden för fortsättningen och kopplar samman dem med vanliga bindebågar.
Hur kontrollerar du det färdiga notavsnittet?
Gå igenom avsnittet i tre steg:
- Räkna rytmen. Kontrollera innehållet i varje takt och räkna ut ackordets totala ljudlängd separat.
- Följ varje ton som hålls. Följ den över taktstrecket och kontrollera att alla avsedda kopplingar finns.
- Markera nästa anslag. Identifiera exakt var varje ton spelas igen, särskilt när bara en del av ackordet fortsätter.
För exemplet med tre slag ovan ska du läsa det så här: anslag på slag 4, håll kvar tonen genom slag 1 och 2 i nästa takt och släpp den sedan på slag 3. När de noterade notvärdena, de enskilda bindebågarna och de avsedda anslagen stämmer överens får musikern en tydlig instruktion för hur ackordet ska fortsätta in i nästa takt.