Så börjar du spela ett solo-rollspel med minimala förberedelser och ändå har utrymme att utforska

Det enklaste upplägget är ofta ett spel som utformats för en spelare. Dess procedurer kan kombinera rollpersonernas handlingar med uppslag eller tabeller som skapar osäkerhet, så att du slipper hitta på varje situation själv. Ironsworns skaparsida beskriver till exempel vägledda lägen, samarbetslägen och sololägen, och uppger att spelet innehåller berättelsefrön och kreativa uppslag som ska minska förberedelsetiden. Den digitala utgåvan är gratis och innehåller regelboken och referensmaterial. Det är ett exempel, inget krav: välj ett spel vars genre och regler tilltalar dig.

Om du redan har ett favoritrollspel kan du behålla dess regler för rollpersoner och lägga till ett soloverktyg som besvarar frågor som spelledaren vanligtvis skulle hantera. Word Mill Games beskriver Mythic Game Master Emulator som ett tillägg till andra spelsystem. Dess ja/nej-orakel prövar förväntningar, medan slumpmässiga händelser och en kaosfaktor kan föra in förändringar i berättelsen. Med det här alternativet får du större kontroll över spelet du redan känner till, men du behöver också lära dig och slå upp ytterligare en procedur.

Ett särskilt solospel kan samla mer av vägledningen på ett och samma ställe. Colostles officiella sida uppger till exempel att spelet använder en vanlig kortlek, en regelbok och en dagbok, med utforskningsuppslag och regler inkluderade. Exemplen visar olika upplägg; de innebär inte att alla solo-rollspel behöver samma verktyg eller förberedelser.

Bestäm före spelandet vad du behöver veta nu och vad som kan vänta. Skriv en kort startbeskrivning: rollpersonen, hens omedelbara mål, platsen där hen befinner sig och en anledning till att nästa val spelar roll. Lägg bara till sådant som påverkar det första beslutet. Du kan till exempel börja med en kurir som anländer till ett observatorium i bergen för att leverera en förseglad karta innan snön faller. Du behöver ingen karta över hela bergskedjan, en lista över alla som bor på observatoriet eller en historia om kartans skapare för att spela öppningsscenen.

Sätt en förberedelsegräns som du kan hålla dig till, till exempel att lägga fem minuter på att skriva ner de fyra detaljerna och sedan börja spela. Den gränsen är ett praktiskt förslag, inte en regel från ett visst spel. Följ i stället de specifika förberedelsesteg eller val av rollperson som ditt spel kräver. Målet är att undvika att försöka avgöra frågor som spelandet kan besvara senare.

Ett orakel är en procedur för att besvara en fråga som solospelaren inte kan avgöra direkt. Börja med något specifikt som får konsekvenser: ”Är ytterdörren fortfarande öppen?” är enklare att använda än ”Vad händer här?” Använd spelets egna regler eller orakel när det går. Ställ frågan, följ proceduren och tolka resultatet utifrån det som redan är sant i fiktionen.

Som ett enkelt alternativ kan du skriva ner några rimliga svar och koppla dem till tärningsresultat. I exemplet med observatoriet kan möjliga svar på frågan om dörren är öppen vara: fortfarande öppen, stängd men olåst eller förseglad inifrån. Metoden med tre alternativ är ett illustrativt husförfarande, inte ett påstående om något namngivet spel. Den fungerar bäst när alla alternativen kan föra scenen i en intressant riktning och inget av dem kräver att du hittar på en stor mängd bakgrundsinformation.

Låt inte ett orakel avgöra varje detalj. Om rollpersonen väljer att knacka kan du beskriva ljudet utan att slå något. Använd procedurer för osäkerhet när frågor kan ändra valet, kostnaden eller riktningen på spelet. Om ett svar ger ett överraskande resultat, acceptera det och fråga vad det betyder i den aktuella situationen. Slå inte om och om igen tills du får det resultat du föredrar.

Använd spelets egna handlingsregler när de passar. När en rollperson försöker göra något osäkert identifierar du den relevanta regeln, tillämpar den och för in resultatet i fiktionen. Ett soloverktyg och ett rollspelssystem kan fylla olika funktioner: rollspelsreglerna avgör vad som händer när rollpersonen agerar, medan oraklet kan besvara frågor om världen eller spelledarpersoner. Mythic beskrivs till exempel som ett sätt att efterlikna en spelledare och föra ett äventyr framåt med hjälp av frågor och händelser. Den officiella översikten beskriver också en kaosfaktor som ska påverka berättelsens tempo.

Om reglerna får dig att leta i flera böcker efter ett mindre beslut kan du tillfälligt fatta ett avgränsat beslut och anteckna det. Var konsekvent om samma situation uppstår igen. Det här är ett praktiskt spelbordsvana, inte en ersättning för ett spels uttryckliga regler när de spelar roll. En anteckning som ”vanliga låsta dörrar kräver ett slag; ovanliga lås kräver en ledtråd eller ett verktyg” kan minska antalet uppslagningar, så länge den inte strider mot reglerna i spelet du valt.

Undvik att lägga till flera slumpmässiga tabeller, kartor, spårare och appar innan du vet vad dina spelsessioner behöver. Varje extra verktyg kan innebära ett beslut eller en uppslagning till. Börja med spelet, tärningarna eller korten det kräver, ett orakel om spelet inte har ett eget, och någonstans att anteckna sessionen. Lägg till ett verktyg först när du stöter på ett återkommande problem som det kan lösa.

Du behöver inte ha en tom värld för att ha utrymme att utforska. Ge rollpersonen en anledning att ge sig av och låt sedan vägen och upptäckterna vara obestämda. På observatoriet kanske kuriren hör en klocka från ett nedre galleri, upptäcker att leveransluckan är blockerad eller ser ett ljus i ett närliggande torn. Ge några rimliga ledtrådar eller be ett orakel om inspiration, och låt sedan rollpersonen välja vilken hen ska följa.

Då knyts utforskandet till handling. Om rollpersonen följer klockljudet avgör du bara det nästa scenen kräver: vem eller vad som ringer, vad som syns vid ankomsten och vilket val eller hinder som finns. Undvik att planera en kedja av scener i förväg. Om ett oväntat orakelsvar pekar mot en mer fängslande riktning uppdaterar du situationen utan att ändra etablerade fakta.

Ett enkelt sätt att skapa en ny plats är att kombinera ett syfte med en synlig detalj och en obesvarad fråga. Till exempel: ”I ett förrådsgalleri vars hyllor täckts av snö leder en färsk rad fotspår bakom ett skåp.” Detaljen gör platsen konkret och frågan lockar till undersökning. Det här är ett nyskrivet illustrativt uppslag, inte en publicerad regel eller en garanti för en viss sorts berättelse.

En solosession kan skapa mycket berättelse, men du behöver inte skriva den som färdig prosa. Efter varje scen eller betydande förändring antecknar du vad rollpersonen försökte göra, vad reglerna eller oraklet avgjorde och vad som fortfarande är olöst. En kort anteckning kan lyda: ”Framme vid observatoriet. Dörren olåst. Klockan ringer där nere; valde att undersöka. Fotspåren slutar vid kartskåpet.” Sådana anteckningar bevarar det viktiga utan att varje handling måste avbrytas för berättande.

Om du tycker om att skriva i rollpersonens röst kan du använda en dagboksstil; om du föredrar tempo kan du använda punktlistor. Colostles officiella beskrivning anger till exempel att en dagbok ingår i spelets material, medan dess uppslag och utforskningsregler formar hur berättelsen utvecklas. Det är ett spels upplägg, inget krav för allt solospel. Se spelets beskrivning av förberedelser och spel.

Anteckna den aktuella platsen, rollpersonens omedelbara mål, eventuella viktiga resurser eller regelvärden och nästa obesvarade fråga innan du avslutar. Då har du en tydlig utgångspunkt för nästa session. Om du slutar mitt i en scen skriver du ner vad som pågick i stället för att försöka avsluta ett kapitel.

Följ den här ordningen för att börja utan att förbereda en hel kampanj:

Ordningen är en flexibel startmetod. Vissa spel har egna procedurer för att skapa rollpersoner, rama in scener, ge uppslag eller föra dagbok; använd dem där de passar. Ironsworns skapare beskriver inbyggda uppslag och referensmaterial, medan Mythics ensidesversion erbjuder en kortfattad orakelmetod med ja/nej-frågor, slumpmässiga händelser och tolkningsuppslag. Det är olika verktyg, så välj utifrån om du vill ha ett komplett spel eller ett tillägg till ett annat system.

Öppningen känns för vag. Lägg till en tidsgräns, ett behov eller ett synligt hinder. ”Utforska observatoriet” kan bli ”leverera kartan innan snön blockerar bergspasset”. Då avgränsas det första valet utan att avgöra hur hela äventyret slutar.

Varje fråga blir ett tärningsslag. Avgör vanliga detaljer som inte överraskar direkt. Använd ett orakel när flera svar är rimliga och skulle påverka vad som händer härnäst på ett betydelsefullt sätt.

Berättelsen driver runt utan nästa steg. Ge rollpersonen ett mål på kort sikt eller låt en olöst följd från en tidigare scen bli aktuell igen. Om du använder ett orakel ställer du en fokuserad fråga som erbjuder flera användbara riktningar, i stället för att kräva en hel intrig.

Uppslagningarna tar över. Ha de grundläggande reglerna och referensbladet nära till hands och anteckna konsekventa beslut för mindre frågor. Om samma uppslagning ständigt avbryter spelet kan du överväga ett spel med procedurer som passar din spelstil bättre. På sidan för Ironsworns digitala utgåva beskrivs regelboken som sökbar och referensmaterial ingår. Colostles förberedelsesida anger regelboken, kortleken och dagboken som grundmaterial.

Du planerade för mycket innan rollpersonen hann agera. Återgå till den omedelbara scenen. Behåll de fakta om spelvärlden som redan har kommit fram, släpp spekulativa detaljer som ännu inte spelar någon roll och låt nästa val avgöra vad du behöver fastställa.

Ett minimalt upplägg för ett solo-rollspel är inget löfte om en viss berättelse eller ett visst utfall. Det är ett sätt att komma i gång med några få användbara procedurer och låta besluten avslöja resten av spelvärlden. Välj ett mål, avgör osäkerhet konsekvent, följ den ledtråd rollpersonen tar fasta på och håll anteckningarna så korta att spelandet kan fortsätta.