Så placerar du ett utdrag på ett främmande språk och din översättning på samma sida
När du sparar ett stycke med din egen översättning ska du ha originaltexten och översättningen tillsammans och lägga till tillräckligt många källuppgifter för att hitta exakt samma stycke igen. Markera osäkra ord och spara tidigare versioner av översättningen när du ändrar formuleringarna. Den här sidan är en arbetsanteckning, så gör det tydligt vilka rader som är citat, vilka som är dina och vilken version du föredrar just nu.
Vad bör sidan innehålla?
Använd en enkel, återkommande struktur: börja med källuppgifterna, para sedan ihop utdraget och översättningen rad för rad och avsluta med anteckningar om val och ändringar. En läsare – eller du själv i framtiden – ska kunna hitta tillbaka från din översättning till exakt rätt stycke i originalet utan att behöva gissa.
En praktisk sida kan innehålla:
Den här utformningen är en redaktionell rekommendation för en personlig anteckning, inte en citeringsstil som föreskrivs av en viss standard. Citeringskonventioner beror på sammanhanget och den stil som krävs. MLA:s publicerade exempel på ett citat som paras ihop med en översättning anger till exempel sidnummer från båda utgåvorna när båda citeras och tar upp båda utgåvorna i listan över citerade verk. MLA Style Centers exempel visar varför det är bra att skilja källtexten från översättningen och ange vilken utgåva som ligger till grund för respektive text. Det publicerade exemplet gäller den åttonde utgåvan av MLA Handbook; sidan hänvisar läsarna till den nionde utgåvan för aktuell formell vägledning.
Källa: författare eller talare, titel, publikation eller webbplats, datum eller utgåva, URL eller kataloguppgifter.
Hänvisning: sida och stycke, kapitel och avsnitt, tidsstämpel, strof eller annan platsangivelse som passar källan.
Original: kopiera stycket exakt och bevara interpunktion, versaler och betydelsebärande radbrytningar.
Min översättning: placera motsvarande översättning direkt under varje rad eller mening.
Anteckningar: notera tvetydiga ord, alternativa läsningar och eventuella ändringar.
Hur parar du ihop raderna tydligt?
I ett kort stycke kan du placera varje mening på originalspråket på en rad och din översättning direkt under den. Håll ordningen samordnad. I en dikt eller ett stycke där radbrytningarna spelar roll ska du bevara dem i stället för att skriva om allt till ett stycke. Om en mening sträcker sig över flera rader kan du göra sambandet tydligt med indrag eller etiketter.
Till exempel, med påhittad text:
Original: La porte reste ouverte.
Min översättning: Dörren står öppen.
Etiketter hindrar att din svenska misstas för text som står i källan. Om du senare citerar anteckningen någon annanstans ska du behålla skillnaden och ange källan enligt den relevanta stilen. En publicerad översättning är en separat källa; din egen översättning ska anges som din formulering. Byt inte ut den ena mot den andra utan att säga något.
Vilken källhänvisning hjälper dig att hitta texten igen?
Notera både den övergripande källidentiteten och den minsta stabila hänvisning som finns. En bokanteckning kan ange ”kapitel 3, s. 48, stycke 2”; för en webbsida kan du ta med titel, URL, åtkomstdatum och en avsn rubrik; för ett ljud- eller videoklipp kan du ange en tidsstämpel. Om sidnumreringen i en e-bok varierar mellan enheter kan du också ange kapitel- eller avsnittsrubrik och eventuellt platsnumret som visas. Det här är praktiska tips för att hitta tillbaka, inte universella stilregler.
Ange utgåvan eller versionen om källan kan ändras. För en webbsida sparar du sidans titel och länk samt åtkomstdatum; för en bok anger du utgåva eller översättare om det framgår. MLA-exemplet skiljer mellan sidreferenser för det engelska originalet och en publicerad tysk översättning, vilket visar att hänvisningen bör peka på den specifika text som återges.
Hur hanterar du ett tvetydigt ord?
Tvinga inte fram en enda säker motsvarighet i översättningen när sammanhanget lämnar utrymme för betydande osäkerhet. Använd den läsning du för närvarande bedömer som bäst i den översatta raden och notera sedan alternativen separat: originalordet, möjliga betydelser, vilka omgivande ord eller vilken kontext som talar för respektive betydelse och vad som fortfarande är oklart. Om du använde en ordbok eller ett referensverk för att fatta beslutet ska du ange vilket och vilken uppslagsartikel eller länk det gäller; då går resonemanget att kontrollera senare.
En anteckning kan till exempel lyda: ”X: läsning A passar meningsbyggnaden; läsning B kan passa det bredare sammanhanget. Kontrollera föregående stycke igen.” Det här är ett exempel på format, inte ett påstående om ett verkligt ord. Bevara originalstavningen och eventuella accenter eller tecken som du kan verifiera. Om du är osäker på hur en titel eller ett namn ska translittereras ska du markera osäkerheten i stället för att hitta på en stavning. Mount Saint Vincent Universitys APA-guide avråder från att gissa på translitterering om skribenten känner sig osäker på hur det ska göras. Vägledningen om material på främmande språk gäller referenslistor, så använd den för citeringsarbete och behandla den inte som en regel för personliga översättningsanteckningar.
Hur reviderar du utan att tappa historiken?
Ge varje betydande ändring ett datum eller en versionsetikett och spara den tidigare formuleringen tillsammans med en kort förklaring till ändringen. En kort logg kan lyda: ”v2 — ändrade ‘förblir’ till ‘står’ för en naturligare stilnivå; tolkningen oförändrad.” Om en senare läsning ändrar din tolkning ska du säga det direkt och ange den ledtråd i sammanhanget som fick dig att ändra dig.
Du behöver inte logga varje rättad felskrivning. Spara versioner när en ändring påverkar betydelse, ton, betoning eller hur säker du är på en tvetydig fras. Låt originalutdraget stå kvar om du inte upptäcker ett avskriftsfel; om du rättar ett sådant ska du notera vad som ändrades och kontrollera mot källan. Då suddar en välformulerad översättning inte ut vägen fram till den.
Kontrollera sidan innan du avslutar anteckningen
Kontrollera att originalet och din översättning är tydligt märkta och samordnade, att källan och hänvisningen pekar på det stycke du faktiskt använde, att osäkra formuleringar är markerade som osäkra och att varje betydande ändring har en förklaring eller en tidigare version kopplad till sig. Om du senare använder stycket i en formell text ska du kontrollera den citeringsstil som krävs separat. James Cook University Librarys APA-vägledning skiljer mellan opublicerade verk på främmande språk och publicerade översättningar och länkar till APA:s vägledning om hur man citerar egna översättningar. Det påminner dig om att ange vilken typ av text du använde, men ersätter inte stilguiden som krävs för ditt arbete.