En tjock signatur eller flera mindre? Så väljer du för ett häftat häfte
För en kort zine eller ett häfte använder du en signatur när den vikta bunten ligger snyggt ihop, går att öppna bekvämt och kan sys eller häftas utan att det tar emot. Dela upp den i mindre signaturer om pappersbunten känns klumpig, innersidorna skjuter ut märkbart förbi ytterkanterna eller ryggen inte vill ligga stängd. Det finns ingen universell gräns för sidantalet: arktjocklek, bindningsmetod och hur sektionerna sammanfogas spelar också roll. Gör en dummy i full storlek med det faktiska pappret innan du bestämmer layouten.
Vad förändras när du delar upp en signatur?
En signatur är en grupp ark som viks ihop till en sektion. I ett enkelt häfte som viks en gång bidrar varje ark med fyra sidor; de vikta arken ligger inuti varandra. Flera signaturer är separata vikta sektioner som placeras i läsordning och sammanfogas som en del av bindningen. En signatur är en fysisk enhet, inte ett kapitel, även om de två kan sammanfalla. University of Victorias LEMDO-guide förklarar hur vikta ark placeras inuti varandra till häften; Kumizines guide till signaturer beskriver samma skillnad för zines.
Valet handlar om storleken på varje vikt bunt, inte det totala sidantalet. Mindre buntar innebär färre ark inuti varje vikning, vilket kan göra vikning, sömnad, beskärning och öppning mer hanterligt. I gengäld behöver ett häfte med flera signaturer en konstruktion som sammanfogar de separata sektionerna ordentligt. En enda tjock signatur är enklare att sätta ihop, men alla ark ligger inuti samma bunt, så tjockleken i vecket och sidförskjutningen byggs upp där.
Välj en tjock signatur när dummyn fungerar bra
En signatur är oftast det praktiska valet för en kort handsydd broschyr, en liten zine eller ett sadelhäftat häfte vars papper viks rent. De vikta arken bildar en enhet, så du kan sy genom mittvecket eller, med en lämplig sadelhäftningslösning, häfta genom det. Du slipper också de extra besluten om sömnad som krävs för att sammanfoga flera sektioner.
Avgör inte valet enbart utifrån sidantalet. Samma antal sidor kan ge olika resultat med tunt, följsamt papper och tjock, styv kartong. Kommersiella gränser för sadelhäftning beror också på material och produktionsutrustning; en tryckeris högsta tillåtna tjocklek är inte automatiskt ett bekvämt mål för handbindning. Om du skickar häftet till ett tryckeri ska du följa dess specifikationer. För ett handgjort häfte bedömer du ett prov gjort av det planerade pappret och omslaget.
Dela upp i mindre signaturer när ett enda veck blir för ansträngande
Överväg flera signaturer om den vikta bunten fjädrar upp, ryggen blir tydligt rundad eller klumpig, det är svårt att sy genom vecket eller innersidorna sticker ut betydligt längre än yttersidorna. I häften med inlagda ark skjuts innersidorna mot framkanten av papprets tjocklek i arken runtomkring. Den förskjutningen kallas creep. Den blir mer synlig ju större den inlagda bunten är, särskilt när sidnummer, ramar eller andra viktiga detaljer ligger nära beskärningskanten. Kumizines förklaring av signaturer och creep beskriver effekterna och varför mindre sektioner kan hjälpa.
Uppdelningen gör inte hela boken tunnare; den ändrar hur sidorna grupperas. Den ger inte heller automatiskt en hållbar bindning. En konstruktion med flera signaturer behöver en sömnads- eller sammanfogningsmetod som håller varje sektion i rätt ordning. En enkel broschyrsöm genom ett veck är i sig inte en fullständig metod för att sy ihop valfritt antal separata signaturer. Om du vill ha en mycket enkel konstruktion är tvåsignaturmetoden som visas av Green Chair Press ett specifikt alternativ. För andra konstruktioner väljer du en metod avsedd för att sammanfoga sektioner och följer dess steg.
Använd en pappersdummy för att fatta beslutet
Innan du gör den slutliga sidläggningen eller stansar hål sätter du ihop en miniatyr av boken i den tänkta storleken. Använd det faktiska inlagspappret och omslagsmaterialet, eftersom ändringar av något av dem kan påverka hur vecket fungerar.
- Räkna de planerade sidorna och arken. I ett häfte som viks en gång ger varje ark fyra sidor, så ett häfte på 24 sidor använder sex vikta ark. Räkna med omslaget om det ingår i samma vikta bunt.
- Vik ihop de sex arken till en signatur. Rikta in vecken och kanterna och kontrollera om bunten går att stänga utan kraft och om mittvecket fungerar för den söm eller de häftklamrar du valt.
- Gör en andra dummy av samma sex ark, uppdelade i två signaturer med tre ark i varje. Behåll sektionerna i den avsedda ordningen och prova den sammanfogningsmetod du tänker använda; att bara lägga lösa signaturer intill varandra testar inte bindningen.
- Jämför de två dummyna i handen. Kontrollera ryggens tjocklek, om boken förblir stängd, hur lätt den öppnas nära mitten och hur långt innersidorna sticker utanför yttersidorna. Markera en säker marginal för text eller illustrationer nära framkanten om du tänker beskära den.
Det här exemplet med 24 sidor visar jämförelsen, inte en universell gräns. Om versionen med sex ark viks och fästs snyggt kan en signatur vara det enklare valet. Om den är styv eller svår att hantera kan två mindre signaturer vara lättare att arbeta med, förutsatt att den valda bindningen sammanfogar dem ordentligt.
Kontrollera sidplanen innan du skriver ut
Sidornas ordning på ett vikt ark skiljer sig från den vanliga läsordningen. Lägg upp sidorna i läsordning i dokumentet och använd sedan en metod för häftesmontering som tar hänsyn till signaturindelningen i din konstruktion. För ett projekt med flera signaturer ska du kontrollera sidordningen i varje sektion; anta inte att en montering av hela boken som en enda inlagd bunt placerar separata sektioner rätt. En uppdelning i signaturer ändrar sidornas fysiska grupperingar, så kontrollera att varje sektion börjar och slutar där du tänkt.
Gör ett snabbt prov genom att vika och sätta ihop ett exemplar innan du skriver ut hela upplagan. Kontrollera omslagets riktning, sidföljden, de tomma sidorna och att illustrationer som löper över ett uppslag hamnar som avsett. Om häftet ska beskäras bör du också granska ytterkanten på de innersta sidorna, där creep kan spela störst roll. För ett jobb som ska tryckas på ett tryckeri frågar du hur det vill ha PDF-filen och om det hanterar sidläggning och kompensation för creep.
En enkel tumregel
Behåll en signatur när dummyn av det faktiska pappret viks, stängs och fästs snyggt och kantlinjeringen fungerar för designen. Dela upp i mindre signaturer när den enda bunten är för tjock eller svår att hantera, och välj sedan en bindningsmetod som är utformad för att sammanfoga sektionerna. Om resultatet är tveksamt låter du dummyn avgöra: jämför samma sidantal och papper i båda uppläggen innan du bestämmer den slutliga sidordningen.
Det användbara måttet vid planeringen är antal ark per vikt sektion, tillsammans med bindningsmetoden – inte en regel för sidantal som bortser från materialen. Testa, granska och bestäm dig sedan för den konstruktion som ger häftet ett hanterligt veck och en säker sidföljd.