Så övar du på en svår byggnadsform innan du använder akvarellpapper

Välj en referens med en utmanande detalj som du kan sätta ord på: kanske ett torn som sitter ihop med en lång fasad, ett brant tak eller ett hörn där två väggar löper bort i olika riktningar. Börja inte med hela gatumiljön om det är ett enskilt torn eller tak som oroar dig. Beskär referensen så att byggnaden hamnar i fokus, men lämna tillräckligt med utrymme runt den för att kunna se dess kontur. Då blir det lättare att bedöma uppgiften.

Ta fram skisspapper, en blyertspenna och ett suddgummi. Lägg akvarellpapperet åt sidan så länge. Om du tecknar av ett motiv på plats, välj en utsiktspunkt och håll fast vid den medan du gör dina första proportionella markeringar. Om du byter position förändras de synliga inbördes förhållanden som du försöker återge. Urban Sketchers Chicago rekommenderar att man först fastställer de större formerna och sedan går vidare till mindre arkitektoniska detaljer. De påpekar också att mätningar med syftning förutsätter att man behåller samma utsiktspunkt. (Drawing Architecture: Sighting Size and Proportion)

Försök inte återge varje tegelsten, listverk eller fönster från början. Bestäm vad som gör formen svår. För ett torn kan det vara dess höjd i förhållande till huvudbyggnaden. För en vy runt ett hörn kan det vara de lutande kanterna på de två synliga sidorna. När du sätter ord på svårigheten får varje övningsteckning ett tydligt syfte.

Rita en liten rektangel som motsvarar den yta du har att måla på. Skissa bara byggnadens yttre kontur och de största anslutande formerna inuti den. Tänk i grova former, som en rektangel, ett trappstegsformat block, en triangel eller en trapets. Markera den högsta punkten, den lägsta synliga basen och de yttersta vänstra och högra punkterna innan du lägger till något inuti.

Den här miniatyrskissen besvarar två användbara frågor: får byggnaden plats och går det fortfarande att känna igen dess övergripande kontur när den förminskas? Om tornet ligger för nära den övre kanten eller byggnaden känns för bred kan du justera den yttre formen nu. En guide till byggnadsskisser i stadsmiljö rekommenderar också att man fastställer den stora formen innan man lägger till detaljer och därefter kontrollerar proportioner och horisont. (How to Sketch Buildings: Urban Sketching Architecture Guide)

Håll skissen tillräckligt ljus för att kunna ändra den. I det här skedet prövar du placering och proportioner, du gör ingen färdig teckning. Om silhuetten inte liknar referensen är det osannolikt att detaljer inuti den löser grundproblemet.

Välj en synlig detalj som ungefärlig måttenhet: tornets bredd, höjden på en våning eller bredden på ett återkommande fönster. Jämför övriga delar med den. Du kanske märker att huvudfasaden är flera tornbredder lång eller att takets höjd motsvarar ungefär halva tornets höjd. Det här är visuella jämförelser, inte arkitektoniska mått.

Markera måttenheten lätt på övningspapperet och använd den för att placera de viktigaste delarna. Om du tecknar av ett motiv på plats kan du hålla en blyertspenna på armlängds avstånd och använda tummen för att uppskatta den synliga bredden på den valda detaljen. Jämför sedan andra synliga mått med den. Det fungerar bara som ett konsekvent visuellt hjälpmedel: håll armen och utsiktspunkten stilla medan du gör jämförelserna. I exemplet från Urban Sketchers Chicago används tornets bredd som måttenhet för att uppskatta byggnadens totala längd och sedan placera dess större former. (Drawing Architecture: Sighting Size and Proportion)

Placera sedan de största inre delarna: där tornet möter huvudbyggnaden, där taksektionerna börjar eller där en bred vägg byter plan. Lägg först därefter till medelstora element som dörrar, fönster eller valv. Om återkommande öppningar verkar jämnt fördelade kan du dela upp en större sträcka i lika breda fält för att placera dem. Gör separata jämförelser när avstånden varierar.

Om du ser fasaden rakt framifrån kan du fokusera på dess övergripande proportioner och på hur de vertikala delarna linjerar. Om du ser runt ett hörn ska du identifiera de två synliga sidorna och jämföra riktningen på deras kanter som löper bort från dig. I vanliga enpunkts- och tvåpunktsperspektiv ser horisontella kanter som löper bort ut att mötas vid en horisontlinje. De synliga sidorna och utsiktspunkten avgör vinkeln på linjerna. Horisonten ligger i ögonhöjd, även när den verkliga horisonten är skymd. (How to Sketch Buildings: Urban Sketching Architecture Guide)

Du behöver inte konstruera ett exakt perspektivrutnät för att öva på en akvarellskiss. Använd i stället en lätt markerad hjälplinje för horisonten om det hjälper, och jämför sedan vinklarna på takkanten, avsatserna och fönsterraderna med varandra. En snabb kontroll med syftning kan vara till hjälp: håll en blyertspenna på armlängds avstånd, rikta in den med en kant som löper bort och överför den ungefärliga riktningen till teckningen. Håll utsiktspunkten och skissblockets riktning stilla när du markerar vinklarna, så som Chicago-guiden rekommenderar. (Perspective for the Urban Sketcher: Using the Sighting Technique)

Om kanterna ser inkonsekventa ut ska du korrigera de viktigaste vinklarna innan du förfinar fönstren. Om byggnadshörnet ser för spetsigt eller för trubbigt ut kan du justera de två synliga sidornas relativa bredd i övningsteckningen. Försök inte tvinga alla linjer att mötas i en flyktpunkt på papperet. Punkterna kan ligga utanför arket, och skissen behöver bara återge den observerade formen på ett sammanhängande sätt.

Gör en andra genomgång och lägg till de detaljer som kännetecknar byggnaden: ett särskilt avbrott i taklinjen, en rad valv, en central entré eller fönstrens rytm. Arbeta från större till mindre detaljer. Pausa efter varje lager och jämför resultatet med referensen. Kontrollera om detaljerna sitter på rätt del av formen och om de återkommande elementen har det avstånd du tänkt dig.

Ett bra sätt att jämföra är att betrakta teckningen på lite avstånd eller kisa en aning. Då syns små markeringar mindre och det blir lättare att upptäcka skillnader i den övergripande silhuetten och de stora delarna. Om teckningen är tydlig utan de allra minsta detaljerna kan de vara återhållsamma även i den färdiga akvarellskissen. Om den inte är tydlig bör du gå tillbaka till konturen, proportionerna eller perspektivet i stället för att lägga till mer utsmyckning.

Gör en andra miniatyrskiss bara om den prövar en specifik korrigering. Rita till exempel om samma byggnad med en smalare sidoyta eller ett kortare torn och jämför sedan alternativen. Då blir övningen ett sätt att fatta beslut: du ser vilken proportion som bättre motsvarar referensen innan du överför formen till akvarellpapper.

När övningsskissen har rätt övergripande form, proportioner och vinklar gör du en ny, lätt teckning på akvarellpapperet. Använd övningsskissen som vägledning i stället för att kalkera varje sökande linje. Markera den yttre silhuetten, de viktigaste delarna och de centrala öppningarna. Lämna de utforskande konstruktionsstrecken bakom dig. En ren och enkel teckning ger dig utrymme att måla stora vägg- och takformer utan ett tätt nät av blyertslinjer.

Välj papper och förbered det utifrån hur mycket vatten du räknar med att använda. Akvarellpapper är gjort för att absorbera vatten, och tjockare papper kan kräva mindre förberedelse. Att spänna upp papperet kan hjälpa till att begränsa buckling när du använder mycket vatten. (What paper should I use for watercolour?, Do I need to stretch watercolour paper?) Om du väljer att spänna upp ett ark ska du följa en tillförlitlig metod som passar papperet och materialet du har. Winsor & Newton påpekar att otillräcklig blötläggning och användning av vanlig maskeringstejp i stället för gummerad papperstejp är vanliga orsaker till att uppspänningen misslyckas. (What happens if watercolour paper fails to stretch?)

Kontrollera den överförda teckningen en gång till innan du målar: Är den högsta punkten placerad där du tänkt dig? Får de största formerna plats på arket? Stämmer kanterna som löper bort med den valda utsiktspunkten? Ligger öppningarna på rätt väggplan? Om svaret på någon fråga är nej ska du göra korrigeringen medan teckningen fortfarande är ljus.

Kontrollera följande innan du går från skisspapper till akvarellpapper:

En svår byggnadsform blir lättare att hantera när du delar upp besluten: först konturen, sedan proportionerna, därefter vinklarna och till sist de kännetecknande detaljerna. Om övningsskissen klarar de kontrollerna kan du överföra dess förenklade form till akvarellpapper och börja måla med en tydligare plan.