Så ytlimmar du handgjort papper för dagboksskrivande med reservoarpenna

Limning innebär att ett ämne tillsätts papperet för att förändra dess motstånd mot vätskeinträngning. Ytlimning görs efter att arket har formats och torkat; massalimning blandas i massan innan arket formas. För en liten omgång färdiga ark är ytlimning den praktiska metoden att testa. Gelatin och stärkelse är traditionella ytlim, medan moderna massalim är avsedda att blandas in under papperstillverkningen. Hand Papermaking förklarar skillnaden.

Utsmetning innebär att bläcket sprider sig i sidled utanför strecken; genomblödning innebär att bläcket tränger igenom till baksidan. Ett lim kan minska hur snabbt en vattenbaserad vätska tränger in i fibernätverket, men det kan inte undanröja alla orsaker till att bläcket sprids. Papperets porositet och struktur påverkar också absorptionen, och ett byte av penna eller bläck kan förändra mängden vätska som avsätts. Genomgången av pappersvetenskap beskriver både ytväta och kapillär inträngning i arket, så se limning som en av flera faktorer i ett samspel. J. C. Roberts, ”A Review of Advances in Internal Sizing of Paper”.

Gelatin är ett dokumenterat alternativ för ytlimning av handgjort papper. En specialist på papperstillverkning beskriver en 3-procentig lösning – 30 gram torrt gelatin i en liter vatten – som en beredning som används för att göra papper tåligare och starkare. Det är ett referensrecept, inte en bevisat optimal lösning för reservoarpennor. Stärkelse är ett annat traditionellt alternativ för ytlimning, men källan rekommenderar att experimentera med utspädd pasta utan att ange en universell koncentration. Timothy Barretts genomgång av limning.

Innan du behandlar papper till en hel dagbok bör du lägga undan flera liknande ark från samma sats. Ta med ett obehandlat kontrollark och märk de andra med limkoncentration eller behandlingsmetod. Om ditt handgjorda papper är värdefullt eller redan dekorerat bör du först testa på ett extra ark: en våt behandling kan förändra dess känsla, utseende, planhet eller yta. En referens för konservatorer noterar att limning påverkar vätskebeständighet och andra egenskaper hos arket, och att papperets egenskaper och framtida användning spelar roll när man överväger behandling. Kapitlet ”Sizing/Resizing” i Paper Conservation Catalog.

För ett reproducerbart första försök kan du använda den dokumenterade 3-procentiga gelatinlösningen som utgångspunkt, utan att anta att den är idealisk för skrivande. Den citerade metoden för papperstillverkning beskriver hur gelatinet blötläggs i vatten och värms tills det lösts upp. Lösningen ska hållas varm, inte het; cirka 50 °C (122 °F) anges som arbetstemperatur. Metoden beskriver också att alun tillsätts i en mängd motsvarande 1 % av gelatinets torrvikt, men det är en del av just det receptet och inget krav för att uppnå ett visst resultat med reservoarpenna. Om du väljer den blandningen bör du följa hela metoden och ingrediensbeskrivningen i originalkällan. Barretts recept och metod.

Doppa varje testark hastigt i den varma lösningen och låt sedan överskottsvätskan rinna av. Källan beskriver hur de behandlade arken staplas mellan särskilda filtar eller hur limmet stryks på ena sidan med en bred pensel. Låt ytan förlora sin klibbighet och behandla sedan den andra sidan. Vid ett mindre försök hemma får du bättre kontroll över hur mycket lösning som når arket om du penslar båda sidorna över läskpapper; det är en anpassning av källans penselmetod. Applicera ett tunt, jämnt lager och håll arket stöttat så att det inte går sönder när det är vått. Om du staplar arken bör du snabbt skilja dem åt eftersom de kan klibba ihop. Häng upp dem eller låt dem torka helt på annat sätt innan du testar.

När proverna har torkat testar du dem och det obehandlade kontrollarket med den penna, det bläck och den spets som du använder när du skriver dagbok. Skriv samma korta rader på varje ark, med några öglor, snabba streck och en ifylld markering. Håll trycket och bläckflödet någorlunda lika. Kontrollera framsidan efter suddiga kanter och vänd sedan på arket för att se om bläcket syns igenom eller faktiskt har trängt igenom. Anteckna om bläcket torkade inom rimlig tid och om ytan känns för hal, styv, sträv eller klibbig för din smak.

Om bläcket fortfarande flyter ut efter den första behandlingen kan du prova ett nytt prov med mer koncentrerat lim eller en noggrannare applicering. Om linjen ligger kvar för länge på ytan eller om det känns obehagligt att skriva på arket kan du prova en tunnare applicering. Gör ändringarna kontrollerat; det här är inga uppmätta prestandagarantier. Källorna visar att limning förändrar vätskebeständigheten, men fastställer ingen koncentration som passar alla fibrer, ark, pennor och bläck. Ändra en faktor i taget så att du kan avgöra vad som orsakade resultatet.

Om bläcket flyter ut på vissa ställen men inte andra kan ojämn limning eller ojämn arkbildning vara orsaken. Prova att pensla ett nytt prov med jämna, överlappande drag eller doppa och låt ett annat prov rinna av jämnt innan du behandlar hela satsen igen. Barrett noterar att ytlim kan appliceras lokalt och att ytlimning kan kombineras med massalimning. För redan färdigformade dagboksark bör du fokusera på en jämn täckning av ytan. Hand Papermakings genomgång av olika appliceringsmetoder.

Om bläcket flyter ut på båda sidorna kan arket vara mycket poröst, eller så använder du en särskilt blöt kombination av penna och bläck. Prova en annan penna eller ett annat bläck på ett obehandlat kontrollark innan du drar slutsatsen att enbart limningen inte fungerade. Om arket blir alltför styvt, böjer sig eller får en förändrad ytkänsla kan du minska mängden lim på nästa prov. Avstå från fortsatt behandling om dessa egenskaper är viktigare för dig än kontrollen över bläcket. Längre malning kan också göra fibrerna tåligare och papperet mer motståndskraftigt mot vätskeabsorption, men det kan öka krympningen. Det är ett val när du formar en framtida sats, inte en lösning för ark som redan har torkat. Barrett om avvägningar mellan malning och limning.

Använd den mildaste behandlingen som ger acceptabelt resultat med den penna och det bläck du har valt. Om linjekanterna på provet ser skarpa ut och baksidan fortfarande går att använda kan du upprepa processen på några ark till innan du behandlar hela satsen. Om du vill bevara papperets ursprungliga struktur eller absorptionsförmåga för teckning och collage kan du limma endast de ark eller områden som ska användas för skrivande med reservoarpenna; ytlimning kan göras selektivt. Hand Papermaking beskriver lokal ytlimning.

Skriv en enkel anteckning om papperssatsen: fiber eller massa, limtyp och koncentration, appliceringsmetod, torkförhållanden, testad penna och bläck samt dina observationer. Då blir varje litet försök användbar information inför nästa sats. Målet är en balans: tillräcklig motståndskraft för att vardagsskrivandet ska förbli läsbart, samtidigt som papperet behåller det utseende och den känsla som gjorde det handgjorda papperet värt att använda.

• Timothy Barrett, ”Sizing Terminology and Practice”, Hand Papermaking.
• J. C. Roberts, ”A Review of Advances in Internal Sizing of Paper”, The Fundamentals of Papermaking Materials.
• ”17. Sizing/Resizing”, Paper Conservation Catalog, Book and Paper Group, American Institute for Conservation.